Harpest ökar och sprider sig i Sverige
Under det senaste decenniet har tularemiepidemiologin förändrats, sjukdomen har dykt upp på nya ställen i landet, antalet fall har ökat och utbrotten skett oftare.
Tularemi, eller harpest, är en bakterieinfektion som kan drabba såväl människa som över 250 olika djurarter. Tularemi kan smitta oss människor på flera sätt och beroende på smittväg uppstår olika kliniska varianter av sjukdomen. Gemensamma symptom är hög feber, frossa, huvudvärk och illamående. I Sverige har de flesta infekterade, ungefär 90 procent, smittats via myggbett.
Ända sedan det första svenska tularemifallet rapporterades på 1930-talet och fram till slutet av 1990-talet har sjukdomen hållit sig inom ett begränsat endemiskt område i norra delen av centrala Sverige. Därifrån har den troligen högsta incidensen i världen rapporterats. Antalet anmälda fall skiljer sig kraftigt åt mellan åren från endast ett fåtal till hundratals.
Hösten 2006 skrevs en magisteruppsats, vars syfte var att åskådliggöra tularemins förändrade spridning och spekulera kring dess möjliga orsaker. Alla inhemska tularemifall, som rapporterats mellan 1971 och 2005 inkluderades i studien. Kartor konstruerades för att visa förändringar i områden med olika epidemiologisk status. Det senaste decenniet visade sig tularemin ha fått fäste i åtta helt nya län, söder och väster om de gamla endemiska.
Syftet med projektet under temaåret är att omarbeta denna uppsats till formen av en vetenskaplig artikel och skicka in till tidskrift för publicering.
Uppdaterad 2008-02-20 15:18