Statistik för gonorré
Gonorré klassas enligt smittskyddslagen som allmänfarlig sjukdom, och påvisade fall anmäls (med kod) till smittskyddsläkaren i länet samt till Smittskyddsinstitutet (SMI).
Rikskod används för anmälningar av STI-sjukdomar
- All STI-statistik (STI=sexuellt överförda infektioner) baseras på anmälningar med avpersonifierad kod.
- För att anonymisera den smittade används en rikskod för gonorré, klamydia, syfilis och hiv. Koden innehåller födelseår och de fyra sista siffrorna i personnumret – exempelvis 80-5528.
- Alla sexuellt överförda infektioner anmäls alltså utan identitet till Smittskyddsinstitutet och till smittskyddsläkaren i respektive landsting. Det är enbart den behandlande läkaren som känner till patientens identitet.
2005
Trender
Gonorrén ökade med 21 % 2005 jämfört med året innan. Totalt anmäldes 691 fall, den högsta årssiffran sedan 1990 och mer än tre gånger så många fall som 1996, då det lägsta antalet fall någonsin i Sverige rapporterades. En mindre del av ökningen 2005 kan hänföras till att från och med detta år redovisas också laboratorieanmälda fall i statistiken, inte bara kliniskt anmälda fall. De senare årens ökning beror framför allt på en ökad inhemsk smittspridning, som varit särskilt markant bland unga heterosexuella och bland män som har sex med män. Gonorrén har under 2000-talet åter etablerat sig i Sverige, framför allt i storstadsområdena. Ökningen sammanfaller i tiden med likartade trender i flertalet andra Västeuropeiska länder.
Antal anmälda fall av gonorré per år och kön 1995–2005 Geografisk spridning
Majoriteten av fallen 2005 anmäldes från Stockholms läns landsting som ensamt stod för 52 % av alla fall, följt av Skåne med 14 % och Västra Götaland med 11 %. Övriga landsting rapporterade mellan noll och 19 fall vardera.
Kön och smittväg
Antalet smittade kvinnor ökade med hela 41 % jämfört med föregående år. Könsfördelningen är dock fortfarande mycket ojämn – kvinnorna utgjorde endast 16 % (112 fall) av alla fall. De heterosexuellt smittade männen var mer än dubbelt så många (237 fall), men ingen ökning sågs bland dem jämfört med föregående år. Däremot ökade antalet män som smittats genom sex med män
(327 fall) med 30 % och denna smittväg står därmed för nästan hälften (47 %) av alla rapporterade fall i Sverige 2005. För 15 män saknas angiven smittväg.
Ålder
Medelåldern för kvinnorna var 30 år och för männen 32 år (heterosexuellt smittade män 34 år och homosexuellt smittade män 31 år). Ökningen 2005 var störst bland tonåringarna där gonorrén ökade med 38 % från 31 till 43 rapporterade fall. Likaså sågs en ökning bland 20–29-åringarna. Särskilt påtaglig var ökningen bland tonårspojkar där antalet fall nästan fördubblades och bland 25–29-åriga kvinnor där antalet fall mer än fördubblades.
Smittland
Andelen av fallen som hade smittats i Sverige var 64 %, medan utlandssmittade stod för 31 % och okänt smittland 5 %. Av kvinnorna hade majoriteten, 60 %, smittats i Sverige medan motsvarande andel för de heterosexuellt smittade männen var färre än hälften, 48 %, en skillnad mellan könen som överensstämmer med tidigare år.
Av de heterosexuella männen som smittats under vistelse i utlandet hade mer än hälften smittats i Sydostasien, framför allt i Thailand, där risken är stor att smittas av en gonorrébakterie med höggradig resistens mot ett flertal antibiotika. Inhemsk heterosexuell smittspridning förekom framför allt i de tre storstadsområdena, men lokal smittspridning i mindre omfattning förekom även på andra orter under året. Den inhemska smittspridningen bland heterosexuella ökade något under året (17 %) jämfört med föregående år, medan utlandssmittan låg kvar på ungefär samma nivå som tidigare.
Av de 327 männen som smittats genom sex med män hade de allra flesta, 78 %, i likhet med tidigare år, smittats i Sverige. Framför allt hade de smittats i Stockholm, men inhemskt smittspridning förekom också i bland annat Göteborg, Malmö och Uppsala. Av dem som smittats utomlands var flertalet smittade i västeuropeiska storstäder.
Laboraterierapportering
Enligt den numeriska laboratoriestatistiken provtogs 55 831 personer för gonorré år 2005, en ökning med 5 % jämfört med året innan. Kvinnornas andel av de provtagna utgjorde 65 %, men endast 0,4 % av kvinnorna var positiva för Neisseria gonorrhoeae jämfört med 2,9 % av männen. Sammantaget var 1,3 % av alla provtagna personer positiva för gonorrébakterien.
I 2005 års rapport från Nationella referenslaboratoriet för patogena neisseria, Kliniskt mikrobiologiska kliniken, Universitetssjukhuset i Örebro, redovisas från och med detta år data från såväl det egna laboratoriet som från Kliniska bakteriologiska laboratoriet, Karolinska Universitetssjukhuset, Huddinge. Under året analyserades vid de båda laboratorierna totalt 497 skilda stammar av N. gonorrhoeae från 486 sjukdomsepisoder representerande 463 patienter, vilket motsvarar 70 % av de till SMI anmälda fallen 2005. Majoriteten, 87 %, av stammarna tillhörde serogrupp WII/III och endast 13 % tillhörde serogrupp WI. Serovar IB-1 och IB-2 var vanligast bland isolaten insända till Örebrolaboratoriet medan Bropyst var vanligast bland Huddingelaboratoriets isolerade gonokocker. Betalaktamasproducerande stammar utgjorde 23 % av isolaten, medan andelen stammar med nedsatt känslighet eller resistens mot ciprofloxacin var så hög som 49 %, vilket kan jämföras med 1998 då denna andel endast var 18 %. Enstaka stammar (cirka 1 %) hade även nedsatt känslighet mot ceftriaxon respektive azitromycin.