Allt fler zoonoser med öppna gränser

Zoonoser är sjukdomar som kan smitta mellan djur och människa antingen genom direktkontakt eller indirekt via vatten och mat eller genom myggor och fästingar. I dag övervakas zoonoser både med svensk lagstiftning och genom EU:s zoonosdirektiv.

– Övervakningen är ett led för att kunna bekämpa sjukdomarna på ett adekvat sätt, säger Eva Olsson Engvall, adjungerad professor i bakteriologi vid Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) och laborator vid myndighetens zoonoscenter.

Enligt EU:s zoonosdirektiv ska samtliga medlemsländer varje år rapportera data över zoonoser hos människa, djur och zoonotiska agens i livsmedel och foder-medel till EU-kommissionen.
Rapporteringen styrs av direktivet 2003/99/EG. På en A- och B-lista prioriteras sjukdomarna. På A-listan står zoonoser och zoonotiska smittämnen som ska omfattas av övervakning, som de ständigt aktuella infektionerna campylobacterios, salmonellos och EHEC, medan B-listan omfattar zoonoser som ska övervakas när det är särskilt motiverat.
– Direktivet handlar om att alla medlemsländer ska ha kontroll på vilka zoonoser man har i respektive land. Det är ju för att man inom EU ska kunna bekämpa sjukdomarna på ett effektivt sätt, säger Eva Olsson Engvall.

Sprids snabbare

Det allt mer ökande resandet över världen och öppnare gränser inom EU gör också att sjukdomar sprids snabbare och på nya sätt. Oro finns exempelvis över en global spridning av fågelinfluensan, över rävens dvärgbandmask som kan spridas till Sverige genom rävar eller hundar, eller rabies som kan komma in via insmugglade hundar.
– I årsrapporten för hela EU vill man se om någon zoonos tenderar att öka för att man ska kunna besluta om övervakningsprogram som kan täcka hela unionen. Kontroll av zoonoser hos djur handlar i slutänden om att skydda människor från sjukdom. Man ska komma ihåg att många av zoonoserna inte ger sjukdom hos djur. Det är inte heller alltid som individer på humansidan blir sjuka, men de kan vara smittade och sprida smittan vidare till andra som i sin tur blir sjuka, säger Eva Olsson Engvall.

Hur kommer det sig att vissa bakterier och virus smittar mellan djur och människa och vissa håller sig inom sin art?
– Förmodligen handlar det om att vissa mikroorganismer inte är särskilt nogräknade. De flesta smittämnen tjänar på att inte vara sparsmakade. Smittämnet blir framgångsrikt om det har ett brett värddjursspektrum och om det inte tar död på sin värd. I ena änden har vi smittkoppsvirus som är väldigt värddjursspecifikt. Viruset sprids enbart mellan människor och är inte någon zoonos. I andra änden har vi bakterien Salmonella som är så otroligt promiskuös och kan infektera ett stort antal djur inklusive människa, säger Eva Olsson Engvall.

Vilka är smittvägarna?
– Det beror på vilket smittämne det är. Den livsmedelsburna smittvägen är den vanligaste vid smitta med exempelvis Salmonella, Campylobakter och EHEC. Sedan kan man bli smittad genom direktkontakt som med EHEC eller ringorm. Man kan även inandas smittämnen som vid sorkfeber då virus kommer ut via avföring som dammar upp och man får in aerosoler vid inandning. Vissa sjukdomar kan även smitta via mygg och fästingar.

Vad gör man på djursidan, förutom att bedriva övervakning, för att förhindra smitta till människa?
– Det viktigaste är att ha kontroll. Övervakningen kan bestå av allt ifrån att man anmäler fall som exempelvis listerios som är en anmälningspliktig sjukdom hos djur. Vi för statistik men vidtar inga speciella åtgärder vid enstaka fall. Det är den lägsta graden av kontroll. Den högsta graden är där man aktivt agerar som exempelvis vid salmonella, där vi aktivt och kontinuerligt går ut och undersöker livsmedelsproducerande djur. Hittar vi Salmonella vidtar vi åtgärder direkt. Det kan också finnas övervakningsprogram som livsmedelsnäringen själv håller i.

