Kan West Nile-viruset etablera sig i svenska fåglar?
Redan 1937 upptäcktes West Nile-virus, som tillhör gruppen flavivirus, såväl i Afrika som delar av Europa. 1999 kom viruset till USA och har sedan dess spridit sig lavinartat över den amerikanska kontinenten.
De naturliga bärarna av viruset är vilda fåglar, och ett stort antal fågelarter, inte minst många flyttfåglar, kan fungera som sådana värdar. Viruset kan överföras till människa via myggor och orsakar då West Nile-feber. Sjukdomen hos människa kan yttra sig på flera olika sätt och ibland uppträder inga symtom överhuvudtaget. West Nile-feber är ofta lindrig med influensaliknande symtom som feber, huvud- och muskelvärk, men i sällsynta fall kan tecken på hjärnhinneinflammation eller hjärtmuskelinflammation förekomma. I USA har dödligheten varit runt 3 procent. Smitta via blodtransfusion och organtransplantation har förekommit i USA. Viruset har aldrig påträffats i Sverige.
I samarbete med professor Björn Olsen, Uppsala universitet, har helblod och serum samlats in från 2000 flyttfåglar vid Ottenby fågelstation på Öland. En test (ELISA) för påvisning av West Nile-virusantikroppar i serum har redan tagits fram. För att undersöka om de antikroppar som påvisas verkligen är specifika, skall en ny test för mätning av antikropparnas förmåga att neutralisera viruset etableras. Fynd av sådana antikroppar visar att en fågel har varit infekterad med West Nile-virus.
Vid Smittskyddsinstitutet pågår arbete med en metod för att kunna mäta antalet viruskopior i ett prov (realtids-PCR). Denna metod kommer att användas för att leta virus i fågelarter som funnits vara infekterade med virus (antikroppspositiva).
Uppdaterad 2008-02-20 15:19