Diarré orsakad av antibiotika vanlig bland äldre

Öppenvård och särskilda äldreboenden bör uppmärksamma kopplingen antibiotika och diarréer. Nya siffror visar att varje år drabbas 34 000 svenskar över 60 år av diarré i samband med antibiotikabehandling. Ofta är symtomen milda men det finns risk för allvarliga komplikationer genom bakterien Clostridium difficile. Smittskyddsinstitutet vill därför se generösa provtagningar.

Varje år drabbas 34 000 svenskar över 60 år av diarré i samband med antibiotikabehandling. Ofta är symptomen milda men det finns risk för allvarliga komplikationer genom bakterien Clostridium difficile.

Diarré efter antibiotikabehandling (AAD) är en vanligt förekommande åkomma som kan orsakas genom en infektion av bakterien Clostridium difficile (CDI). Flertalet studier har visat att CDI förekommer hos cirka 30 procent av alla patienter med AAD. CDI orsakar ofta en mild diarré men kan i vissa fall ge upphov till livshotande inflammation i tarmen (pseudomembranös kolit) genom att bakteriens två toxiner attackerar tarmväggens celler.

Riskfaktorer för CDI är hög ålder, antibiotikaintag och underliggande sjukdomar. En speciellt aggressiv C. difficile-variant kallad PCR ribotyp 027 har ännu inte spridit sig i Sverige men har till exempel orsakat utbrott på långvårdsplatser i Finland 2007.

Andra typer av C. difficile har orsakat mindre utbrott på svenska sjukhus och cirkulerar troligen även ute i samhället – det finns med andra ord en klar risk för utbrott utanför slutenvården. Eftersom CDI inte omfattas av smittskyddslagen finns inga officiella svenska siffror på CDI inom vården, men sedan hösten 2009 erbjuder Smittskyddsinstitutet (SMI) landets laboratorier att medverka i ett frivilligt rapporteringssystem i syfte att förbättra övervakningen.

Enligt statistik från Swedres (årsrapporter om antibiotikaresistensläget) och Strama (Strategigruppen för rationell antibiotikaanvändning och minskad antibiotikaresistens) är antibiotikaintaget högst i de äldsta åldersgrupperna. År 2007 var öppenvårdsförskrivningen i gruppen över 80 år i genomsnitt 0,8 recept per person och år och antal användare 0,37 per person. Eftersom antalet recept var dubbelt så stort som antalet användare, fick varje användare i genomsnitt två recept per år. I gruppen 60–79 år fick knappt var tredje person antibiotika, men på grund av att befolkningen är större i den gruppen är det totalt sett fler som får antibiotika jämfört med gruppen över 80 år (se tabell). Det bör poängteras att detta är en underskattning av den verkliga antibiotikaanvändningen, eftersom många behandlingar inte sker via recept i öppenvården utan exempelvis också på rekvisition till äldreboenden och inte ingår i statistiken.

Risk för underdiagnostik

En intressant fråga är hur stor andel av äldre som förväntas få AAD och CDI. I en prospektiv studie på svenska sjukhus gjordes en sex veckors uppföljning av 2 462 patienter som fick antibiotika. Resultatet visade att fem procent av patienterna drabbades av AAD, varav hälften av de testade proven var positiva för C. difficile-toxin. I tabellen har ett förväntat antal fall av AAD och CDI räknats ut baserat på befolkningsmängd, antibiotikaförskrivning i öppenvården och med incidenssiffrorna 5 respektive 1,5 procent för AAD och CDI.

Resultatet hamnar på över 10 000 CDI-fall för gruppen äldre än 60 år, vilket är 6–9 gånger högre än de diagnostiserade CDI-fallen inom öppenvården och nästan dubbelt så mycket som det totala antalet fall i gruppen över 60 år (se även faktaruta). Skillnaden i antal fall förklaras sannolikt av att många inte söker vård eller provtas för en mildare form av diarré – eller att det föreligger en underdiagnostik av CDI på laboratorierna. För att inte missa svårare fall är det dock viktigt att CDI uppmärksammas inte bara som ett sjukhusassocierat problem utan också som en samhällsassocierad företeelse. SMI uppmanar därför till vaksamhet kring patienter som utvecklar diarré i anslutning till antibiotikabehandling och rekommenderar en generös provtagning av patienter med AAD inte bara inom slutenvård utan också inom öppenvård och särskilda äldreboenden.

