Sjukdomsinformation om syfilis

Annan benämnig: lues

Sjukdomen syfilis var tidigare en mycket vanlig sexuellt överförd smitta (könssjukdom/venerisk sjukdom), men blev allt mer sällsynt i Sverige mot 1900-talets slut. I andra delar av världen är dock syfilis fortfarande vanligt.

Under de senaste åren har syfilis också, från mycket låga nivåer, börjat öka i Sverige och inhemsk spridning sker för närvarande framför allt i storstäderna bland män som har sex med män. Syfilisutbrott har under 2000-talets början rapporterats från flera städer i Västeuropa, såväl bland män som har sex med män som bland heterosexuella.

I vissa länder finns sjukdomar som är närbesläktade med syfilis – yaws, pinta. Dessa överförs ej sexuellt. Det finns dock inget serologiskt test som kan skilja dessa andra treponematoser från syfilis.

Orsakande mikroorganism, smittvägar och smittspridning

Syfilis orsakas av en spiralformad bakterie, en s.k. spiroket, Treponema pallidum. Smittspridningen sker sexuellt. En syfilisinfekterad gravid kvinna kan också smitta sitt foster via moderkakan. Blodsmitta kan förekomma, varför alla blodgivare testas. Människan är enda reservoar.

Inkubationstiden

• till primärstadiet: 3 veckor till 3 månader
• till sekundärstadiet: 7–10 veckor
• till tertiärstadiet: flera år.

Symtom, komplikationer, behandling och diagnostik

Sjukdomen indelas i tre stadier: primär, sekundär och tertiär syfilis. De två första kallas gemensamt tidig syfilis och omfattar de två första åren av infektionen, det sista sen syfilis. Tidig syfilis anses som smittsam, sen syfilis har ingen eller låg smittsamhet.

Vid primär syfilis uppstår ett sår vanligen på könsorganen c:a 3 veckor efter smittillfället och ofta en svullnad i motsvarande lymfkörtelområde, oftast ljumsken. Såret kan dock vara så litet att det inte märks. Även utan behandling läker såret på 4–8 veckor.

Sekundärstadiet börjar 7–10 veckor efter smittillfället. Ofta ses feber, svullna lymfkörtlar och ett utslag på kroppen, och symtom kan uppträda från i stort sett alla organ i kroppen. Sjukdomsbilden är ofta mycket okarakteristisk och kan "imitera" en mängd olika sjukdomar. En del människor får inga symtom alls eller så lindriga att de ej lägger märke till dem.

Om man har syfilis under lång tid utan att få behandling finns risk för allvarliga skador på t.ex. hjärta och hjärna. En gravid kvinna som har obehandlad syfilis kan smitta sitt barn, som kan få allvarliga skador. Syfilis botas med antibiotika. I allmänhet ges dagliga injektioner i c:a 2 veckor. Infektionen läker alltid ut om behandlingsföreskrifterna följs.

Det svåra med att ställa diagnosen är att överhuvudtaget ha sjukdomen i åtanke. I primärstadiet kan bakterien ibland ses i prov från primärsåret med hjälp av mikroskop. I övriga stadier av sjukdomen ställs diagnosen serologiskt, d.v.s. man påvisar antikroppar mot smittämnet i patientens blod. Vissa antikroppar kvarstår även efter utläkt infektion, vilket kan skapa svårigheter att fastställa om aktuell infektion föreligger.

Allmänt förebyggande åtgärder

Det finns inget vaccin mot sjukdomen. Kondom, använd på rätt sätt under hela samlaget, utgör dock ett gott skydd.

Åtgärder vid inträffade fall och/eller utbrott

Syfilis klassas enligt smittskyddslagen som en allmänfarlig sjukdom, och inträffade fall anmäls (med kod) till smittskyddsläkaren i landstinget och till Smittskyddsinstitutet (SMI).

Syfilis är en smittspårningspliktig sjukdom. Eftersom man kan ha syfilis utan att veta om det, och detta kan leda till problem senare i livet, är det viktigt att de personer som en smittad person har haft sexuella kontakter med kommer till läkare för undersökning och information. Man får ej ha samlag tills antibiotikakuren är genomförd. Då syfilis inte är så vanligt i Sverige, bör misstänkta fall handläggas av specialist.