Frågor och svar om kikhosta
- 1. Hur stort problem är kikhosta i Sverige?
- 2. Hur länge har vi vaccinerat mot kikhosta i Sverige?
- 3. Vilka åldersgrupper har störst risk att insjukna i kikhosta?
- 4. Vad består kikhostevaccin av?
- 5. Vilket vaccinationsschema rekommenderas för kikhostevaccin?
- 6. Ska hel eller halv påfyllnadsdos DTP ges till 10-åringar?
- 7. Hur gör man med barn som missat kikhostevaccinationen?
- 8. Kan ett barn med övre luftvägsinfektion (snuva - hosta) och 37,9 grader C feber vaccineras?
- 9. Vad göra om ett barn av misstag får en för liten dos?
- 10. Vid vilka tillstånd skall kikhostevaccin inte ges?
- 11. Vad är HHE?
- 12. Finns det något samband mellan kikhostevaccination och plötslig spädbarnsdöd?
1. Hur stort problem är kikhosta i Sverige?
Förekomsten av kikhosta har visserligen drastiskt minskat sedan vaccination återinfördes 1996, men sjukdomen förekommer fortfarande och har dessutom blivit svårare att upptäcka, eftersom de barn som insjuknar trots vaccination vanligen får lindriga symptom. Det gäller även vuxna och äldre barn som haft kikhosta när de var små. Tyvärr kan man vara smittbärande även under kortvarig eller lindrig sjukdom, vilket kan innebära en risk särskilt för de minsta barnen, som inte hunnit få sina vaccinationer.
Kikhostan kan vara farlig för spädbarn, som kan behöva sjukhusvård och t.o.m. intensivvård och andningshjälp. Det inträffar ungefär ett dödsfall per år bland ovaccinerade spädbarn. Spädbarn bör därför inte utsättas för kikhostesmitta, särskilt inte barn under sex månader. Om så ändå sker bör läkare kontaktas för ställningstagande till antibiotikabehandling av spädbarnet. För äldre barn och vuxna är sjukdomen inte farlig men kan vara långdragen och besvärlig. Antibiotikabehandling i smittreducerande syfte bör övervägas om det finns spädbarn i familjen.
2. Hur länge har vi vaccinerat mot kikhosta i Sverige?
Vaccination mot kikhosta ingick i det svenska vaccinationsprogrammet från 1950-talet till 1979 i form av trippelvaccin (DTP), men upphörde för att det dåvarande kikhostevaccinet inte hade fullgod effekt och p.g.a. misstankar om biverkningar. Under 1980-talet och fram till 1995 fick barnen DT istället för DTP. Sedan 1996 ingår kikhostevaccination i vaccinationsprogrammet igen, men de vacciner som numera används är så kallade acellulära kikhostevacciner (Pa). Dessa ger hos de flesta barn ett gott skydd mot svår kikhosta under småbarnsåren. De som insjuknar trots vaccination får vanligtvis en kortvarig, lindrig kikhosta.
En del barn vaccinerades inom ramen för kikhosteprövningar under åren 1986 och 1991-1994, eller på föräldrarnas initiativ. I Göteborgsområdet vaccinerades ungefär 60% av barn födda på 1990-talet inom ramen för ett massvaccinationsprojekt.
Från 2007 ingår påfyllnadsdoser i det nya vaccinationsprogrammet. Barn födda från och med 2002 får påfyllnadsdos vid 5-6 år ålder (vaccin mot difteri-stelkramp-kihosta-polio) samt vid 14-16 års ålder (vaccin mot difteri-stelkramp-kikhosta). Barn födda före 2002 får sedan läsåret 2005/2006 en fjärde dos tillsammans med vaccin mot difteri-stelkramp i årskurs 4.
3. Vilka åldersgrupper har störst risk att insjukna i kikhosta?
Idag utgör ovaccinerade eller ofullständigt vaccinerade spädbarn den största gruppen mottagliga. Därutöver inträffar flertalet fall bland äldre barn och vuxna, dvs. bland personer som haft kikhosta eller vaccinerats före 1996, men där immuniteten klingat av. Bland personer födda 1979 - 1995, då vi inte vaccinerade mot kikhosta, finns fortfarande många mottagliga. En del sjukdomsfall inträffar bland vaccinerade barn.
Skyddet efter genomgången kikhosta anses vara långvarigt men är inte livslångt. I själva verket är skyddet efter kikhosta gott under en tidsperiod, men klingar sedan av successivt. Man kan därför ha kvar ett visst skydd och i så fall yttrar sig sjukdomen vanligtvis inte som typisk kikhosta utan som lindrigare former, t.ex. långdragen hosta (vanligen mer än två veckor). Detsamma gäller skyddet efter vaccination. Utan provtagning är det svårt att skilja lindrig kikhosta från annan långdragen hosta.
