Bra omvärldsanalys bakom god beredskap
Gunnar Sandström Sedan lång tid tillbaka har Smittskyddsinstitutet (SMI), liksom tidigare Statens bakteriologiska laboratorium (SBL), haft ansvaret för den svenska mikrobiologiska beredskapen. Under de senaste tio åren har dock satsningarna på den mikrobiologiska beredskapen fått nytt och fördjupat fokus efter att Socialstyrelsen (SoS) inrättade diverse centrumbildningar för att upprätthålla, bevara och utveckla kompetensen inom de områden som är viktiga för svensk beredskap.
Ett bra exempel är Kunskapscentrum för mikrobiologisk beredskap (KCB) vid SMI, ett centrum som i dagsläget förfogar över laboratorier av högsta säkerhetsklassning (P4) för att kunna ta emot, hantera och diagnostisera prover med misstänkt allvarlig smitta, till exempel mjältbrand eller Krim-Kongo blödarfeber.
Personalen vid KCB har ständig jour och beredskapen omfattar diagnostik av bakteriella och virala agens tillhörande säkerhetsklassning tre, vilket är den näst högsta säkerhetsklassningen. Vidare ingår förmågan att diagnostisera virala agens tillhörande den högsta säkerhetsklassen, klass fyra. KCB ansvarar dessutom för omvärldsbevakning, hot- och riskbedömningar samt information om allvarlig smitta till myndigheter och medborgare.
Verksamheten är i dag etablerad och väl fungerande och med omfattande internationella kontakter. Dels finns ett relativt stort antal kontrakt med andra länder avseende möjligheterna att kunna lämna prover med misstänkt allvarlig smitta till KCB för diagnostik – även under jourtid. Dels är en del kontrakterade länder i vårt närområde i stort behov av att utveckla sina laboratorier till en acceptabel säkerhetsnivå. KCB arbetar till exempel intensivt med att hjälpa Lettland i omformandet av ett nationellt laboratorium i Riga till säkerhetsklass tre. Förutom själva laboratorierna har det svenska stödet under hösten 2009 lagt stor vikt vid kunskaper om laboratoriesäkerhet hos den lettländska laboratoriepersonalen.
Detta internationella arbete är en viktig del av den svenska mikrobiologiska beredskapen. Ökade möjligheter till bra och säker diagnostik i vårt geografiska närområde förbättrar våra egna möjligheter att hantera en allvarlig smittspridning.
Till skillnad från andra beredskapsfält, till exempel strålningsområdet, så sätts den mikrobiologiska beredskapen på prov förhållandevis ofta, ibland flera gånger per år. Ett aktuellt exempel är förstås att vi länge gått och väntat på fågelinfluensa från öst när den nya influensan plötsligt kom västerifrån.
Är det då helt omöjligt att förutsäga vad som väntar oss? Det enkla svaret är naturligtvis ja, men då har vi å andra sidan resignerat, något som vore katastrofalt ur ett hälsoperspektiv.
Det finns tvärtom mycket som vi kan göra för att möta nya och nygamla infektioner. Framför allt kräver en god mikrobiologisk beredskap att vi har koll på relevanta förändringar, vare sig de handlar om klimat eller politik – med allt vad det innebär. I ett förändrat klimat dyker till exempel zoonoser upp i nya skepnader och på nya breddgrader. Och politiska förändringar kan leda till nya riskbedömningar för såväl svenskar i Sverige som ute i världen.
Gunnar Sandström
Chef för avdelningen Kunskaps-centrum för mikrobiologisk beredskap (KCB)
Uppdaterad 2010-02-17 10:48
