Hepatiter rör sig över gränserna
Nio av tio får inga symtom förrän sjukdomen är allvarlig. Men över hälften av hepatit C-fallen utvecklar kronisk leverinflammation som följd. Något vaccin finns inte för hepatit C.
Hepatit B och C orsakas av två olika virus som sprids via blod eller sexuell kontakt. Smittspridning sker genom att smittat blod kommer in i blodbanan på en icke smittad person. Detta kan ske via orena injektionssprutor eller, i sällsynta fall, genom att blod kommer i kontakt med sår på hud eller med slemhinnor.
Risken för smittspridning via sex är mycket mindre för hepatit C än för hepatit B. Virusen orsakar en leverinflammation och flertalet, runt 60 procent av hepatit B-smittade och runt 90 procent av hepatit C-smittade, utvecklar en subklinisk infektion, det vill säga en asymtomatisk infektion.
Av hepatit C-fallen utvecklar en större andel, minst 50 procent, en kronisk leverinflammation och kan bli bärare av virus under lång tid, kanske hela livet. En del av de kroniska bärarna utvecklar så småningom en levercirrhos (skrumplever) eller levercancer. Det finns läkemedel som i många fall tycks kunna bota den kroniska hepatit C-infektionen och förebygga sena komplikationer. Däremot finns det inget vaccin mot hepatit C.
Hepatit B-infektionen läker vanligen ut utan bestående men, men hos vuxna utvecklar cirka fem procent en kronisk leverinflammation, i regel kombinerad med fortsatt smittsamhet. Risken för kronisk sjukdom är större ju yngre man är vid smittotillfället. Hepatit B i kronisk fas kan förorsaka levercancer. Hepatit B behandlas med interferon och olika antiviraler – detta slår inte ut infektionen men om behandlingen lyckas gör den patienten mindre smittsam.
Risken för smitta vid ett nålstick eller vid annan stick- eller skärskada där nålen förorenats av en infekterad patient, anses enligt internationella bedömningar vara 33 procent för hepatit B, 3,3 procent för hepatit C och 0,33 procent för hiv. Vid sticktillbud är det viktigt att prov tas på både patienten och vårdspersonalen vid smittotillfället.
Hepatit B indelas i åtta olika genotyper, A–H, och vidare i subtyper 1,2,3 etcetera. Genotyp D är en vanlig iv-missbrukarstam, särskilt subtyp D3 har cirkulerat bland iv-missbrukare världen över åtminstone sedan början av 70-talet.
Studier vid SMI av akuta hepatit B-fall i Sverige (154 analyserade stammar) har visat att 66 procent tillhör genotyp D och 43 procent subtyp D3.
Hepatit C delas in i sex olika genotyper, 1–6, och vidare i subtyper a,b,c etcetera. Genotyp 1 och 4 är mer svårbehandlade än genotyp 2 och 3. Subtyp 1a och 3a är vanligt förekommande stammar bland intravenösa missbrukare. En studie gjord på SMI inkluderande alla nyanmälda fall av hepatit C i Södermanlands län 2002–2008 visade att subtyp 1a och 3a var vanligast förekommande (38 procent respektive 35 procent av fallen). Även subtyp 2b var frekvent förekommande (20 procent).
Relativt få fall av 1b har påträffats i Sverige men är en vanligt förekommande subtyp internationellt. I närliggande länder såsom baltstaterna och Vitryssland är 1b en av de vanligast förekommande subtyperna. SMI:s övervakning av stammar som cirkulerat i Södermanlands län 2009 har dock visat en viss ökning av fall smittade med 1b-stammar.
Antal fall rapporterade enligt smittskyddslagen 2009
Hepatit B och C är anmälningspliktiga sjukdomar enligt smittskyddslagen och alla upptäckta fall anmäls till Smittskyddsinstitutet (SMI) och smittskyddsläkaren i landstinget.
|
Sjukdom |
Smittväg | |||
|
Intravenöst -missbruk |
Sexuell |
Annat eller -smittväg okänd |
Totalt | |
|
Akut hepatit B |
36 |
43 |
33 |
112 |
|
Hepatit C |
963 |
112 |
1 140 |
2 215 |
Text: Frida Hansdotter och Josefine Ederth
Uppdaterad 2010-05-26 14:14