4. Vad består kikhostevaccin av?
Kikhostevacciner bestod tidigare av avdödade bakterier, så kallat helcellsvaccin. I Sverige används sedan 1996 endast så kallade acellulära vacciner, som består av en eller flera renade beståndsdelar från kikhostebakterien. De beståndsdelar som har valts har betydelse för att utveckla skydd mot kikhosta. De nya vaccinerna ger färre biverkningar eftersom man tagit bort flera delar av bakterien som kan ge smärta och feber. Genom att de acellulära vaccinerna består av renade, väl karakteriserade beståndsdelar är de också lättare att kontrollera under tillverkningen.
Vad gäller eventuella andra tillsatser se Frågor och svar om vacciner och säkerhet
5. Vilket vaccinationsschema rekommenderas för kikhostevaccin?
Barn under ett års ålder bör få tre doser av acellulärt kikhostevaccin, varav de första två ges med 1-2 månaders mellanrum och den tredje ges cirka sex månader efter den andra.
I det svenska vaccinationsschemat ingår sedan 1996 vaccination mot kikhosta vid 3, 5 och 12 månaders ålder i form av kombinationsvaccin mot difteri-stelkramp-kikhosta-polio-Hib. Från och med år 2007 ingår påfyllnadsdoser i vaccinationsprogrammet. Barn födda från år 2002 ges en fjärde dos mot difteri-stelkramp-kikhosta och polio vid 5-6 års ålder, och ytterligare en vaccination mot difteri-stelkramp-kikhosta i slutet av grundskolan. Barn födda t.o.m. år 2001 får vaccination mot difteri-stelkramp-kikhosta i skolan vid tio års ålder.
6. Ska hel eller halv påfyllnadsdos DTP ges till 10-åringar?
Endast hela doser räknas. Alla vacciner normaldoseras enligt FASS.
7. Hur gör man med barn som missat kikhostevaccinationen?
Tyvärr finns idag inget enskilt vaccin mot kikhosta registrerat, men för barn som också missat vaccination mot difteri och stelkramp kan kombinationsvaccin som innehåller vaccin mot difteri-stelkramp-kikhosta användas. För att uppnå grundskydd ges då tre doser, varav de första två ges med 1-2 månaders mellanrum och den tredje 6-12 månader senare. För senare påfyllnadsdos (efter minst fem år) ges en dos av det kombinerade vaccinet, förutsatt att skolbarnet inte redan av misstag fått en påfyllnadsdos av difteri- stelkrampsvaccin (eftersom det inte finns enskilt kikhostevaccin måste man i så fall avstå från kikhostevaccinationen).
Se även Frågor och svar om det allmänna vaccinationsprogrammet (frågan: Hur gör jag med ett barn som inte fått sina vaccinationer enligt schemat?)
8. Kan ett barn med övre luftvägsinfektion (snuva - hosta) och 37,9 grader C feber vaccineras?
I regel ja, se Frågor och svar om det allmänna vaccinationsprogrammet (fråga 11 Kan ett barn med övre luftvägsinfektion (snuva - hosta) och 37,9 grader C feber vaccineras?)
9. Vad göra om ett barn av misstag får en för liten dos?
Endast fullständiga doser räknas. Se under Frågor och svar om det allmänna vaccinationsprogrammet.
10. Vid vilka tillstånd skall kikhostevaccin inte ges?
Se under Frågor och svar om det allmänna vaccinationsprogrammet, Fråga 15. Vid vilka tillstånd skall vaccination inte ges?
11. Vad är HHE?
Hypoton hyporesponsivitet, dvs. en episod med kollaps eller medvetandeförlust/kontaktlöshet inom 48 timmar efter vaccination. Barnet hämtar sig spontant men innan dess är tillståndet allvarligt. Det rapporterades förr efter vaccination med helcellskikhostevaccin men är numera sällsynt och de få fall som inträffar (något fall per 10 000 vaccinerade) kan dyka upp oavsett vilket vaccin som getts, dvs. även när vaccinet inte innehåller kikhostevaccin. Den exakta mekanismen bakom HHE är inte klarlagd, men det är inte en allergisk reaktion och utgör inte någon absolut kontraindikation mot fortsatt vaccinering. En bedömning bör dock göras av barnhälsovårdsöverläkare eller vid barnmedicinsk mottagning och vanligen ges nästa vaccination under observation.
12. Finns det något samband mellan kikhostevaccination och plötslig spädbarnsdöd?
Nej. I en undersökning under tidigt åttiotal fann några amerikanska forskare fler fall av oväntad spädbarnsdöd bland barn som vaccinerats med helcells-DTP jämfört med barn som fått enbart DT. Denna studie ledde till upprepade större undersökningar där man inte fann någon ökad risk för plötslig oväntad spädbarnsdöd efter vaccination med helcells-DTP. Det slutgiltiga beviset för att DTP-vaccin inte är kopplat till plötslig oväntad spädbarnsdöd fick vi i samband med de stora svenska kikhostevaccinprövningarna under 1990-talet. Där visade det sig att risken för att avlida i plötslig oväntad spädbarnsdöd var cirka 8-10 gånger större bland barn som inte deltog i prövningarna än bland de barn i prövningarna som fick antingen helcells-DTP eller DTPa. Orsakerna till plötslig oväntad spädbarnsdöd finns i en kombination av andra faktorer som t.ex. barnets sovställning och passiv rökning.