Visionär med båda fötterna på jorden
Porträttet: Immunförsvarets gåta fortsätter att gäcka oss. Samtidigt skulle ett genombrott innebära en revolution inom infektionsmedicinen.
Men man måste satsa för att vinna. Det gäller även inom smittskydd.
– De enkla frågorna har vi redan svar på. För att komma åt en komplex verklighet är det nödvändigt att ställa komplexa frågor, säger Markus Maeurer, sektionschef för translationell immunologi vid Smittskyddsinstitutets (SMI) avdelning för immunologi och vaccinologi.
Det är ju just de svåra frågorna som pockar på, varför blir till exempel inte en del tuberkulossmittade sjuka? De senaste åren har Markus Maeurers forskargrupp utvecklat ny teknologi och nya strategier för att kunna visualisera hur immunsystemet fungerar. Kunskaper som ska appliceras både i Sverige och internationellt.
– Varje individ har sin egen immunologiska historia. Det handlar alltså inte bara om genetik, också samspelet med andra människor och miljö lämnar avtryck i vårt immunsystem.
Influensan till exempel – en del blir aldrig sjuka, andra bara för en dag, åter andra en hel vecka eller ännu längre.
– Förstår vi immunförsvarets mekanismer, vad det är som avgör risken att insjukna i en viss infektionssjukdom, eller i vilken grad någon drabbas, öppnar det för bättre diagnoser och förebyggande liksom terapeutiska behandlingar, säger Markus Maeurer.
Markus Maeurer innehar en av fem så kallade donationsprofessurer vid SMI. Smittskyddsutredningen föreslår att dessa professurer flyttas från SMI till Karolinska Institutet (KI) från och med 1 juli 2010.
Immunologins Graal
I dag består vårdstrategin i stort sett av ny medicinutveckling. Men med nya mediciner följer obönhörligen också resistens. Mediciner kommer alltså inte att ensamt lösa problemet. På sätt och vis vänder Markus Maeurer på steken.
– Det tycks istället finnas ett behov av att stärka immunsystemet. För mig är det tydlig klinisk erfarenhet, inte minst från transplantationsoperationer.
Vad Markus Maeurer vill göra är inget mindre än att dechiffrera immunsystemet. Frågor som intresserat honom sedan hans tid som infektions- och cancerläkare. Då som nu var kruxet att det finns patienter som klarar att bekämpa infektioner, och sådana som inte gör det. Fortfarande utgår Markus Maeurer alltid från patientens behov, fastän vi rör oss långt inne i forskningsvärlden, vid vad som närmast kan betecknas som immunologins heliga Graal. Alla talar om det men ingen vet egentligen vad det är. Men kan vetenskapen knäcka immunsystemets gåtor, ligger i förlängningen en drömliknande möjlighet till ett fullständigt infektionsskydd.
– Det vore naturligtvis fantastiskt att hitta en egenskap i immunförsvaret som kan förklara hur en person kan skyddas eller relativt enkelt bekämpa en specifik infektionssjukdom – det skulle till exempel leda vägen mot nya skräddarsydda vacciner. Men vi är mycket långt från en sådan situation.
Trenden är dock redan tydlig enligt Markus Maeurer, som är övertygad om att vi går mot mer individuella behandlingar, ”något som läkemedelsindustrin för övrigt är väldigt medveten om”.
– Samtidigt är det så att även om alla har sitt personliga immunsvar skapat av den egna livshistorien, finns det ändå ett begränsat antal sätt för immunsystemet att reagera. Det är en komplex struktur, men med vissa förutsägbara mönster.
Markus Maeurer liknar det vid ett flygplan: i sina delar en mycket förutsägbar maskin styrd av kända fysikaliska lagar. Men när allt ska fungera ihop, då räcker ett litet, litet fel för att planet inte ska lyfta, eller ännu värre. Det är till exempel vad vi ser vid autoimmunitet, när immunsvaret plötsligt inte längre går att stänga av. Eller det katastrofala utfallet av de engelska testerna med den immunmodellerande medicinen TGN1412 i mars 2003, ett haveri som lämnade efter sig mycket svårt skadade försökspersoner.
– Ett problem är att man måste ligga så nära den mänskliga fysiologin som möjligt. Troligen kan inte försök in vitro, eller ens djurförsök, återspegla komplexiteten av männi-skans kropp. Möss och apor är inte människor och hur stor hjälp de än kan utgöra, har de i slutänden aldrig utsatts för våra liv, våra vacciner, våra patogener, säger han.
Chansen till djupare studier
Markus Maeurer vill börja i andra änden, med patienterna, och jämföra dem som inte klarar att stå emot en infektion med dem som utsatts för smitta men som klarat sig.
Hans forskargrupp har ett pågående projekt under folkhälsostudien och forskningsprojektet LifeGene som på sikt kommer att omfatta en halv miljon svenskar. Deltagarna kommer att följas under många år och i takt med att de blir äldre ökar möjligheterna att hitta samband mellan gener och olika sjukdomar. För Markus Maeurer betyder det chansen till djupare studier, inte minst av smittvägar.
– Forskare och läkare ser vanligtvis bara patienten när det redan gått fel, det vill säga när patienten ber om hjälp. Vi känner inte till hur det sett ut före infektion och sjukdom, fastän sjukdomsorsaken oftast existerar långt före själva insjuknandet.
