Kampen mot MRSA fortsätter i Norden
De första åren som mögelsvampen penicillin kunde användas på människa var tillgången begränsad och under andra världskriget behandlades därför bara soldater med penicillin. Det var då en revolution, med penicillinet kunde man bota bakteriesjukdomar som tidigare varit omöjliga att bota. Penicillinets upptäckare Alexander Fleming, Ernst Chain och Howard Florey fick Nobelpriset i medicin 1945.
Allt eftersom man blev bättre på att odla penicillin ökade tillgången och snart kunde även bakteriesjukdomar bland civilbefolkningen behandlas. Men bara några år senare upptäcktes resistens mot penicillin för första gången. Det fanns bakterier som vant sig vid penicillinet och överlevt behandlingen. Det var dags för en ny generation antibiotika, varav ett hette meticillin.
Resistens på 1950-talet
Resistens mot meticillin kom redan på 1950-talet. Meticillinresistenta stafylokocker blev ett begrepp som används än i dag, trots att meticillin inte längre används som penicillin.
MRSA, meticillinresistenta Staphylococcus aureus, är en bakterie som kan ge upphov till sårinfektioner, varbölder och blodförgiftning. Redan på 1960-talet konstaterades MRSA på en patient för första gången i England. Fortfarande utvecklar bakterierna resistens. Det finns även så kallade multi-resistenta bakterier, det vill säga bakterier som kan överleva flera olika antibiotika.
Ganska snart såg man att smittspridningen av de meticillinresistenta stafylokockerna ökade vid bristande hygienrutiner. I England och USA intresserade sig framför allt sjuksköterskor för hygienfrågor och de första strukturerade hygienrutinerna växte fram. I Sverige fick vi den första hygiensjuksköterskan i Uppsala 1962.
– Visst hade man förstått betydelsen av handtvätt inom sjukvården, men det behövdes ändå fastställas regler och rutiner för att förhindra smittspridning, säger Kerstin Mannerquist, hygiensjuksköterska vid Smittskyddsinstitutet.
I dag är MRSA ett stort problem i hela världen, något mindre i Holland och Norden.
– Siffrorna går knappt att jämföra, i England är cirka 50 procent av blodisolat med Staphylococcus aureus MRSA. I Frankrike är siffran runt 60–70 procent. I Sverige handlar det om cirka en procent. I princip kan man säga att många länder gett upp kampen mot MRSA. Det är bara i Holland och Norden som det fortfarande finns en chans att bekämpa MRSA, säger Kerstin Mannerquist.
50–60 gånger per dag
Framför allt handlar det om skillnad i antibiotika-politik mellan länder. I till exempel Sverige och Holland har antibiotika-politiken varit relativt strikt jämfört med andra länder.
Det finns även stora skillnader i vårdhygien.
– I England har man fram till helt nyligen använt tvål i stället för handsprit och i USA införde man handsprit i sjukhusvården för cirka två år sedan. En sjuksköterska behöver desinficera sina händer cirka 50–60 gånger per dag, säger Kerstin Mannerquist.
Samhällsförvärvad MRSA
Ett växande problem, både i Sverige och utomlands, är samhällsförvärvad MRSA.
– Det man sett är att MRSA som sprids inom vården skiljer sig lite från samhällsförvärvad MRSA. Det har visat sig vara olika bakteriestammar och orsaken till det är oklar. Kanske är olika stammar olika spridningsbenägna till exempel.
