Samhällsburen MRSA nytt hot
– Det är tack vare ökad följsamhet till basala hygienrutiner och den enorma insatsen med odlingar som gjort att smittspridningen av MRSA inom akutsjukvården nu är under kontroll, säger smittskyddssjuksköterska Ulla-Britt Thollström på smittskyddsenheten i Stockholms läns landsting.
Att resurser satsats på vårdhygien både på sjukhusen och inom den kommunala vården med ökad följsamhet till basala hygienrutiner har haft stor betydelse, menar Ulla-Britt Thollström.
– De basala hygienrutinerna innefattar klädregler. Det betyder att man ska ha kortärmat på sig och inte bära ringar, armband eller andra smycken. Tidigare användes ordet ”bör” i vårdprogrammen. Nu är det ändrat till ”skall”.
Alla närsjukhus och primärvårdsmottagningar har sedan 2003 uppmanats att ta odlingar på samtliga patienter som har tecken på böld eller impetigo. I första hand tas screeningodlingar. Upptäcks MRSA tas även smittspårningsodlingar, vilket betyder att odlingar tas på övriga personer som befunnit sig i patientens närhet. Om personen till exempel vårdats på en avdelning söks de patienter upp som vårdats samtidigt på samma avdelning.
Enormt arbete
– Det är ett enormt arbete som gjorts. Det senaste året har antalet odlingar ökat med över 100 000, sammanlagt gjordes under 2004 omkring 140 000 odlingar, säger Ulla-Britt Thollström.
Det var för snart fem år sedan som man insåg att situationen var allvarlig. Antalet nya fall av MRSA ökade kraftigt och Stockholm var det län som var värst drabbat av MRSA i Sverige. År 2001 infördes därför ett nytt vårdprogram för att bekämpa MRSA. Men satsningen visade sig inte vara tillräckligt effektiv, därför vidtog smittskyddsenheten i Stockholms läns landsting ytterligare åtgärder. Bland annat utvidgades antalet screening-odlingar, smittspårningen intensifierades och man införde att de infekterade i första hand skulle vårdas på en infektionsklinik.
Få MRSA-fall under 2004
Under 2004 har de stora akutsjukhusen i Stockholms län haft färre än tio fall av MRSA. Helst vill dock Ulla-Britt Thollström att ingen ska smittas av MRSA i sjukhusvården, men hon tror att det målet kan vara omöjligt att uppnå. Smittskyddsenheten är nöjd med resultaten hittills och kommer att fortsätta arbetet med screeningodlingar i samma utsträckning.
– Att vi kunnat genomföra alla screeningodlingar beror på att Stockholms läns landsting skjutit till stora summor pengar så att de blivit kostnadsfria, säger Ulla-Britt Thollström.
Problem finns dock fortfarande i vården inom geriatrik och rehabilitering och på äldreboenden inom kommunal vård.
– Vi är på planeringsstadiet med hur vi ska komma till rätta med MRSA inom geriatrik och rehabilitering. En åtgärd skulle kunna vara att alla äldre MRSA-patienter ska vårdas på särskilda avdelningar.
Samhällsburen MRSA nytt hot
Samtidigt som smittspridningen av MRSA på sjukhusen hejdats, har fler personer med samhällsburen MRSA rapporterats.
– Svårt att säga om samhällsburen MRSA ökat, det kan lika gärna handla om att vi upptäcker fallen nu tack vare uppmaningen till odlingar.
Av det totala antalet MRSA-smittade 2003 var 11 procent smittade av samhällsburen MRSA. Motsvarande siffra i fjol var 17 procent. Smittade på sjukhus av MRSA var 43 procent 2003 och 29 procent 2004. Därtill kommer smittade i utlandsvård, öppen vård och äldreboenden.
Var sker smittan?
– Vi vet väldigt lite om samhällsburen MRSA. Det vi vet är att det handlar om andra bakteriestammar än den MRSA som sprids på sjukhus. Det vi skulle vilja ta reda på är var smittan sker. Det handlar om nära kontaktsmitta, vanligt till exempel inom en familj. Men det förekommer i samband med nära hudkontakt eller föremål i andra sammanhang. I USA har till exempel rapporter kommit om att gym skulle vara en riskfaktor. Men det har vi inte kunnat styrka. I Sverige förekom för ett par år sedan smitta inom kampsporter, som brottning.
