Sjukdomsinformation om salmonellainfektion

Infektion med salmonellabakterier (salmonellos) är vanligt över hela världen. Sjukdomen är en zoonos, det vill säga en sjukdom som kan överföras mellan djur och människa. I Sverige är färre än en procent av alla livsmedelsproducerande djur och livsmedel smittade med Salmonella, till skillnad från flertalet andra länder i Europa, där det är vanligt att till exempel (rå) kyckling och ägg är förorenade med salmonella. I flertalet europeiska länder (dock ej Norge, Finland och Sverige) är Salmonella Enteritidis från ägg och kyckling ett särskilt stort problem.

I Sverige rapporteras cirka 4 000 fall per år, varav cirka 85 procent är utlandssmittade. Normalt rapporteras fyra till åtta utbrott per år. Av de utlandssmittade fallen kommer många från Medelhavsområdet, speciellt S. Enteritidis som ökat påtagligt i stora delar av Europa sedan 1985. Därefter har antalet smittade minskat något i många länder, framför allt har en förändring av fagtyperna observerats.

Orsakande mikroorganism, smittvägar och smittspridning

Sjukdomsagens är s.k. zoonotiska salmonellabakterier (ej S. typhi och S. paratyphi, som bara finns hos människan). Bakterierna är i stora delar av världen vanligt förekommande hos många olika djurslag, till exempel nötkreatur, gris, hönsfågel, vilda fåglar och sällskapsdjur som hund, katt, orm och sköldpadda. Det finns över 2 000 olika serotyper av Salmonella, varav ett 20-tal är relativt vanliga i Sverige.

Den vanligaste orsaken till salmonellautbrott är via kontaminerade livsmedel, men även kontakt med infekterade djur, till exempel reptiler som hålls som husdjur, kan leda till smittöverföring. Bakterierna kan tillväxa i flertalet livsmedel. Infektionsdosen är oftast hög, normalt krävs upp till 100 000 bakterier för att sjukdomssymtom ska uppstå, och detta förutsätter oftast att bakterien först förökas i livsmedlet.

Känsligheten kan dock variera, små barn, äldre och immunsvaga är mer mottagliga, och hos dessa är den kritiska infektionsdosen lägre. Vid vissa feta livsmedel, som till exempel choklad och ost, tycks infektionsdosen vara lägre, så låg som några få bakterier.

Normalt varar bärarskapet fyra till sex veckor, någon procent blir bärare en längre tid (månader till år), några få i åratal. Sekundärfall är relativt ovanliga, cirka fyra procent vid utbrott.

Inkubationstiden är oftast ett till tre dygn (sex timmar till tio dygn).

Symtom, komplikationer, behandling och diagnostik

Vanligen ses ett akut insjuknande med buksmärtor, feber, diarréer och ibland kräkningar. Komplikationer från leder ses emellanåt. Normalt ges ingen antibiotikabehandling, men ibland kan vätskeersättning behövas.
Diagnos ställs vanligen genom att bakterien påvisas i odling från avföringsprov. Den kan dock ibland också påvisas från blod och/eller urin.

Allmänt förebyggande åtgärder

Inget vaccin finns mot salmonella, allmänt god hygien förebygger dock smitta. Det är viktigt att livsmedelshygieniska rutiner hålls på en hög nivå, så att en förökning av eventuella bakterier i maten inte kan ske.

Personer inom livsmedelsbranschen bör vara särskilt uppmärksamma på risken för salmonellainfektion och på de särskilda regler som gäller för personalhygienen.

Åtgärder vid inträffade fall och/eller utbrott

Salmonellainfektion klassas enligt smittskyddslagen som en allmänfarlig sjukdom, och inträffade fall anmäls till smittskyddsläkaren i landstinget och Smittskyddsinstitutet. Salmonellainfektion är en smittspårningspliktig sjukdom. Vid misstänkt smitta från livsmedel eller vatten skall miljökontoret eller motsvarande i kommunen kontaktas.

God personlig hygien är viktig för den smittade och för omgivningen.
En smittad bör undvika att hantera oförpackade livsmedel och att laga mat åt andra personer; om detta ändå är nödvändigt måste man vara extra noga med handhygienen.
Enskild toalett är bra, om sådan lätt kan ordnas, men är oftast inget krav.
Isolering av den sjuke är inte nödvändig.

Om man arbetar med livsmedel och är smittad med salmonella blir man i första hand omplacerad till andra arbetsuppgifter. Om detta inte går kan man bli avstängd enligt smittskydds- eller livsmedelslagen.

Kommentarer

Salmonellos var tidigare ett större problem i Sverige än vad det är nuförtiden. År 1953 förekom ett stort utbrott med 9000 fall och 90 dödsfall. Smittan, S. Typhimurium, spreds via förorenade charkvaror och kött från ett slakteri. Detta utbrott har legat till grund för det salmonellakontrollprogram som fortfarande bedrivs i Sverige.

Under 1970-1990-talet inträffade stora salmonellautbrott ofta kopplade till färjor mellan länder och importerat kött. Under senare år har det blivit allt mer vanligt med mindre utbrott och utbrott som härrör från ovanligare och vegetabiliska smittkällor som böngroddar, avokado, kryddor och ruccolasallad.

Det största utbrottet på senare år inträffade 2007 med 179 fall av S. Java från olika delar av landet. Den epidemiologiska utredningen pekade på importerad babyspenat som orsak till utbrottet, något som aldrig kunde bekräftas mikrobiologiskt.
Salmonella har på senare år regelbundet påvisats i importerad ruccola och orsakat mindre utbrott. Flera av dessa utbrott har även haft internationell spridning då även andra länder varit mottagare av sallaten.
Ett utbrott av S. Reading i Skåne har sedan 2007 inneburit stora utredningar och samarbeten över myndighetsgränserna. S. Reading har under dessa år påvisats hos både gårdar, djur, människor, foder och i livsmedel och arbetet med att stoppa spridningen pågår fortfarande (2010).
Internationella salmonellautredningar är vanliga. År 2008/2009 orsakade S. Typhimurium ett utbrott i både Sverige, Norge och Danmark. Smittkällan var danskt kött sålt i Sverige som både svenska och norska fall hade inhandlat och ätit av.
En viss fagtyp av S. Typhimurium, har orsakat flera fall framförallt i Skåne. Den har hittats hos igelkottar och majoriteten av de smittade humanfallen har varit barn.