Den kritiska grundsynen är den stora skillnaden
När det krisar är medier oftast lojala och uppskattade budbärare. Granskningen kommer efteråt. Då är journalisten plötsligt en fiende. Men det finns inga heliga kor. Inte ens om de är svenska myndigheter.
– Ibland ger myndighetsföreträdare sken av att de sitter på sanningen med stort S. De kan liksom per definition inte göra fel eller ha bakomliggande motiv. Men historien har gett oss massor av exempel på både rena misstag, medvetet fusk eller rent budgetdrivande åtgärder, säger Thomas Mattsson, chefredaktör på Expressen.
Han tar upp aktuella exempel som processerna kring allmänläkaren och obducenten och att en av Sveriges högsta polischefer är misstänkt för en rad grova brott, liksom Livsmedelsverkets chipslarm häromåret.
– Exempel där medier har litat på myndigheter eller myndighetspersoner och både medier och medborgare blivit lurade. Sådant förekommer förstås inom alla offentliga ansvarsområden. Så när en informatör eller en expert på en myndighet uppfattar att journalisten inte köper informationen rakt av, så är det grundat i en ganska sund skepsis.
Tidningens tre uppdrag
Thomas Mattsson konstaterar att denna kritiska grundsyn kort och gott är den stora skillnaden mellan myndighetsföreträdare och journalister.
Enligt Thomas Mattsson har tidningen tre uppdrag: att spegla folks åsikter och oro genom att återge kritiska frågor, alldeles oavsett om oron är berättigad eller inte; att förmedla information från just myndigheter – något som ofta står i konflikt med uppdrag nummer ett; och att med tidningens egen agenda ta fram relevanta uppgifter, till exempel sådant som en myndighet vill undanhålla.
Ibland sammanfaller samtliga tre uppdrag, och ibland kan alla tre stå i konlikt med varandra.
– En nyhetsredaktion, oavsett om det gäller Ekot, Expressen eller Rapport, är inte olik en akutmottagning. Den har ett löpande schema med vad vi kan kalla ambulansförare, det vill säga allmänreportrar, som är skickliga på att reagera snabbt på allt från fallande räntor, trafikolyckor till OS-medaljer.
Sedan finns det specialreportrar, motsvarande specialistläkare, som går på djupet med en större sakkunskap.
– Men precis som på ett sjukhus är det på en redaktion omöjligt att hålla specialistavdelningar öppna dygnet runt, säger Thomas Mattsson. Ibland prioriteras snabba insatser som tar fram det absolut nödvändiga.
Medier tar sitt ansvar
Granskningen av svininfluensan har, med några enskilda undantag, varit ganska mild. Det förekom grälla artiklar om vaccinbiverkningar men också övertramp åt andra hållet.
– Till exempel Aftonbladets rubriker om den lilla pojken som avled, tror jag hade stor betydelse för ökad vaccination, säger Thomas Mattsson.
Det kan vara tänkvärt att denna typ av journalistik, som normalt fördöms på myndigheter, just i det här fallet råkade företräda myndigheternas intressen.
– Men man får ha respekt för att medier blir okritiska ibland. I ett akut läge kommer journalister att återge akut information: ”Nu är det farligt. Gör så här.”
Thomas Mattsson säger att den granskningen kommer efteråt: ”Vad var det som hände egentligen?” Det gäller också svin-influensan.
– Myndigheterna säger att det dör människor och medierna informerar om hur läsarna kan skydda sig.
Senare kommer rapporteringen om vilka avtal som skrevs, läkemedelsbolagens skadeståndsskyldighet, hur många vaccindoser som köptes och hur farlig influensan egentligen var.
Text: Marco Morner
Uppdaterad 2010-08-19 11:54
