Nya tider kräver nytt smittskydd
Ett kritiserat smittskyddsinstitut ska återuppstå som en renodlad myndighet inriktad på dagsaktuella smittskyddsfrågor. En ny smittskyddsmyndighet axlar dessutom STI-frågorna och måste därför bredda sin kompetens. Ett mycket stort förändringsarbete av svenskt smittskydd har just börjat.
Johan Carlson, generaldirektör på SMI Hans uppdrag är att bygga från grunden. Smittskyddsinstitutets (SMI) nytillträdde generaldirektör Johan Carlson vill se en smittskyddsmyndighet som kan hantera en stor bredd av smittskyddsfrågor, även de svåraste.
– Samhället förväntar sig att vi axlar det ansvaret.
Han har också full förståelse för kraven på ett mer ändamålsenligt smittskydd, en väg som den emotsedda smittskyddsutredningen (SOU 2009:55) följdriktigt stakar ut och som nu kommer att utgöra avstamp för SMI:s kommande förändringsarbete.
– De närmaste två till tre åren blir omvälvande för myndigheten, men jag tror samtidigt att det kan bli ganska spännande, säger Johan Carlson. Smittskydd är ingen krisbransch, snarare tvärtom, men vi be-höver förändra vår struktur och vårt arbetsinnehåll, vilket givetvis kommer att innebära stora omställningar för oss alla här på myndigheten.
Den nya myndigheten ska i större utsträckning stödja Smittskydds-Sverige med vägledningar och kunskapsunderlag. Övervakningen av smittsamma sjukdomar ska stärkas och fokus ska ligga på det svenska smittskyddets behov.
– Utredningen uttrycker visserligen mycket kritik, inte minst mot SMI, men jag är överlag positiv till utredningens inriktning mot en mer utåtriktad och flexibel myndighet – med betoning på myndighet. Sedan finns det områden som utredningen inte riktigt hunnit hantera fullt ut – beredskapsfrågor till exempel, som man bara berör i korthet.
Nya uppgifter kräver ny kompetens
Johan Carlson pekar också på en del frågetecken kring utredningens förslag att flytta en stor del av Socialstyrelsens (SoS) smittskyddsuppdrag till SMI samtidigt som SoS skulle behålla föreskriftsrätten.
– Jag har svårt att se hur man kan samordna smittskyddsfrågorna på SMI utan att också ge myndigheten tillgång till det skarpaste instrumentet, rätten att föreskriva: då är man ju kvar i en situation där en myndighet är beroende av en annan för att kunna fullgöra sitt uppdrag. Samtidigt inser jag att frågan inte är helt lätt att lösa eftersom föreskriftsrätten är så intimt förknippad med Socialstyrelsens styrning av vård och behandling. Jag tror dock att man ska kunna hitta bra lösningar på detta.
Och om smittskyddsutredningens förslag att flytta STI-frågorna från SoS till SMI blir verklighet, innebär det att SMI plötsligt kommer att hantera rent beteendevetenskapliga aspekter inom sex och samlevnad. Något som ställer stora krav. Johan Carlson var själv huvudsekreterare i Hiv/aids-utredningen (SOU2002:11), en utredning som inte föreslog en sådan flytt eftersom SMI sågs som en myndighet med utpräglad medicinsk-biologisk inriktning.
– Det räcker inte med att flytta över några personer. Jag tror fortfarande att om vi ska ta STI/preventionsfrågor till SMI så krävs en generellt bredare ansats på den nya smittskyddsmyndigheten där icke-medicinskt kunnande måste få ett större utrymme. Smittskyddsarbetet måste helt enkelt få en tydligare folkhälsoprofil. De rent preventiva uppgifterna understryker dessutom vårt behov av ökad juridisk kompetens eftersom medicin, beteendevetenskap och juridik är så intimt sammanflätat inom smittskyddsområdet.
Förändrad forskning
Att styra om SMI från institut till myndighet innebär framför allt en ny forskningspolicy i linje med utredningens förslag om en mer begränsad och mer riktad forskning.
– Än är ingenting klart men jag delar uppfattningen att en statlig myndighet måste stå friare än vad SMI i dag gör i förhållande till universitet och högskolor.
Dagens symbios mellan SMI och Karolinska Institutet (KI) har varit värdefullt i arbetet att bygga upp den kvalificerade infektionsforskning man saknade på 1980-talet. Men Johan Carlson konstaterar att den kommande smittskyddsmyndigheten i första hand ska vara en nationell aktör och friare kunna utnyttja kompetens och kunnande i universitet och högskolor över hela landet, inte bara KI. Han menar därför att det är önskvärt att en del av SMI:s forskning i framtiden får en annan huvudman.
– Det betyder inte att jag anser att sådan forskning ska få mindre resurser, men jag menar att SMI bör kunna vara flexiblare och ägna sig mer åt dagsaktuella problem. En myndighet har inte riktigt möjligheten att över hela fältet ha den långsiktighet som driver kvalificerad forskning. Men naturligtvis kommer vi att behöva fortsatt egen forskning inom våra kärnområden.