Markus Maeurer minns hur en gammal lärare en gång sa att ”om du kan förstå hur kroppen bekämpar tuberkulos så kanske du också kan förstå hur den bekämpar cancerceller”. Tuberkulos är intresserant, just för att några få insjuknar medan andra aldrig gör det trots att de varit lika utsatta för smitta.
– Naturen kan alltså både lyckas och misslyckas. Men vad är det för samband som styr? Vi har börjat ”dechiffrera” immunsystemets reaktionsmönster, bland annat hos patienter som tidigare haft tuberkulos, och fått fram en stor mängd data och mönster.
Några av resultaten testas i dag i samband med nya diagnostiska instrument och ett nytt vaccin för tuberkulos. En pågående studie ska nu dels visa om resultaten gäller också en större grupp av individer, dels om de gäller oavsett land – om det är sant i Indien, är det då lika sant i Kina och Zambia?
Viktig influensastudie
Markus Maeurers forskargrupp håller dessutom på att studera proteiner som hjälper till att bygga upp immunminnet.
– Att minnas patogener är en viktig egenskap för immunsystemet, och vi kan se att proteinerna påverkas av sjukdom, och att det ser olika ut beroende på var i kroppen och när i sjukdomsprocessen det befinner sig. I samband med svenska tester för ett nytt tuberkulosvaccin försöker vi till exempel se om och i så fall hur immunminnet känner igen tuberkulos.
Markus Maeurer understryker att en förutsättning för den här forskningen är ett brett samarbete mellan alla de olika kompetenser som kan vara berörda av tuberkulos. För i verkligheten har patienter inte bara tuberkulos, de har inte sällan hiv och andra infektionssjukdomar.
– Vi håller också på med en studie på immunsvar och den nya influensan. Genom LifeGene har vi tillgång till över 2 000 prover från människor innan de vaccinerades eller blev sjuka, säger Markus Maeurer.
Så snart symtom uppkommit har dessa personer skickat in ett prov till SMI där Markus Maeurers kollegor kan se om de drabbats av den nya influensan eller av något annat. Har de verkligen insjuknat i den nya influensan så besöks de av en sjuksköterska som tar nya prov på både dem och deras familjemedlemmar.
– I april ska vi kontrollera samtliga personer i studien och vi kan då jämföra immunsystemet innan de vaccinerades och blev sjuka, vilka som blev sjuka och inte, vilka som utsattes för viruset och inte och vilka av dessa som blev sjuka eller inte. Kan vi hitta markörer? Det är en liten men mycket viktig studie. Resultat bör finnas före midsommar, säger han.
Markus Maeurer är noga med att understryka att hans forskning ska mynna ut i konkret nytta.
– När vi studerar hur många virusspecifika T-celler transplantationspatienter behöver, är det för att så småningom ta reda på ett exakt antal – för att en dag kanske kunna ge en individuell immunbehandling och undvika mediciner med kraftiga biverkningar.
Han exemplifierar med ett projekt från nittiotalet vid Pittsburghs universitet, Medical school, där man tog ut T-celler från den tumör de skulle angripa men inte klarade av att besegra.
– Vi ”tränade upp dem”, förbättrade T-cellernas prestationsmöjligheter utanför kroppen och återförde dem sedan in i kroppen. 20–30 procent av tumörerna försvann nästan omedelbart, säger Markus Maeurer.
Å ena sidan är det alltså tydligt att en riktad åtgärd kan göra skillnad i kliniskt arbete, om tajming och åtgärd stämmer kan man bekämpa en cancer eller en patogen.
Andra sidan av myntet är återigen risken för autoimmunitet, att systemet löper amok.
Det finns väldigt många olösta problem inom smittskydd och i en allt mer global värld importeras och exporteras smittsamma sjukdomar allt snabbare. Man måste ha koll på världen för snart når den också Sverige. Dessutom har utvecklingen gått oerhört fort.
– Det räcker med att blicka bakåt ett par decennier för att inse hur viktigt det visionära tänkandet är. I dag accepterar vi till exempel att vissa infektioner kan orsaka cancer, något som i princip var otänkbart för inte så länge sedan.
Starta utan givna hypoteser
Markus Maeurer nämner kopplingar mellan humant papillomvirus och livmoderhalscancer, hepatit B och levercancer, helicobacter pylori och magcancer och den senaste diskussionen om kroniskt trötthetssyndrom (KTS) och en retrovirusinfektion.
– Helt uppenbart kräver framtiden att man är förberedd. Man ska inte bli spekulativ, men man måste försöka se vad som faktiskt kan finnas utanför ramarna. Ibland får man starta upp utan på förhand givna hypoteser.
Enligt Markus Maeurer ett starkt argument för ett långsiktigt men framför allt organiserat samarbete mellan olika discipliner kring infektionssjukdomar – kanske genom ett fristående forskningscentrum inom smittskydd.
– Vår och våra barns hälsa är för värdefull för att ett sådant samarbete ska bero av slumpen. En bred syn på infektioners komplexitet ger oss möjligheten att klara framtida utmaningar – men också att bättre utnyttja uppenbara, evidensbaserade resultat i det befintliga hälsovårdssystemet.
Text: Marco Morner
Uppdaterad 2010-03-02 14:00