Fristående centrum kan stärka forskningen
Lars Engstrand Nu är smittskyddsutredningen klar, remisstiden har gått ut och vid halvårsskiftet 2010 ska den nya smittskyddsmyndigheten vara i gång. Vid det nuvarande Smittskyddsinstitutet (SMI) pågår omfattande och avancerad forskning under ledning av de så kallade donationsprofessorerna, som i dag finansieras av Socialdepartementet via SMI. Dessa professorer, däribland jag, ska nu föras över till Karolinska Institutet (KI) och det samarbete som i dag finns mellan KI och SMI ska upphöra i sin nuvarande form. Vad innebär då detta för den framtida myndighetens smittskyddsforskning? Själv tror jag att nya möjligheter kan öppna sig.
SMI är en expertmyndighet med folkhälsoinriktad smittskyddsforskning. En del av denna forskning kommer att finnas kvar även i den nya smittskyddsmyndigheten medan annan, i många fall världsledande forskning, förhoppningsvis kan fortsätta vid ett nytt centrum för smittskyddsforskning på KI. Ett sådant centrum frikopplas följaktligen från den blivande smittskyddsmyndighetens uppgifter som förvaltningsmyndighet.
Basen för detta nya centrum blir i så fall vi donationsprofessorer och de medel vi i dag har till vårt förfogande. Forskargrupperna bör då kunna samlokaliseras för att få ut mesta möjliga av både kompetens och utrustning. Man kommer också att kunna utnyttja ett antal experimentella plattformar för såväl patientnära klinisk forskning som basal grundforskning inom smittskyddsområdet. Centrumets verksamhet kommer att fokusera på en smittskyddsforskning där KI och den nya smittskyddsmyndigheten gemensamt kan vara med och påverka. Även andra forskargrupper kan komma att kopplas till detta nya centrum förutsatt att deras forskning ligger inom smittskyddsområdet.
Regeringen har i ett flertal fall genomdrivit en avknoppning av myndigheters forskning till universiteten. I vårt fall betyder det att vi nu har möjlighet att skapa en ”win-win”-situation där smittskyddsforskningen garanteras både spets och långsiktighet. Det senare är särskilt viktigt.
Ett exempel är forskningen kring hur antibiotikaresistens uppstår och sprids i samhället. Här krävs fokusering och långsiktigt ansvarstagande för finansiering. Vid SMI gäller detta i högsta grad för de många externa resistensprojekt som är helt beroende av en mer grundläggande forskning. Dessa projekt bör kunna drivas i samverkan med myndighetens egna resistensprojekt där övervakning och insamling av mikrobiologiskt material är huvuduppgiften.
Ett fristående centrum kommer dess-utom att kunna använda insamlade patientprover för att med ny teknik studera infektionsförloppet i kroppen och öka kunskapen kring varför vissa människor drabbas hårdare än andra trots att infektionen orsakas av samma mikroorganism. Vi kan med dessa experimentella plattformar även kartlägga hela arvsmassan hos mikroorganismer och på så sätt hitta nya biomarkörer som kan användas för att lättare identifiera patienter med ökad risk att utveckla allvarliga komplikationer. Samma tekniker kan även användas för att effektivisera smittspårningsarbetet.
Kan vi skapa ett sådant nytt centrum för smittskyddsforskning och garantera en långsiktig satsning, har vi alla möjligheter att inte bara bevara utan också stärka dagens forskning vid SMI. Förutsättningarna kunde egentligen inte vara bättre. Mitt över gatan framför SMI byggs just nu nya ovala forskningshus som bland annat rymmer det nya Science for Life Laboratory – en satsning som placerar Stockholm i frontlinjen. Här kommer det att samlas många internationella kontaktytor med stor nytta för hela landet.
Ett nytt centrum för smittskyddsforskning skulle passa bra in i en sådan struktur.
Lars Engstrand,
Professor i smittskydd och chef på bakteriologiska avdelningen
Uppdaterad 2009-12-10 09:21