Johan Carlson är medveten om att viss långsiktig forskning är ett måste för en god krisberedskap, till exempel inom diagnostik.
– Men frågan är om inte den forskningen ändå ska ligga på universiteten. Jag vill dock understryka att forskningen vid SMI inbegriper en hel del människor som vi inte vill förlora kontakten med, även om vi inte längre kommer att vara huvudman för deras forskning.
Bakom kraven på en förändrad smittskyddsorganisation ligger i grunden enligt Johan Carlson en insikt om att världen har förändrats avsevärt sedan 1993 då SMI senast ombildades.
– Vi har sett en successiv utveckling där smittskyddet har fått större samhällelig relevans och samtidigt blivit mer politiskt intressant. Allt från ett ständigt ökat antal av nya smittsamma sjukdomar till risken för bioterrorism, säger han.
Väl upparbetat nätverk
Dagens smittskydd har en högre profil och förutsätter ett betydligt tätare samarbete med det omgivande samhället – vare sig det handlar om andra myndigheter eller politiska instanser.
– Generellt vill jag se en utveckling där smittskyddsarbetet ingår i ett väl upparbetat nätverk med hälso- och sjukvården, länsstyrelserna, Myndigheten för samhällskydd och beredskap (MSB), veterinärmyndigheter och livsmedelsmyndigheter med flera.
Att den nya mer renodlade smittskyddsmyndigheten kan komma att inkräkta på andra myndigheters arbetsuppgifter, är inget Johan Carlson menar att man behöver oroas över.
– Myndigheter har alltid områden som gränsar till varandra. Det är i så fall ett större problem med myndigheter som har oklara uppdrag, vilket leder till att vissa saker inte blir gjorda alls. Då är det bättre att man ibland trampar in på varandras revir.
Tydligare prioriteringar
Under arbetet med influensa A(H1N1)-pandemin uppstod under försommaren lite gnissel mellan SMI och SoS, där SMI ansågs har gått för fort fram i en del frågor. SMI hävdade då att ett proaktivt smittskydd ställde högre krav på snabbhet.
– Självklart ska en myndighet som SMI vara fortsatt snabb, flexibel och idérik, men det ska alltid finnas strukturer och rutiner för hur man hanterar frågor så att så mycket kunnande och uppfattningar som möjligt blir tillgodosedda. Jag vill se en tydlig styrning och ledning av kunskapsuppbyggnaden, säger Johan Carlson och fortsätter:
– Jag tror dessutom att man ibland överskattar behovet av snabbhet, och det händer att myndigheterna själva bidrar till att mediakarusellen snurrar mer än nödvändigt. Ibland går det faktiskt att hålla på information ett litet tag.
Han understryker att vad som kostar i tid mer än väl uppvägs av ett överordnat värde i att myndigheterna samordnar sig. Inte minst är det trygghetsskapande.
Att samordning av myndighetsarbetet troligtvis fungerar bättre i medial framgång än i medial motgång, ska enligt Johan Carlson ställas mot riskerna med överentusiastiska myndigheter som kör solo och som kommenterar och hanterar mer än vad de har täckning för.
– Som chef är jag för övrigt beroende av att alla delar i min organisation är helt klara över sin kompetens och kan ta eget ansvar. Det betyder också att alla måste ha klart för sig vad man har – och vad man inte har – kompetens att uttala sig om.
Johan Carlson menar att SMI aldrig ska ha åsikter om saker som ligger utanför myndighetens egentliga arbetsområde.
– Det är en kvalitetsfråga. Nyckeln till en framgångsrik organisation ligger i ett gott kvalitetsarbete när det gäller beslutsprocesser och kunskapsförankring. Verksamheten bör under inga omständigheter skötas ad hoc.
Kvalitetssäkra
En återkommande slutsats är att en myndighet är något annat än ett institut.
– I framtiden måste vi på ett helt annat sätt kunna kvalitetssäkra våra ställningstaganden. Ska vi vara ett handfast stöd åt vården och allmänheten så krävs en gedignare förankringsprocess i myndigheten. Och där har vi nog en del att arbeta med.
På vägen ligger också en del andra frågor. Johan Carlson menar att SMI kan förbättra övervakningen av smittsamma sjukdomar, ”vår viktigaste uppgift”, och att man måste kunna mäta effektivitet av vacciner, det är därför nödvändigt med ett svenskt vaccinregister.
– Men hur det ska gå till får man fundera på, det är en svår fråga som inte minst innehåller integritetsaspekter.
SMI står alltså inför ett omfattande arbete och klockan tickar.
– Under hösten bör vi få större klarhet om tidsschemat, men man kan utgå från att den nya smittskyddsmyndigheten kommer att sättas i sjön tidigast i januari 2011. Fram till dess finns det väldigt mycket att göra. Arbetet har redan startat.
Text: Marco Morner
Uppdaterad 2009-09-09 10:46
