Sjukdomsinformation om skabb

Annan benämning: scabies

Skabb är en inte helt ovanlig parasitorsakad "utslagssjukdom" som ofta går odiagnostiserad länge, till stort lidande för de drabbade. I stora delar av världen är skabb fortfarande en typisk "fattigdomssjuka" men kan i vårt land drabba vem som helst.

Orsakande organism, smittvägar och smittspridning

Sjukdomen orsakas av ett kvalster, det cirka 1/2 mm stora skabbdjuret Sarcoptes scabiei, som gräver sina gångar inne i huden. Skabbgångarna finns företrädesvis mellan fingrarna samt på händer, underarmarnas insidor, lårens fram- och insidor, stjärtpartiet samt genitalregionen.

Människans skabbdjur infekterar bara människa och sprids företrädesvis genom direktkontakt, smittsamheten är t.ex. stor för personer i samma säng. Smittrisken från patienter till sjukvårds- eller daghemspersonal är liten.

Inkubationstiden anges till 2–10 veckor, i genomsnitt 5 veckor.

Symtom, komplikationer, behandling och diagnostik

Besvären är framför allt en uttalad och svår klåda, särskilt på kvällar och nätter. De hudförändringar som oftast ses brukar bero på rivmärken och sekundärinfektion. I tidiga fall kan små knottror och blåsor ses och ibland t.o.m. skabbgångarna. Komplikationer, då de förekommer, beror på den sekundärinfektion som kan uppstå.

Sjukdomen kan behandlas framgångsrikt med speciella skabbmedel, men proceduren kan upplevas som omständlig och måste följas noga. Klådan brukar försvinna inom en vecka.

Uttalad klåda och karakteristiska rivmärken väcker misstanke om skabb och diagnosen kan bekräftas genom påvisande av skabbgångar (1/2 mm vida och upp till 1 cm långa) eller t.o.m. själva skabbdjuret (som ofta sitter i änden av en sådan gång).

Allmänt förebyggande åtgärder

Förutom allmän renlighet och kunskap om sjukdomen och dess spridningssätt är skabb svår att förebygga.

Åtgärder vid inträffade fall och/eller utbrott

Sjukdomen är inte anmälningspliktig enligt smittskyddslagen och några särskilda smittskyddsåtgärder är inte nödvändiga. Det kan dock rekommenderas att:

• en partner till infekterad person behandlas
• familjemedlemmar inom samma hushåll undersöks
• skabbinfekterade skolbarn befrias från skolgymnastiken.

Kommentarer

Under det senaste decenniet har man på flera sjukhus i landet haft uppmärksammade skabbutbrott. Dessa har haft nästan identiska förlopp: en gammal patient har haft svåra kliande utslag som har det tagit lång tid till att diagnostisera, t.o.m. för hudläkare. Vid dessa utbrott har flera medpatienter samt även personal smittats.

Hos ”nedsatta” individer kan skabb få ett avvikande utseende och tillståndet har kallats ”norsk skabb” alternativt ”krustös skabb”. Skabbdjuret är dock detsamma, det är patientens allmäntillstånd som avgör hur den kliniska bilden ter sig.

Annan skabb finns bland annat hos häst, får och räv. Deras skabbdjur är trogna sitt värddjur men kan ändå smitta människan och orsaka en lindrig skabb.