Nu sätts biosäkerhet på pränt
Den som vill vara med om att påverka hur framtida biosäkerhet ska se ut, bör nog hoppa på tåget så snart som möjligt. Särskilt om man inte delar synen på biosäkerhet som ett arbete förbehållet säkerhetslaboratorier. Lite i skymundan pågår nämligen ett stort förändringsarbete, som kommer att få följder för folkhälsa, ekonomi och politik.
I början av mars representerade jag Smittskyddsinstitutet (SMI) och Nordic Biosafety Network vid konferensen Emerging Trends in Biosafety 2007 i Singapore. Mötet samlade biosäkerhetsexperter från världens alla hörn.
Under de senaste tio åren har en ökning av både tidigare kända virussjukdomar och flera fall av ”nya” infektioner rapporterats från Sydostasien. Förutom SARS-Corona-virusutbrotten i till exempel Singapore och södra Kina under 2003, så har nya fall av virusinfektioner orsakade av Hendra, Nipah och Chikungunya rapporterats. Världshälsoorganisationens (WHO) högsta beslutande organ World Health Assembly (WHA) gick i maj år 2005 ut med ett upprop om en satsning på att stärka biosäkerheten vid laboratorier. Sedan dess pågår ett världsomspännande arbete med att etablera och förstärka biosäkerhetskulturen. I vissa länder förbereds ändringar i lagstiftning gällande säkerhet på laboratorier.
Vid konferensen i Singapore höll Nicoletta Previsani, chef för biosäkerhetsprogrammet vid avdelningen Communicable Disease Surveillance and Response, enheten Biorisk Reduction for Dangerous Pathogens vid WHO i Genève, ett föredrag där hon förmedlade sina erfarenheter av arbetet med att stärka biosäkerhetstänkandet.
För att nå ut till laboratorierna globalt beskrev Nicoletta Previsani hur man nu anordnar regionala WHO workshops för att öka medvetenheten om biorisk (”biosafety” och ”biosecurity”) vid laboratorier. Deltagande länder får möjlighet att beskriva sina behov, laboratoriets organisation och styrning, regelverk och lagstiftning, träning och utbildning. Detta har lett till en ökad medvetenhet om var resurser saknas eller behöver förstärkas och synliggör befintliga system och resurser. Ambitionen är att stödja nationell utveckling av den biologiska riskhanteringen vid laboratorier.
Betydande restriktioner
Nicoletta Previsani påpekade att man i svallvågorna efter antraxbreven i USA i oktober-november år 2001 i vissa länder infört betydande restriktioner för arbete med och transport av smittämnen. Det har i många fall medfört en del svårigheter, inte minst för det internationella samarbetet inom folkhälsa. WHO beslutade därför om ett internationellt ställningstagande angående biorisk samt att upprätta en vägledande skrift som kan användas som ett verktyg för hantering av biorisk inom laboratorieverksamheter.
Den tredje utgåvan av WHO:s biosäkerhetsmanual, WHO Laboratory Biosafety Manual, publicerades år 2004. Manualen finns i dag översatt till ett tiotal språk och kan både laddas ned i elektronisk version från WHO:s hemsida eller beställas som pappersutgåva. Som ett ytterligare led i denna satsning publicerades WHO Biorisk management: Laboratory Biosecurity Guidance i september 2006, än så länge endast i elektronisk version. Nicoletta Previsani introducerade denna skrift och påpekade samtidigt att man medvetet valt ordet ”guidance” för att uppmuntra till kommentarer och förslag till vidareutveckling av dokumentet.
Nytt begrepp breddar synen
Biosecurity-tänkandet kom fram redan i WHO:s Laboratory Biosafety Manual. I WHO Biorisk Management: Laboratory Biosecurity Guidance ges en mer detaljerad beskrivning av de målsättningar man vill uppnå med en god hantering av biologiska risker. Syftet med konceptet är att organisationen/laboratoriet ska uppvisa en ändamålsenlig hantering och reducering av den biologiska risken. Det medför en frihet att välja metoder och valideringssystem för att uppnå målet.
Ett nytt begrepp, så kallade värdefulla biologiska material (VBM – Valuable Biological Material), introduceras i WHO:s nya vägledning. Generellt kan man säga att med VBM avses alla biologiska material som kräver översyn och kontroll. Liksom material som kräver insatser för att skydda befolkningen mot potentiella hot mot folkhälsan i form av laboratorieöverförd smitta eller utsläpp i den omgivande miljön. Vad som betecknas som VBM är till stor del upp till enskilda laboratorier att identifiera.
Smått genial
Jag uppfattar detta som en smått genial approach. Genom att introducera begreppet VBM så inkluderas inte bara traditionellt ”säkerhetsklassade” smittämnen såsom blödarfebervirus, smittkoppsvirus, tuberkulosbakterier, mjältbrandsbakterier och olika biologiska toxiner, utan alla biologiska material som kan anses ha ett vetenskapligt, historiskt, medicinskt eller ekonomiskt värde. Det kan vara allt ifrån stammar av smittämnen, toxiner och genetisk modifierade mikroorganismer till mikrobiologiska ämnen som används vid produktion av livsmedel (jäst och olika typer av bakterier).
Förhindra otillbörlig tillgång
Samtidigt finns risken att enskilda laboratorier tolkar in ”för mycket” i begreppet, vilket kan få till följd att samarbete och utbyte av biologiskt material kan försvåras. Men med begreppet VBM tas udden av uppfattningen, som dessvärre delas av många, att biosecurity mest rör arbete i säkerhetslaboratorier.
Bioriskhanteringen och specifika biosecurity-åtgärder syftar till att förhindra otillbörlig tillgång eller användning av VBM, eller att materialet kommer på avvägar (genom stöld eller annan förlust) eller medvetet släpps ut i omgivningen. Laboratorierna uppmuntras att bygga upp program för hantering av biologiska risker där rutiner väljs ut och åtgärder planeras för att minimera risken. Vinsterna med ett väl fungerande system är stora, inte bara vad gäller folkhälsan utan också ekonomiskt och politiskt.
Text: Åsa Björndal
Fakta om biosäkerhet
Begreppen ”biosafety” och ”biosecurity” är inte synonyma. ”Bio-safety”, det vill säga biosäkerhet, bildar grunden och ”biosecurity” kan betraktas som ett komplement till biosäkerheten. Helt enkelt som en naturlig del av skyddstänkande inom verksamheten. Genom biosecurity-åtgärder förstärks tryggheten och säkerheten i laboratoriemiljön gentemot omgivningen. Konceptet med biosecurity är inte nytt, trots att det under senaste åren rönt större uppmärksamhet. Ord som biosafety, biosecurity, biorisk, biowatch, bioethics, och biopreparedness signalerar både en ökad medvetenhet och en vilja att visa en hantering av den biologiska risken.
