Hårt tryck av ESBL sätter vården på prov
Sverige har under de senaste åren sett en tydlig ökning av ESBL-producerande stammar. Det är ett faktum att våra europeiska grannländer har betydligt större problem med ESBL i vården och att allt fler resenärer importerar ESBL till landet. Kan Sverige bryta denna utveckling?
ESBL-producerande bakterier kan finnas som del av vår normalflora i tarmen men kan också ge infektioner i till exempel urinvägarna och blodet. När de ger allvarliga infektioner, som vid blodförgiftning (sepsis), är dödligheten nästan dubbelt så stor som när de orsakas av bakterier utan ESBL. Globalt sett har ökningen av dessa bakterier varit explosionsartad under de senaste åren och i de flesta länder i Europa är mer än tio procent av de E. coli-bakterier som ger upphov till blodförgiftning resistenta mot tredje generationens cefalosporiner. Dessa E. coli-bakterier kan i princip likställas med ESBL-producerande isolat (Fig. 1). I Sverige är i dag motsvarande siffra cirka 2,5 procent.
Under 2000-talet har andelen ESBL-producerande E. coli i blodet tydligt ökat även i Sverige (Fig. 2). Utöver detta visar en färsk studie från Uppsala att cirka en tredjedel av hemvändande friska turister från bland annat Indien, Thailand och Egypten är bärare av ESBL-bildande bakterier i sin normala tarmflora.
Ännu ingen spridning i Sverige
I USA, Israel och i vissa europeiska länder har nya varianter av ESBL som också är resistenta mot karbapenemer orsakat spridning inom vården. Karbapenemer såsom imipinem och meropenem är några av våra bredast verksamma antibiotika och resistens mot dessa får allvarliga konsekvenser vid behandling av okänd infektion hos svårt sjuka patienter. Även i Sverige har flera fall av dessa så kallade karbapenemasproducerande bakterier identifierats.
Genom strikta hygienrutiner har spridning från dessa patienter förhindrats och vi har i Sverige ännu ingen konstaterad spridning av dessa ”superresistenta bakterier”. Bland annat på grund av detta nya hot har den mikrobiologiska definitionen för ESBL vidgats så att även dessa nu ingår i begreppet ESBL och därmed anmäls enligt smittskyddslagen. Förhoppningen är att uppmärksamheten på förekomst av dessa resistenta bakterier ska öka och därmed begränsa spridningen av dem i Sverige.
Framtiden får utvisa
Att stoppa spridningen av ESBL-producerande bakterier inom vården är en stor utmaning. Vår genomgång av landets vårdprogram visar dock att samtliga landsting har tydliga instruktioner för hur denna smitta ska begränsas. Det kräver stor medvetenhet och följsamhet till vårdens hygienrutiner både för personal men också för patienter och anhöriga. Jämfört med många andra europeiska länder har vi i Sverige ett gynnsamt läge med relativt lågt antal ESBL-producerande bakterier i vården.
Hur långt strikta hygienrutiner i vården och en återhållsam antibiotikaförskrivning räcker för att stoppa den ökning vi sett inom vården återstår att se. Oavsett, så har vi mycket att vinna på goda hygienrutiner för såväl personal som för patienter i svensk sjukvård.
En god följsamhet till basala hygienrutiner oavsett vetskap om eventuell smitta hos patienterna är ett preventivt förhållningssätt som vi alla måste arbeta utifrån i vården då vi ur såväl patientsäkerhetssynpunkt som antibiotikaresistenssynpunkt inte har råd att sprida smitta inom vården.
Fotnot 1: För mer information om den nya definitionen hänvisas till www.strama.se där ett supplement till Stramas förslag till vårdprogram mot ESBL-resistens hos tarmbakterier nyligen publicerats, kallad ”Implementering av en ny ESBL-definition”.
Fotnot 2: Se även Smittskydd nr 1, 2009 där smitt-vägar och basala hygienrutiner beskrivs mer -ingående.
Text: Karin Tegmark-Wisell, Kerstin Mannerquist, Magnus Thore, Tomas Söderblom,
Johan Struwe och Barbro Olsson-Liljequist
Fig. 1. Andelen E. coli-bakterier som är resistenta mot tredje generationens cefalosporiner (en resistens som i huvudsak orsakas av ESBL-produktion) i Europa 2007. Exempel på tredje generationens cefalosporiner är cefotaxim och ceftazidim (www.earss.rivm.nl).
Uppdaterad 2009-09-29 12:45
Vad är ESBL – och varför är det farligt?
Förkortningen ESBL står för Extended spectrum betalactamases och är en resistensmekanism som gör bakterier resistenta mot våra mest använda antibiotikagrupper – penicillinerna och cefalosporinerna. Genen som kodar för ESBL sitter på ett genetiskt element som kan överföras mellan olika bakterier varför spridningen kan ske mycket effektivt. ESBL förekommer framför allt bland vanliga tarmbakterier som Escherichia coli och Klebsiella pneumoniae och dessa blev anmälningspliktiga för laboratorierna i Sverige 2007. Statistiken för anmälningspliktiga bakterier visar att denna grupp representerar våra vanligaste problembakterier sett ur antibiotikaresistensperspektiv. År 2007 anmäldes 2 100 fall i Sverige och under 2008 hela 2 957 fall, vilket är ungefär dubbelt så många som antalet anmälda MRSA-fall. De anmälda fallen representerar såväl sjukdomsfall som bärarskap hos symtomfria individer.
Fakta & fördjupning
Temaår 2009
För andra året i rad fokuserar SMI på ett särskilt tema – i år är temat Vårdrelaterade smittor. Läs mer