Blodsmittor vanliga inom kriminalvården
Sju av tio häktade eller fängelsedömda har missbrukat droger eller alkohol. Många av dem är aktiva injektionsmissbrukare. Var femte omhändertagen inom kriminalvården har haft hepatit B och var fjärde bär på hepatit C-smitta – många utan att veta om det.
Fängelsepopulation per 100 000 invånare.
Åtta av tio aktiva injektionsmissbrukare i Stockholm har varit häktade och/eller suttit i fängelse. Att flertalet har hepatit C och omkring en procent är kroniska hepatit B-bärare, visar att blodsmittor är vanliga inom kriminalvården.
Många klienter känner inte till att de är smittade med en blodsmitta – eller av tuberkulos (tbc) – eftersom dessa sjukdomar ofta ger få eller inga symtom. De är ofta inte heller medvetna om hur allvarliga konsekvenser blodsmittor kan medföra. Detta innebär att det troligtvis finns ett stort mörkertal av smittade inom kriminalvården. Det är därför angeläget att upptäcka de smittade för att minska risken för spridning samt att vaccinera för att minska risken för insjuknande i smittor som kan förebyggas.
Smittskyddsinstitutet (SMI) inleder under 2010 ett samarbete med Kriminalvården (KV) och Rättsmedicinalverket (RMV) för att försöka identifiera eventuella mörkertal och smittspridningar av blodsmitta och tbc på anstalter och häkten.
Tidig debut
Inom KV och RMV finns omkring 7 000–8 000 klienter med olika former av skyddstillsyn. KV omfattar häkten, anstalter och frivårdskontor. RMV utför en bedömning avseende behov av rättspsykiatrisk vård av nästan 1 500–2 000 personer per år.
Många av de som omhändertas bär redan på en smitta. Ett flertal utan att känna till den eller att de kan sprida den vidare. Drygt 70 procent av de omhändertagna missbrukar droger och/eller alkohol. Injektionsmissbruk är den vanligaste smittvägen för blodsmittor, även om hiv och hepatit B ofta även sprids sexuellt.
Delresultat från den så kallade Baslinje-studien avseende hepatit B redovisades i Smittskydd 2/2010. Personerna som ingick i studien intervjuades avseende narkotika, sexualvanor och undersöktes för blodsmittor. Det visades att narkotikadebuten ofta sker redan vid 13–15-årsåldern och att det tog i genomsnitt fyra år innan de unga missbrukarna övergick till att injicera narkotika. Blodsmittor var frekvent förekommande bland såväl aktiva som före detta missbrukare.
Inom KV pågår ett omfattande arbete med olika missbruksprogram. På häkten erbjuds till exempel klienter med missbruksproblem undersökning för hepatit B, C och hivsmitta, och vaccination mot hepatit B samt individuellt behandlingsprogram vid missbruksproblematik.
Hepatit C vanligast
Andelen hivsmittade narkomaner i Sverige är låg i jämförelse med andra europeiska länder eftersom den svenska modellen med uppsökande verksamhet, individuell information, hög testfrekvens och smittspårning har varit effektiv. I ovan nämnda studie var 194 av de aktiva missbrukarna positiva för hiv och tre kände inte till sin infektion. Studien visade även att drygt hälften av missbrukarna hade haft hepatit B och att en procent var kroniska bärare.
Hepatit C-smitta var den vanligaste blodsmittan bland såväl aktiva som före detta missbrukare med omkring 80 procent positiva. En dryg femtedel av dessa kände inte till sin smitta. Dessutom var 11 procent av de som aldrig injicerat narkotika kroniska hepatit C-bärare, de flesta ovetande om sin smitta. Även hepatit A kan spridas via blod under akutfasen av sjukdomen. I Sverige har vi haft utbrott bland missbrukare i mitten på 1990-talet, och sedan dess har smärre utbrott förekommit. Då denna smitta inte ger upphov till kronisk sjukdom som hepatit B och C, kvarstår inte smittan en längre tid utan klingar av när flertalet är immuna. För att förhindra utbrott är det därför viktigt att intravenösa missbrukare även vaccineras mot hepatit A.
Skydd för klienter och personal
Tuberkulos kan precis som blodsmittor spridas av smittade som inte känner till sin smitta. Det är en sjukdom som ofta inte undersöks för, och sent upptäckt smittsam sjukdom har lett till spridning till medklienter och personal. Ett flertal av de smittade inom kriminalvården har smittats utomlands – speciellt i östra Europa där andelen fängslade är mycket hög beräknat per 100 000 invånare och där många fångar får trängas på små utrymmen. Vården där är oftast sämre än i väst och det är stor risk att fångarna smittas med kroniska sjukdomar som de i sin tur riskerar att sprida vidare.
Då såväl blod- som luftburna smittor är frekvent förekommande i den svenska kriminalvården finns det en risk för smitta mellan klienter och om än i mindre grad även mellan klienter och vårdpersonal. Speciellt som smittbäraren ofta inte känner till sin smitta. Vid misstänkt spridning kan molekylärepidemiologisk kartläggning visa smittsamband och smittkälla.
|
Andel smittade med hiv och hepatit C av de som låtit sig undersökas inom -kriminalvården samt procent smittade bland nyanmälda blodgivare. | |||
|---|---|---|---|
|
Inom kriminalvården |
% smittade |
% smittade bland nyanmälda | |
|
Hivsmittade |
5 % |
0–0,008 % | |
|
Hepatit C-smittade |
35 % |
0,05–0,1 % | |
|
Tuberkulos |
okänt |
– | |
|
Andel smittade missbrukare enligt Baslinjestudien. (Värden inom parentes anger andel nyupptäckta som ej kände till sin smitta) | |||
|---|---|---|---|
|
Aktiva missbrukare |
Ej längre aktiva missbrukare |
Aldrig injicerat narkotika | |
|
Hivsmittade |
7,1 % (1,5 %) |
6,1 % (2 %) |
2,1 % (2,1 %) |
|
Hepatit B |
|||
|
Akut/kronisk infektion |
1 % |
2 % |
0 % |
|
Genomgången infektion |
50 % |
41 % |
10 % |
|
Vaccinerade |
11 % |
13 % |
6 % |
|
Hepatit C-smittade |
83 % (21 %) |
73 % (22 %) |
11 % (7 %) |
Text: Heléne Norder
Uppdaterad 2010-05-26 14:41