Dåliga kunskaper

I Sverige är campylobacterinfektion den vanligaste livsmedelsburna zoonosen hos både människa och djur. Den kan smitta via kyckling, kontaminerat vatten, opastöriserad mjölk och direktkontakt med djur som kor, grisar, kycklingar och fåglar. På humansidan smittas varje år 7000–8000 personer. Av dessa är 30–45 procent inhemsk smitta. Trots att det är en så pass vanlig infektion är kunskaperna dåliga när det gäller smittkälla, spridningsvägar och spridningsmönster.

Den epidemiologiska avdelningen vid Smittskyddsinstitutet ansvarar för övervakningen av zoonoser på humansidan. Om antal fall av en anmälningspliktig sjukdom ökar, undersöker en sjukdomsansvarig på avdelningen i samarbete med smittskyddsläkaren i det aktuella området varför smittspridningen har uppstått. Man kan exempelvis smittspåra och göra fallkontrollstudier.
– Här har vi kontroll på varenda EHEC-fall och varenda salmonellafall i hela landet. Vi har det nationella perspektivet och reagerar snabbt om till exempel samma Salmonellaserotyp dyker upp i olika delar av landet, säger epidemiolog Yvonne Andersson vid SMI.

EHEC ny zoonos

EHEC är en relativt ny zoonos och upptäcktes i USA på 1980-talet. Från och med 1 juli 2004 ingår alla EHEC som anmälningspliktig sjukdom i nya smittskyddslagen. Tidigare var endast EHEC 0157 anmälningspliktig. För 2004 anmäldes omkring 200 fall, vilket i och för sig är en ökning, men som alltså kan förklaras med att alla EHEC numera är anmälningspliktiga.
– Det är alltid viktigt när man ser en ökning av en sjukdom att ställa sig frågan vad ökningen beror på. Är det nya laboratoriemetoder, ny lagstiftning eller har det nyligen gjorts en studie i ämnet eller handlar det om ett riktigt utbrott, säger Yvonne Andersson.
– EHEC är en mikroorganism som vi har mycket stor respekt för, den kan ge mycket allvarliga konsekvenser och till och med dödsfall och är ett problem som vi måste ta på allvar.

Tvätta händerna

EHEC kan finnas hos djur på gårdar och i opastöriserad mjölk. Barn kan även smittas av EHEC vid utomhusbad i sjöar. Vid ett utbrott 2003 hittades EHEC i svensktillverkad salami.
– Det största problemet finns vid gårdar. Därför har Jordbruksverket gått ut och informerat om hur viktigt det är att man tvättar händerna både före och efter besök på en lantgård. Att tvätta händerna är över huvud taget ett enkelt sätt att bryta smittvägar, säger Yvonne Andersson.

Sverige har tillsammans med Finland bland de lägsta antalen inhemska salmonellafall i Europa. Därför har båda länderna fått så kallade tilläggsgarantier inom EU. Länderna har tillstånd att testa kött i ursprungslandet från andra länder inom EU utan att det ses som ett handelshinder. Garantin gäller endast obehandlat kött. Om köttet däremot är berett på något sätt, exempelvis med koksaltlösning, tillåts ingen salmonellakontroll vid införsel från annat EU-land.
– Att ändra lagstiftning och kontrollera även berett kött går inte, man har tittat mycket på det här, men EU-regler sätter stopp, säger Yvonne Andersson.
Kontroll över ”sommarsjukan”
Sverige har lite inhemsk Salmonella med 400–800 inhemska fall per år. Bakgrunden till det är ett av de största utbrotten någonsin vid ett slakteri i Alvesta på 1950-talet, med över 9 000 fall och 90 dödsfall. Beslut togs då av svenska myndigheter att få kontroll över salmonellaproblemet eller ”sommarsjukan” som det hette.
– Man tog ett beslut att det inte skulle finnas Salmonella i våra råvaror. Och har man kontroll på djursidan får man även få fall på humansidan. I dag är dock trycket stort utanför Sveriges gränser att få in Salmonella inom landet, säger Yvonne Andersson.

Text: Aase Sten

Arkiv

• 2010
• 2009
• 2008
• 2007
• 2006
• 2005
  • Nr 6 2005
  • Nr 5 2005
  • Nr 4 2005
  • Nr 3 2005
  • Nr 2 2005
  • Nr 1 2005
• Krönikor
• Ledare
• Myter, folktro, historia och bortglömt smittskydd