ESBL – hur ser vårdprogrammen ut i Sverige?
Gramnegativa tarmbakterier som producerar ESBL är ett växande antibiotikaresistensproblem inom främst sjukvården men även inom andra vårdformer som t.ex. äldreboenden. Patienter som är infekterade med dessa bakterier riskerar att svara dåligt vid behandling med många viktiga betalaktamantibiotika, till vilka bland annat penicillinerna och cefalosporinerna hör.
Förekomsten av tarmbakterier med ESBL-resistens är sedan februari 2007 anmälningspliktigt för laboratorierna. Under 2008 anmäldes omkring 3 000 fall vilket är en ökning från 2007 och mer än dubbelt så många jämfört med antalet fall av Meticillinresistenta gula stafylokocker (MRSA). Eftersom ESBL endast är anmälningspliktigt för laboratorierna så saknas information om var patienterna smittats men andra undersökningar visar att bakterier med ESBL finns inom såväl öppen- som slutenvård. Det är framför allt Echerichia coli och Klebsiella pneumoniae som producerar ESBL. Infektioner med ESBL-producerande bakterier är vanligast i urinvägarna. Kvinnor i åldersgruppen 50-60 år utgör den största populationen som diagnostiseras med ESBL-producerande bakterier. Bakterierna överförs genom kontaktsmitta och flera fall av utbrott på svenska sjukhus finns rapporterade.
Liksom andra vårdrelaterade smittor ökar förekomsten av ESBL. Därför har strategier för att motverka denna ökning tagits fram av organisationen Samverkan mot antibiotikaresistens (STRAMA). Dessa strategier går i korthet ut på en ökad följsamhet till basala hygienrutiner, enkelrum till vissa patientkategorier och en strikt antibiotikapolicy. Ta del av strategidokumentet
Syftet med projektet är att beskriva hur vårdprogrammen för ESBL ser ut i Sverige. Det finns flera frågor som projektet vill besvara:
- Hur arbetar man på sjukhusen runt om i Sverige?
- Finns specifika vårdprogram för att motverka spridning av ESBL-producerande bakterier?
- Efterlevs Stramas strategidokument?
Uppdaterad 2009-02-18 10:44