Minskar vårdrelaterad MRSA i Sverige?
Gula stafylokocker (Staphylococcus aureus) är bakterier som de flesta vuxna och barn periodvis bär, vanligen i näsan men också på övriga slemhinnor och huden. Gula stafylokocker är den vanligaste orsaken till variga infektioner i sår och till bölder. Hos framförallt individer med försämrat immunförsvar, kan även allvarliga infektioner uppstå, med spridning i blodbanorna till hjärtklaffar eller leder och skelett. På sjukhus eller andra vårdinrättningar är bakterierna därför särskilt problematiska.
Infektioner med gula stafylokocker kan oftast behandlas med särskilda stafylokock-penicilliner och besläktade medel. Vissa av bakterierna har dock utvecklat motståndskraft mot dessa läkemedel, och kallas då meticillinresistenta gula stafylokocker (MRSA). När infektioner orsakas av MRSA måste man därför ofta använda andra dyrare preparat som har fler biverkningar och dessutom inte alltid är lika effektiva. Detta medför att allvarliga infektioner med MRSA är mer svårbehandlade än de som orsakats av vanliga gula stafylokocker, med ökad dödlighet som följd.
Patienter i vården är särskilt utsatta
Allvarliga MRSA-infektioner är hittills ovanliga i de nordiska länderna men är mer vanligt förekommande i övriga Europa och andra delar av världen. MRSA sprids till största delen ute i samhället. Endast en mindre del av de inhemska smittade fallen är vårdrelaterade. Men den spridning av MRSA som förekommer inom vården är ett allvarligt problem, eftersom många av patienterna är särskilt utsatta för risken att bli bärare och eventuellt sjuka. Detta gäller de som har sår, katetrar, dränage genom huden, är antibiotikabehandlade, är äldre eller har någon underliggande sjukdom som sätter ner immunförsvaret som exempelvis diabetes.
Spridning av MRSA i vården sker i huvudsak på grund av bristande hygienrutiner, vanligen via personalens händer men också via föremål i vårdmiljön och dessutom via hudpartiklar som sprids från bärare. Risken ökar för smittspridning om man inte känner till att en patient bär på MRSA. Inom vården har man därför vidtagit flera olika åtgärder för att minimera risken för spridning av MRSA. Hit hör strikt tillämpning av basala hygienrutiner, kontrollodling av patienter och personal som varit i kontakt med sjukvård utanför Sverige eller inom landet där smittspridning pågår.
SMI kartlägger smittvägarna
I Sverige är MRSA sedan år 2000 anmälningspliktig enligt smittskyddslagen. Alltsedan dess noteras en stadig ökning från 315 till 1 307 anmälda fall år 2008. På Smittskyddsinstitutet (SMI) följs och analyseras det epidemiologiska läget av MRSA genom inrapporterade anmälningar. Insända bakterieisolat karakteriseras (typas) med molekylärbiologiska metoder, vilket kan underlätta i kartläggningen av smittvägar. Inom projektet vill vi med våra metoder undersöka om minskningen av MRSA fortsätter också under 2009? SMI:s övergripande målsättning är att smittspridningen av MRSA inom vården ytterligare skall minska för att slutligen upphöra.
Uppdaterad 2009-03-17 10:47