Fågelinfluensa och influensapandemi – förhoppningsvis två olika problem
Publicerad i Smittskydd nr 2 2005
Samtidigt som Socialstyrelsen den 16 februari 2005 lade fram sin plan för hur Sverige ska förbereda sig för en influensapandemi kom oroande medierapporter om fågelinfluensan i Vietnam. Detta ledde till att många tolkade situationen så att pandemiplanen avser en situation där fågelinfluensavirus av typ H5N1 förändras så att det sprids epidemiskt mellan människor.
Dessutom gick en framstående företrädare för svensk mikrobiologi ut med budskapet att läkare bör förskriva antivirala läkemedel med effekt på influensavirus till sig själva, sina familjer och de individer som vill ha sådan medicin i beredskap för en pandemi.
H5N1-virus är ett mycket aggressivt virus som hos fåglar angriper alla organ och främst utsöndras med avföring. Det har i ett fåtal påvisade fall infekterat människor med mycket täta kontakter med fåglar eller fågelträck. Sannolikt har betydligt fler insjuknat men diagnosen har inte ställts. Dödligheten hos dem som haft påvisad infektion har varit mycket hög. Endast i ett säkert fall är det sannolikt att spridning skett från människa till människa och då efter mycket nära kontakt.
Vi har under de senaste åtta åren haft många utbrott av H5N1-infektion hos fåglar och säkerligen har miljoner människor i Asien utsatts för smitta. Trots det har spridningen till människa varit begränsad. Förhoppningsvis förändras inte detta virus lätt vad gäller förmågan att orsaka en influensapandemi hos människor.
Mot den bakgrunden är det mest troligt att när en influensapandemi kommer är den orsakad av den typ av influensa-virus som varje år drabbar oss.
Det bästa skyddet mot att infekteras med influensavirus är vaccination. Varje år bestämmer man sammansättningen av det vaccin som ska användas vid årets epidemi. Vid en pandemi uppstår problem. Dels måste man ta fram ett vaccin mot en helt ny influensatyp, dels ökar efterfrågan lavinartat.
Skulle det värsta inträffa – att fågelinfluensavirus förändras så att det sprids mellan människor – tillkommer problemet att man måste göra en helt ny typ av vaccin, vilket tar betydligt längre tid än de fem till sex månader som normalt krävs.
Vid en influensapandemi kommer vi alltså att få brist på vaccin. Ett alternativ är då de tre substanser som finns för att förebygga eller behandla influensainfektioner.
Ett äldre preparat, amantadin, har nackdelarna att det saknar effekt på H5N1-virus, att det orsakar ganska mycket biverkningar och att resistensutveckling är vanlig.
De modernare alternativen är oseltamivir (TamifluTM) och zanamivir (RelenzaTM) som har bättre aktivitet och mindre biverkningar än amantadin och är effektiva mot H5N1.
Resistens har hittills beskrivits i relativt få fall men i en studie av barn i Japan, som behandlades med oseltamivir, utsöndrade 9/50 barn resistent virus under behandlingen. Risken är därmed att resistens blir ett stort problem om man skulle använda medlen i stor skala och speciellt som profylax. Detta är ett starkt argument mot att förorda storskalig förskrivning för att ha läkemedel hemma ”för säkerhets skull”. Dessutom skulle den enskilde själv få betala hela kostnaden, minst 1 500 kronor, eftersom läkemedelsförmånen inte omfattar förebyggande behandling.
