Behovet av ett stort glas
Att drinken gin och tonic skyddar mot malaria brukar hänvisas till klassisk turisthumor. Givetvis en myt, men det finns en sanning bakom.
Bild: Arja Kajermo
På 1600-talet lärde sig de spanska erövrarna av indianerna i Peru att använda barken av vilda träd som botemedel mot malaria. Kinin kommer av det spanska ordet quina som är en förkortning av quina-quina, med bland annat betydelsen ”bark från kinaträd”.
Ännu längre tillbaka kommer ordet troligen från språket q-uechua, som talas av indianfolk i Anderna, där de 15–20 meter höga kinaträden av släktet Cinchona växer på ett par tusen meters höjd.
Cinchona var det latinska namn Carl von Linné gav trädet, efter grevinnan av Chinchon som var gift med Perus spanske vicekung. Barken lär ha botat grevinnan mot malaria och till hennes minne hittade Linné på namnet. Dock stavade han hennes namn fel. Dessutom lär historien om tillfrisknandet vara en myt.
Populär drog
Kinin blev snabbt en populär drog i Europa och kallades jesuitpulver, efter de spanska munkar som spred kunskapen om det nya medlet mot frossa.
Ända till slutet av 1800-talet producerades kinabark endast i Sydamerika och odlarna gjorde allt för att monopolisera verksamheten. Dock lyckades frön smugglas ut ur Sydamerika till Indien och Java. Där tog snart nya odlingar över världsmarknaden. När japanerna ockuperade Java under andra världskriget blev det kininbrist och nya odlingar etablerades runt om i världen. I dag odlas flera olika Cinchona-arter för alkaloidproduktion i Syd- och Central-amerika, Asien och Afrika.
I kinabarken finns ett 30-tal alkaloider och av dem har kinin och kinidin medicinsk användning. Kinidin framställs genom omvandling av kinin och används som ett medel mot hjärtarytmier. Kinin isolerades för första gången 1820 av de franska apotekarna Pelletier och Caventou.
Används vid svår malaria
Förr användes kinin även som allmänt febernedsättande och smärtstillande medel. I Sverige används kinin som läkemedel i mycket begränsad omfattning och huvudsakligen som perifert verkande muskelavslappnande medel vid vissa former av muskelkramper eller ökad spänning i muskulaturen. Kinin verkar genom att det nedsätter retbarheten för nervsignalsubstansen acetylkolin i muskulaturens ändplattor.
– Kinin används fortfarande vid mycket svår malaria, men håller faktiskt på att konkurreras ut av en annan naturlig råvara, nämligen artemisinin, säger Mats W-ahlgren, professor vid avdelningen för parasitologi, mykologi och vatten, PMV, på Smittskyddsinstitutet.
Artemisinin är en aktiv komponent som utvinns ur växter av släktet Artemisia, eller malörter. Sedan början av 1990-talet har artemisinin och derivat därav fått stor global användning i behandlingen av malaria.
Kininets bittra smak används även som smaksättare till olika livsmedel, bland annat i tonic water och i vissa alkoholhaltiga drycker. I USA är kinin klassat som hälsofarligt ämne av det amerikanska livsmedelsverket. Om en gravid kvinna får i sig en för stor mängd kan det orsaka fosterskador, som till exempel dövhet.
Årligen framställs cirka 400 ton kinin, varav hälften till läke-medelsindustrin och andra hälften till livsmedelsbranschen.
Sextiosjulitersdosen
Från början var Indian Tonic ett läkemedel som skulle förebygga malaria. Den bittra smaken var dock så avskräckande att någon kom på att hälla i en skvätt gin för att göra det hela uthärdligt. Så föddes drinken gin och tonic.
För att få ett tillräckligt skydd mot malaria krävs dock en viss beslutsamhet.
Mängden kinin i tonic water är så pass låg att det skulle krävas så där en 67 liter G&T per dag. Kanske en av de svåraste strategierna för malariaprevention.
