Sjukdomsinformation om betahemolytiska grupp A-streptokocker (GAS)

Andra benämningar: Streptococccus pyogenes, invasiv streptokockinfektion

Under slutet av 1980-talet iakttogs snabbt förlöpande, i flera fall dödliga streptokockinfektioner. Olyckliga begrepp som "mördarbakterier" eller "köttätande bakterier" myntades.

Dödligt förlöpande streptokockinfektioner är dock kända sedan bakteriologins barndom, och streptokockerna var så länge vi inte hade tillgång till antibiotika fruktade orsaker till bl.a. barnsängsfeber, svåra hudinfektioner och blodförgiftning (sepsis).

Orsakande mikroorganism, smittvägar och smittspridning

Det finns många olika streptokockarter, en del med förmåga att orsaka sjukdom hos människa, andra helt harmlösa. De ovannämnda invasiva streptokockerna tillhör alla en speciell art, Streptococcus pyogenes – betahemolyserande streptokocker grupp A – GAS.

Bakterien förekommer ofta vid infektioner hos människa och är den vanligaste bakteriella orsaken till halsfluss (tonsillit). Den ses också ofta som orsak till hudsjukdomen rosfeber (se sjukdomsbeskrivningar i länksamlingen till höger). GAS kan producera flera olika gifter (toxiner) vilka många spelar stor roll för infektionens svårighetsgrad. Ett av giften kallas t.ex. för "erytrogent toxin" och ligger bakom slemhinnerodnaden och hudutslagen vid sjukdomen scharlakansfeber. Den under senare år dominerande invasiva streptokocktypen har haft beteckningen T-1.

GAS-infektioner förekommer praktiskt taget uteslutande hos människa, och smittan kan spridas genom kontakt direkt från människa till människa eller indirekt via föremål eller som droppsmitta. Många personer är bärare av GAS, oftast i svalget, utan att visa tecken till sjukdom.

Inkubationstiden är kort, 1–3 dygn.

Symtom, komplikationer, behandling och diagnostik

Invasiv streptokockinfektion är en blodförgiftning (sepsis), där patienten insjuknar mycket akut med snabbt stigande temperatur, påverkat allmäntillstånd och så småningom sänkt medvetandegrad.

Vid sjukdomen sker en påverkan på blodets levringsförmåga och patienten blöder lätt ifrån t.ex. mun, tarm och nålstick. Patienten behöver omedelbart vård och behandlas med antibiotika och läkemedel mot chock. I denna chockbehandling ingår ofta respirator- och njurdialysvård. Trots snabbt insättande intensivvård är dödligheten ändå ganska hög, men de patienter som överlever blir i regel helt återställda.

Diagnosen ställs utifrån den typiska sjukdomsbilden samt genom bakterieodling, i första hand från blod.

Allmänt förebyggande åtgärder

Invasiv streptokockinfektion, som alltså inte är en sjukdom i sig utan ska ses som en komplikation till en vanlig bakteriell infektion, kan i dagens läge inte förebyggas. Streptokocksmitta kan dock i viss mån minimeras (se länksamlingen till höger under andra streptokockinfektioner och vidare på scharlakansfeber).

Åtgärder vid inträffade fall och/eller utbrott

Invasiv infektion med betahemolytiska grupp A-streptokocker (GAS) är anmälningspliktig enligt smittskyddslagen och skall anmälas till smittskyddsläkaren i landstinget och till Smittskyddsinstitutet (SMI).

Streptokockutbrott på institutioner, som t.ex. daghem/förskolor, kan vara långdragna och ofta krävs samordnade insatser via primärvård eller barnhälsovård för att bryta smittspridningen. Samtidig behandling av personer med sjukdomssymtom är t.ex. ofta motiverad om streptokocker konstaterats.