Sjukdomsinformation om vattenburen smitta

Vattenburna sjukdomsutbrott förekommer i Sverige liksom i andra länder. Under åren 1980–2004 rapporterades 142 vattenburna utbrott med totalt 63 000 sjukdomsfall. I genomsnitt rapporteras nästan ett vattenburet utbrott med minst 1 000 drabbade per år. De största utbrotten inträffade i Boden 1988 med 11 000 sjuka personer samt i sydvästra Skåne 1995 med ca 10 000 sjuka personer. I inget av fallen kunde smittämnet identifieras.

Campylobacter har varit det smittämne man funnit flest gånger, följt av norovirus och Giardia lamblia, men i merparten av de vattenburna utbrotten har man inte lyckats identifiera smittan.

Viktiga tidiga tecken på ett vattenburet utbrott kan vara:

• ökat antal rapporter om missfärgat eller illaluktande vatten,
• ökat antal rapporter om mag- och tarmsymtom,
• ökad frånvaro i skolor, på daghem och på arbetsplatser,
• ökat antal förfrågningar till sjukvården om behandling vid diarréer.

Orsakande mikroorganism, smittvägar och smittspridning

Mängden smittämnen som kan ge upphov till sjukdom vid vattenburna utbrott är stort. De vanligaste i Sverige under senare år har varit Campylobacter, Giardia lamblia och norovirus, men även utbrott med toxinbildande E. coli, Entamoeba histolytica och Cryptosporidium parvum. Salmonella och Shigella har förekommit i några enstaka fall vid smitta från enskilda vattentäkter/brunnar.

Andra smittämnen som kan vara aktuella vid vattenburna utbrott i Sverige är: Yersinia enterocolitica, Aeromonas hydrophila, patogena E. coli (t.ex. enterohemorragisk E. coli, enteroaggregativa E. coli), hepatit A, rota-, coxsackie- och echovirus. Orsakerna till vattenburna utbrott har i första hand varit att avloppsvatten eller förorenat ytvatten kunnat tränga in i dricksvattensystemet.

Symtom, komplikationer, behandling och diagnostik

Symtombild och inkubationstid beror på vilket smittämne som kommit in i dricksvattensystemet. Då det har varit avloppsvatten som förorenat dricksvattnet, kan symtombilden bli komplex eftersom flera smittämnen samtidigt kan ha funnits i avloppsvattnet. Personer som druckit av ett förorenat vatten kan till exempel insjukna efter något dygn med kräkningar och lite feber, därefter tillfriskna och kanske någon vecka senare insjukna igen med vattniga, illaluktande, långdragna diarréer samt kraftiga buksmärtor.

Behandlingen styrs av den aktuella smittan. Ofta finns ingen anledning att behandla överhuvudtaget, då sjukdomen på några dygn går över av sig själv. Att behandla med antibiotika är i många fall direkt olämpligt då antibiotikabehandling kan förlänga ett bärarskap och selektera fram resistenta bakterier. I många fall, framför allt där orsaken är ett virus, finns överhuvudtaget ingen riktad behandling.

Allmänt förebyggande åtgärder

Utformningen av den svenska vattenförsörjningen finns reglerad i en kungörelse. Våra vattenanläggningar ska hålla hög kvalitet, och personer med ansvar för skötsel och reparationer ska ha goda kunskaper inom området.

Tecken på att ett vattenburet utbrott kan inträffa skulle kunna vara att:

• råvattnet och/eller dricksvattnet har en ökad grumlighet,
  
• dricksvattnets lukt och/eller smak är onormal,
  
• rå- eller dricksvattnet har hög turbiditet,
  
• pH-justering inte fungerar,
  
• desinfektionsanläggningen är ur funktion,
  
• förorenat vatten rinner in i vattenverk eller reservoar, till exempel vid översvämning,
  
• avloppsvatten läcker in i vattenverk eller reservoar,
  
• höga halter av bakterier påvisas vid rutinprovtagning av vattnet,
  
• trycket på ledningarna sjunker eller vattennivån i reservoaren blivit för låg,
  
• det finns vattenläckor, råder vattenbrist, sker ett filterhaveri etc.

