Kartläggning vässar vårdhygien

En regelbunden genomgång av de vårdhygieniska insatserna inom äldreomsorgen visar både vad som förändrats och vad som måste förändras. Det blir helt enkelt enklare att vara effektiv. Det är därför man nu snackar sår och blöjor i Västra Götaland.

Antibiotikabehandlingen bland vårdtagare på särskilda boenden i Västra Götaland har gått ner med 20 procent mellan 2004 och 2009, enligt en studie av regionens hygiensköterskor. Bild: Bibbie Friman Antibiotikabehandlingen bland vårdtagare på särskilda boenden i Västra Götaland har gått ner med 20 procent mellan 2004 och 2009, enligt en studie av regionens hygiensjuksköterskor.

Vårdtagarna har minskat från 17 500 till 16 000 under samma period, samtidigt ökade korttidsboendet från 7 till 10 procent.
– Vi har länge velat se en större odlingsfrekvens, så att infektioner behandlas rätt från början – och studien visar att det görs fler odlingar för urinvägsinfektioner (UVI) men färre för bensår. Vad det beror på kan man fundera på, säger Lotta Osbeck, hygiensjuksköterska i Göteborgs kommun.
Katetrar har länge identifierats som en tydlig vårdhygienisk riskfaktor.

Studieresultatet ställer frågan om man kanske inte borde göra det även när det gäller blöjor. Eftersom resistenta tarmbakterier är så vanliga är det rimligen viktigt att blöjor hanteras på rätt sätt – att storleken stämmer, att de byts tillräckligt ofta, att toalettbesöken är tillräckliga och att personalen hinner hålla koll. Studien visar att över 70 procent av de boende har blöja.
– En stor del av dessa har troligen inte genomgått en inkontinensutredning – det vill säga bär man blöja på rätt indikation? Vet personalen hur man hanterar blöjor, frågar Lotta Osbeck. I värsta fall kanske man bär blöja helt enkelt för att man inte får den tid man behöver på toaletten, som ett slags säkerhetsåtgärd.

Riskfaktorer förändras över tid

Ett annat intressant resultat av studien var fördelningen av sår hos de boende – på fot, underben, höft eller annat ställe. Ungefär 40 procent av såren visade sig vara lokaliserade på foten. En information som MAR (medicinskt ansvarig för rehabilitering) har direkt nytta av när man till exempel provar ut hjälpmedel så att det inte finns vassa kanter som kan skada och ge upphov till sår. Men också för MAS:arna (de medicinskt ansvariga sjuksköterskorna) är det en viktig kunskap eftersom det framkom att sår är den största vårdhygieniska riskfaktorn, till skillnad från UVI för fem år sedan.

Studien ger på så sätt en bra bild av hygiensköterskans roll – att informera, utbilda, göra hygienronder och att arbeta mot MAS:arna. Ett ständigt nätverkande. Mette Schewenius, hygiensjuksköterska för kommunal vård i Södra Bohuslän, lägger därför stor vikt vid att studien nu återrapporteras till personalen på äldreboendena. Allra oftast möts hygiensköterskan av en positiv respons, men det finns pedagogiska utmaningar.
– Det bästa är om vi dyker upp just när boendet har en aktuell smitta, då lyssnar man på oss och kopplar direkt till sina problem.

Det vårdhygieniska arbetet skulle behöva mer resurser för uppföljningar, menar Lotta Osbeck, Annika Arvidsson och Mette Schewenius. Bild: Bibbie Friman. Mette Schewenius säger att det finns ett stort intresse kring vinterkräksjuka och resistenta bakterier. Runt de frågorna kan man passa på att nöta in att man ju aldrig kan veta vem som har en smitta utan att alla måste behandlas likadant – att alltid arbeta med samma riskberäkning.
– Kanske påpeka det inkonsekventa i att placera skyddsutrustning som handskar och handsprit utanför rummet till den man säkert vet har en smitta, och samtidigt släppa alla försiktighetsåtgärder för rummet bredvid. Skyddsutrustning ska finnas hos samtliga vårdtagare, lätt tillgänglig och nära arbetsfältet.

Enkelrum en politisk fråga

I dag finns korttidsboenden i Göteborg där man delar toalett i korridoren. Enligt Lotta Osbeck är den enskilt viktigaste vårdhygienåtgärden att på sikt se till att alla på äldreboende har enkelrum med egen toalett. Det är visserligen inte konstigt att ett begränsat antal tvåbäddsrum i första hand används åt korttidsboende. Men ur smittspridningssynpunkt innebär det en klart ökad risk. Korttidsboenden har överlag dubbelt så mycket infektioner och mycket högre antibiotikaanvändning. Inte sällan kommer de boende dit från sjukhusmiljö och har fler riskfaktorer än de som bor i ett permanentboende.