Not: Flertalet undersökningar rörande antibiotikaförbrukning inom äldreomsorgen finns sammanfattade på Stramas hemsida.

Tabell. Ett räkneexempel över förväntat antal fall av antibiotikaassocierad diarré (AAD) och C. difficile-infektion (CDI) inom öppenvården jämfört med diagnostiserat antal fall av CDI 2007.
Ålder Antal invånare Antibiotika-
förskrivning
AAD-fall,
förväntat
CDI-fall,
förväntat
Diagnos-tiserade
CDI-fall öppenvård
Diagnos-tiserade
CDI-fall totalt
60–79 1740154 0,2896 25197 7559 -
>80 490959 0,3725 9144 2743 -
>60 2231113 - 34341 10302 1100–1600 5544
Clostridium difficile bland äldre
  • I en enkätstudie 2007 från SMI påvisades 8 276 fall av C. difficile-infektion (CDI) i Sverige, en ökning från 1995 då 5 133 fall rapporterades.
  • Enligt studien 1995 var 67 procent av patienterna äldre än 60 år vilket omräknat till 2007 års siffror skulle innebära 5 544 fall per år för gruppen.
  • Merparten av de rapporterade CDI-fallen bedöms vara sjukhusassocierade, det vill säga att patienten insjuknar efter en viss tids vistelse på sjukhus. 22–28 procent bedöms vara samhällsförvärvade, vilket skulle innebära att 1 100 till 1 600 personer över 60 år har fått diagnosen (2007) efter att ha insjuknat i hemmet eller i särskilda äldreboenden.
  • Ökningen av antalet CDI-fall bekräftas också i en studie baserad på Socialstyrelsens diagnosregister, där antalet patienter som årligen vårdats inneliggande på sjukhus med CDI som huvuddiagnos ökade från 906 till 1 408 under perioden 1998–2006. Medianåldern för sjukhusvårdade var 77 år. I åldersgruppen över 65 år ökade incidensen från 30,8 till 47,5 per 100 000 invånare. I studien kunde man dock inte bedöma huruvida patienterna lagts in på grund av CDI eller om CDI debuterat på sjukhuset.
  • I Sverige finns beskrivet geografiska anhopningar av moxifloxacinresistenta C. difficile-typer (012, 017, 046, och 231/SE37) som ger upphov till så kallade tysta utbrott. Det är troligt att dessa typer cirkulerar även i samhället vilket innebär risk för utbrott på särskilda äldreboenden likt de beskrivna utbrotten av typ 027 på långvårdsplatser i Finland under 2007.

Referenser:

  • – Wiström J, Norrby SR, Myhre EB, Eriksson S, Granström G, Lagergren L, Englund G, Nord CE, Svenungsson B. Frequency of antibiotic-associated diarrhoea in 2462 antibiotic-treated hospitalized patients: a prospective study. J Antimicrob Chemother. 2001 47:43-50.
  • – Zomer T, Struwe J, Åkerlund T, Kühlmann-Berenzon S, Andersson Y, Tegmark Wisell, K. En enkätundersökning avseende diagnostik av Clostridium difficile vid svenska mikrobiologiska laboratorier år 2007. Poster 51/9P Riksstämma 2008.
  • – Karlström O, Fryklund B, Tullus K, Burman LG. A prospective nationwide study of Clostridium difficile-associated diarrhea in Sweden. The Swedish C. difficile Study Group. Clin Infect Dis. 1998 26:141-5.
  • Eftekhari H, Jacobsson A, Svenungsson B, Tegmark-Wisell K, Struwe J. Konsekvenser av Clostridium difficile infektion i Sverige. Poster 166/30P Riksstämman 2008.
  • – Norén T, Akerlund T, Bäck E, Sjöberg L, Persson I, Alriksson I, Burman LG. Molecular epidemiology of hospital-associated and community-acquired Clostridium difficile infection in a Swedish county. J Clin Microbiol. 2004 42:3635-43.
  • Många varianter av clostridium difficile på svenska sjukhus

Text: Thomas Åkerlund

Tipsa en vän

Uppdaterad 2010-04-20 14:44