En gisslad världsande
Tidens störste filosof sa att Napoleon uttryckte historiens vilja. Europas öde låg i hans händer. Men man kan inte låta bli att undra hur det gått om han sluppit plågan av sin helicobacter-infektion.
Den 13 oktober 1806 sitter filosofen Georg Wilhelm Friedrich Hegel i staden Jena och skriver det sista på Andens fenomenologi. Han blickar ut genom fönstret och ser plötsligt Napoleon Bonaparte rida förbi. Korsikanen är ute och rekar, i morgon ska han krossa preussarna i ett slag som kommer att förskjuta gränser och öppna nya sidor i den europeiska historien. Att den preussiska armén i princip tillintetgörs leder till att Preussen byggs upp från grunden, och tar de första stegen mot en modern statsbildning. Napoleon å sin sida vänder nu sina blickar mot det ödesdigra Ryssland.
Hegel slukas helt av Napoleons karismatiska gestalt, och tysken skriver de berömda raderna om hur han nu sett världsanden rida förbi i egen hög person. Hegel sägs rentav ha betraktat slaget vid Jena som historiens slutpunkt (jag menar, vad mer kunde möjligtvis komma?), något som moderna och mer upplysta filosofer som Francis Fukuyama hävdar skett först 1989.
Bild: Arja Kajermo
Insydda byxor
Napoleons personliga historia tog som bekant slut på den gudsförgätna ön Sankt Helena, där han avled 1821 i en ålder av 52 år. Teorier om arsenikförgiftning och konspiration ställde snabbt obduktionens lite tråkiga magcancer i skuggan. Obduktionsprotokollet (som dokumenterar magsår) granskas dock noga i en studie från 2007 av schweiziska, kanadensiska och amerikanska experter på cancer och näringslära. De har dessutom tagit fasta på ögonvittnesskildringar och – Napoleons garderob.
Genom att mäta midjemåtten på hans byxor har man kunnat beräkna hans vikt de sista 20 åren. Världsanden var 168 centimeter lång och om han vid Jena (utanför Hegels fönster) strålade som en smärt och dynamisk man på 67 kilogram, skulle han på fångön 1820 väga över 90. Studierna kan följaktligen också se att han sitt sista halvår i livet minskade sin vikt med upp till 15 kilogram. Till detta kom kraftiga buksmärtor, aptitlöshet, nattsvettningar, uppkastningar av blod och hjärtklappning.
Det kostar att ligga på topp
Utifrån de data som faktiskt är tillgängliga hävdar forskargruppen att Napoleon med allra största sannolikhet led av magsäckscancer orsakad av en långdragen infektion av bakterien Helicobacter pylori, en känd riskfaktor. Något som inte bör ha underlättats av en soldatdiet bestående av i princip saltat och rostat kött och inte en grönsak eller frukt så långt ögat nådde.
Alldeles oavsett infektioner och cancer bör Napoleon ha haft problem med magen redan vid Jena – ett ständigt krigstillstånd måste ändå ha sitt pris. Men om magsäckscancerteorin stämmer så kan vi konstatera att den före detta kejsarens dagar var räknade och att en vild flykt (om det uttrycket tillåts en man på 1,68 och ett midjemått på nästan 100 centimeter) inte hade förändrat Europas öde. Det hade däremot en kur med magsårsmedicinen omeprazol gjort.
Referens: Napoleon Bonaparte’s gastric cancer: a clinicopathologic approach to staging, patho-genesis, and etiology. Alessandro Lugli, Inti Zlobec, Gad Singer, Andrea Kopp Lugli, Luigi M Terracciano and Robert M Genta. Nature Clinical Practice Gastroenterology & Hepatology, January 2007 Vol 4 No 1.
