Sjukdomsinformation om streptokocker grupp B (GBS)

Grupp B streptokocker (GBS) är en mycket viktig orsak till allvarlig sjukdom hos det nyfödda barnet. Allvarliga infektioner kan också uppträda hos personer med nedsatt immunförsvar.

Orsakande mikroorganism, smittvägar och smittspridning

Grupp B-streptokocker (Streptococcus agalactiae) är en bakterie av veterinärmedicinsk betydelse, eftersom den kan ge upphov till allvarliga infektioner hos nötkreatur. Under de senaste decennierna har den dock alltmer uppmärksammats som en viktig orsak till infektion hos människa och då i första hand blodförgiftning (sepsis) och hjärnhinneinflammation (meningit) hos det nyfödda barnet.

Bakterien är ganska vanligt förekommande i tarmen/underlivet hos människor och den överförs lätt mellan människor, t.ex. sexuellt. Omkring 30 procent av kvinnor bär åtminstone periodvis under graviditeten på bakterien genitalt eller i ändtarmen.

Barnet smittas (via andningsvägarna) oftast i anslutning till förlossningen och ett eventuellt insjuknande sker i regel under den första levnadsveckan, ibland redan på det första levnadsdygnet. I en del fall insjuknar barnet betydligt senare och här är smittvägen mindre klar.

Symtom, komplikationer, behandling och diagnostik

GBS är en av de viktigaste infektionsorsakerna till nyföddhetssepsis (blodförgiftning). Man beräknar att detta drabbar 1 barn på cirka 2000 födslar. Risken för barnet beror delvis på koloniseringsgraden av GBS i moderns förlossningskanal, men också på hur moget barnets immunsystem är. Risken för GBS-sepsis och/eller meningit är därför klart ökad hos barn som föds underburna. En faktor som också ökar risken är en för tidig vattenavgång.

Det är också känt att kvinnor med feber, rent statistiskt, har ökad risk att föda barn som senare insjuknar i en GBS-infektion. Symtomen vid nyföddhetssepsis är ofta mycket ospecifika. Barnet är slött, har dålig färg, störd andning, vill inte suga etc. Feber saknas ofta.

För att barnet skall kunna räddas är det viktigt att diagnosen ställs så tidigt som möjligt i sjukdomsförloppet. Dödligheten är ändå ganska hög, 10-20 procent, och risken är ganska stor att barn som överlever får bestående neurologiskt handikapp. Prognosen är sämre för barn som föds underburna.

Förutom sepsis hos nyfödda kan även GBS orsaka urinvägsinfektion, företrädesvis hos kvinnor. Om infektionen sker nära förlossningen ökar detta risken för GBS-sepsis hos barnet. Allvarlig infektion med GBS, t.ex. sepsis, har ibland också diagnostiserats hos personer med nedsatt immunförsvar. Det kan här handla bl.a. om patienter med komplicerad diabetes mellitus, svår reumatoid artrit, cancer, hiv-sjukdom. Hos dessa har bakterien ofta kommit in i vävnaderna via ett kroniskt sår.

GBS är känslig för många antibiotika men det är av största betydelse att behandlingen kommer in tidigt i sjukdomsförloppet. Bakterien är lätt att odla fram på det bakteriologiska laboratoriet.

Allmänt förebyggande åtgärder

Det är viktigt att mödravården identifierar kvinnor med risk att föda GBS-smittade barn. Många kvinnor odlas för GBS i nära anslutning till barnet födelse och är hon känt GBS-positiv ges en kortvarig intravenös antibiotikabehandling i anslutning till förlossningen.

Handläggningsscheman för mor och barn finns tillgängligt på många förlossningsavdelningar.

Åtgärder vid inträffade fall och/eller utbrott

GBS-infektion är inte anmälningspliktig enligt smittskyddslagen, och några smittskyddsåtgärder är inte motiverade vid eventuella fall.