Statistiken har även visat att antalet fall som smittats utomlands ökat. Det handlar om personer som vårdats på sjukhus utomlands, men framför allt har antalet utlandsmittade drabbats av samhällsburen MRSA. Det är personer som efter hemkomst söker vård för böld och odlingen visar att de bär på MRSA. De har inte vårdats på sjukhus under sin utlandsvistelse. Under 2003 hade 17 procent av de MRSA-smittade smittats utomlands, 2004 smittades 30 procent utomlands.
I april kommer en stor workshop om MRSA att anordnas i Stockholm av Socialstyrelsen. Medverkar gör representanter för vårdhygien, smittskydd och infektion från hela Sverige. Då hoppas Ulla-Britt Thollström att man ska kunna komma fram till en plan.
– Nu är det viktigt att satsa resurser på kartläggning av samhällsburen MRSA. De som behandlas på någon av klinikerna för MRSA-patienter på Karolinska sjukhuset i Solna eller i Huddinge har en samlad erfarenhet som skulle kunna användas och sammanställas för en framtida undersökning. Framför allt behövs intervjuer med patienterna för att kartlägga eventuella samband.
Resistens mot antibiotika
Vad är MRSA?
Meticillinresistenta gula stafylokocker, MRSA, har utvecklat resistens (motståndskraft) mot de penicilliner och penicillinliknande antibiotika som vanligen används mot stafylokockinfektioner. Svåra stafylokock-infektioner kan då enbart behandlas med ett fåtal, mycket dyra intravenösa antibiotika med besvärande biverkningar, till exempel vancomycin. Vancomycinresistenta stafylokocker har beskrivits från andra håll i världen, men aldrig i Sverige.
Vad är gula stafylokocker?
Gula stafylokocker, Staphylococcus aureus, är bland våra vanligaste omgivningsbakterier. De flesta barn och vuxna är periodvis bärare av dessa bakterier, vanligen i näsan, men även på andra slemhinnor och på huden. Risken för bärarskap på huden är störst om den är skadad till exempel av eksem eller småsår. Bärarskap är också vanligare hos sjukvårdspersonal, injektionsmissbrukare, diabetiker och dialyspatienter.
De gula stafylokockerna är den vanligaste orsaken till variga sårinfektioner. Inkapslade bakterier ger upphov till bölder eller varhärdar. Ett speciellt problem är sådana infektioner i vårdmiljö, till exempel sårinfektioner efter operation eller infektion av främmande material inne i kroppen, till exempel vid proteser. Infektioner med bakterieväxt i blodet och på hjärtklaffar är mycket allvarliga och förknippade med hög dödlighet. Gula stafylokocker kan också orsaka lunginflammation, hjärnhinneinflammation och infektion i skelett och leder.
Hur smittas man?
MRSA sprids framför allt inom och mellan vårdinrättningar och har snabbt blivit det i särklass största vårdhygieniska problemet runt om i världen. Det tycks som vissa MRSA-stammar har egenskaper som gör att de sprids mycket lätt, en annan orsak kan vara bristande hygienrutiner. När väl MRSA etablerats på ett sjukhus eller annan vårdinrättning kan de vara utomordentligt svåra att bli av med. MRSA finns numera som en del av ”normalfloran” på sjukhus i samtliga länder utom de nordiska och Holland.
I de fall MRSA finns hos en patient på en vårdavdelning kan det lätt ske en smittspridning till andra patienter på avdelningen om de hygieniska rutinerna sviktar. Patienter och personal kan lätt bli koloniserade (utan symtom) med bakterier i näsan eller på huden och ett sådant bärarskap kan fortgå i veckor och månader. Eftersom bakterierna kan ”övervintra” i hudens talgkörtlar finns det, trots upprepade kontrollodlingar utan bakterieväxt, risk för ett uppblossat bärarskap eller infektion vid sårskada eller eksem även efter många år.
Hur behandlas MRSA?
Basala hygienrutiner ska tillämpas i alla vårdsituationer och i alla vårdmiljöer. Patienter som kan misstänkas vara MRSA-bärare, det vill säga tidigare känd bärare eller vistats på vårdinrättning utanför Norden eller vistats på vårdinrättning inom Norden med kända problem, isoleras och kontrollodlas för förekomst av MRSA och andra multiresistenta bakterier. Konstaterade bärare isoleringsvårdas, ofta på infektionsklinik.
Infektion med meticillinresistenta gula stafylokocker, MRSA, är enligt smittskyddslagen en allmänfarlig sjukdom och ska anmälas till smittskyddsläkaren i landstinget och Smittskyddsinstitutet. MRSA är också en smittspårningspliktig sjukdom. All handläggning och utredning av patienter och personal med MRSA ska ske i samråd med vårdhygienisk expertis.