Åtgärder vid inträffade fall och/eller utbrott

Vid vattenburna utbrott underskattas till att börja med ofta antalet sjuka, erfarenheterna har visat att det i regel är tio gånger fler som drabbats än man först trott. Detta leder i sin tur ofta till att man initialt tar "för lite" prov på personer som insjuknat. Det är viktigt att vid vattenburna sjukdomsutbrott analysera proven för alla smittämnen som kan vara aktuella. En snabb rapportering, så att smittskydds- och hälsovårdsmyndigheterna kan påbörja en utredning, är av största vikt.

Vid ökad sjuklighet bör man sedan snabbt utröna den verkliga omfattningen samt försöka spåra smittan.

Detta kan ske genom:

• kontakt med förskolor, skolor, större arbetsplatser och liknande,
• insamling av information via vårdcentraler, sjukvårdupplysning eller motsvarande,
• en epidemiologisk utredning, t.ex. en fall/kontrollstudie med brev- eller telefonenkät.

Den epidemiologiska utredningen ska ge svar på följande frågor:

• uppskattade totalantalet sjuka?
• insjukningsdatum?
• symtombild?
• geografisk spridning?

Utredningen i sin helhet ska sålunda klarlägga såväl utbredning i tid och rum för utbrottet, symtombild och sjuklighet samt mikrobiologisk och teknisk orsak.

Kommentarer

Vattenburna utbrott förekommer överallt i världen, men de flesta länder saknar goda rapporteringssystem. I utvecklingsländerna orsakas många dödsfall av mag- och tarmsjukdomar på grund av förorenat vatten.

• I Jönköping insjuknade ett stort antal personer i magsjukdom. Man fann att avloppsförorenat åvatten tryckts in i det kommunala nätet via en illegal korskoppling. Kyrkogården hade ett privat bevattningssystem och tog sitt vatten från den närbelägna ån. Den pump som användes gav ett högt tryck. Då den illegala anslutningen till det kommunala nätet nu var öppen rann åvatten över till det kommunala nätet. Tre olika sjukdomsagens kunde påvisas: Campylobacter, Giardia lamblia samt Cryptosporidium.
  
• I Boden inträffade 1988 det hittills största svenska vattenburna utbrottet med 11 000 fall. Vattnet renades vid tiden för utbrottet genom snabbfiltrering och klorering. När man utförde en nyinstallation vid vattenverket sattes under en kortare period kloreringen ur spel.
  
• I Bispgården inträffade 1986 ett vattenburet utbrott med 1 120 fall. Grusfilterbrunnar förorenades av närbelägna bräddavlopp från en avloppspumpstation. Det hade blivit stopp i den otäta avloppsledningen genom att utloppsledningen frusit. Avloppsvatten läckte ut genom de otäta fogarna och rann ner i brunnarna.
  
• Under flera veckor i början av sommaren 2001 insjuknade minst 200 personer i gastroenterit efter att ha vistats på ett fritids- och konferenscenter i Stockholmstrakten. Många av de sjuka hade inte ätit utan endast druckit vatten på stället. Från vattnet och de sjuka människorna lyckades man isolera identiska norovirusstammar. Vattnet togs från tre privata brunnar med gemensam reservoar på området och hade troligen kontaminerats genom läckage från gamla och dåliga avloppsrör.
  
• Kring sportlovsveckorna 2002 insjuknade totalt ca 400 personer i en skidort i Sälenområdet i vinterkräksjuka. De sjuka inkluderade både boende i området och skidsällskap från andra delar av landet, som anlänt för att delta i Vasaloppet. Redan tidigt misstänktes vattnet vara orsaken till utbrottet. Byn hade tre olika kommunala vattentäkter. Epidemiologiska kohortundersökningar visade att risken för att bli sjuk ökade om man druckit vatten från en av vattentäkterna. Mikrobiologisk analys av vattnet gav dock inga resultat, vilket ledde till att inga åtgärder vidtogs förrän senare samma vår då fler sjukdomsfall konstaterades och en spricka i ett avloppsrör, beläget tio meter från brunnen, upptäcktes.