Detta blir förstås snabbt en politisk fråga. Inte desto mindre är enkelrum och framför allt egen toalett effektivt för att förhindra spridning av vårdrelaterade infektioner.
– På många ställen har man dragit ner på omsorgsplatser och satsat mer på hemtjänst, på en del ställen kanske detta kan ge fler enkelrum, säger Mette Schewenius.

En utveckling som går hand i hand med att fler stannar hemma med utökade vårdinsatser, något som ställer stora krav på personalen enligt Annika Arvidsson, hygiensjuksköterska för Södra Älvsborgs kommuner.
Västra Götalandsregionen skulle enkelt kunna använda sig av fler hygiensjuksköterskor eftersom kommunen är en stor vårdgivare.
– Som det är nu måste vi prioritera. Jag brukar sätta fokus på cheferna, det är i slutänden de som kan påverka, säger Lotta Osbeck. Vårdhygienarbetet ska ju genomsyra alla led i organisationen.

Ett av många krav

Enhetscheferna är de som sitter på resurserna. Trängda från alla håll förväntas de både spara pengar och tillgodose personal, vårdtagare, deras familjer och komma överens med politiker och andra chefer. En hart när omöjlig tjänst, menar Mette Schewenius.
I detta utgör vårdhygienverksamheten bara ett av många krav. Och att det sparar pengar på sikt är dessvärre oftast inte ett tungt argument.
– Därför är det viktigt att cheferna har kunskap och är motiverade. Och då är studier som denna nödvändiga, säger Lotta Osbeck. Vissa enhetschefer gör till och med egna uträkningar, särskilt efter utbrott, för att kunna peka på extra kostnader och personal.

Samtidigt är alla ense om att man inte kommer långt som hygiensjuksköterska utan en regelbunden kontakt med ett intresserat hygienombud på varje äldreboende.
– Basala hygienrutiner är vårt viktigaste uppdrag, hur de implementeras men framför allt varför, och det kräver en intresserad mottagare, säger Lotta Osbeck som pekar på att man haft stor draghjälp av den nya influensan när det gäller handsprit. Det finns till exempel en betydligt större acceptans nu för att man måste ha hygienutrustning i varje rum.

En grundinsikt är att äldrevård bygger på personal som har tid. Av rent praktiska skäl går det inte att rationalisera hur långt som helst när man arbetar med äldre personer. Men det finns annat som har svårt att sjunka in ibland.
– Att byta kläder varje dag är till exempel svårt att genomföra – plaggen räcker inte till. Och de som arbetar inom hemtjänsten har ofta inte arbetskläder alls, säger Mette Schewenius. Det är naturligtvis en kostnadsfråga. Man lägger i stället krutet på skyddsutrustning som plastförkläden etcetera.

Annika Arvidsson pekar på att det inte sällan är stor personalomsättning i en storstad, att det blir det tungarbetat och sätter extra fokus på hygienombuden.
– Det som är positivt är att vårdpersonal i dag ofta vill vara med i vårdhygienarbetet, jag tror att det beror på att man ser det som en utveckling av yrkesrollen, säger Lotta Osbeck.
Det visar också på ett närmande mellan olika kompetenser. I kommunerna har de sociala frågorna sedan länge haft stor tyngd. I och med ädelreformen 1992 kom hälso- och sjukvårdsfrågorna att hamna på samma bord.
– Socialtjänstlagen och hälso- och sjukvårdslagen måste samarbeta. Där enhetschef och sjuksköterska arbetar bra tillsammans funkar det bäst, säger Mette Schewenius.

Framtida kvalitetsindikator

Det har raljerats om att alla blev friska över en natt när ädelreformen kom. Men lite lever det kvar att äldre inte ska ses som sjuka, att ett äldreboende till 100 procent ska vara en hemmiljö, att ingenting får påminna om sjukhus.
– Vilket blir konstigt. En anledning till att någon bor på äldreboende är ett stort vårdbehov, annars bodde de ju hemma, säger Mette Schewenius.

Med ökad ålder får man ett sämre immunförsvar och blir därför mer mottaglig för vårdrelaterade infektioner. Att bortse från detta kan bli missriktat och ge upphov till att någon onödigt drabbas av en vårdrelaterad infektion. Att bristande hygienrutiner bär skulden är inte något som anhöriga vill höra.
– Jag tror att detta blir en ganska stor kvalitetsindikator framöver, säger Lotta Osbeck. Man kan ju bara gå till sig själv. Var vill man att ens egna föräldrar ska bo? Troligtvis någonstans där det finns goda kunskaper i vårdhygien och där personalomsättningen inte är så stor.

Tips: Om kostnader och vårdhygien, se ”Kraftiga kostnader för MRSA”, Smittskydd nummer 1/2008.

Text: Marco Morner

Tema vårdrelaterade smittor

• Artiklar
• Smittor i samhället
• Fokusområden
• Fakta