Sjukdomsinformation om pneumokockinfektion

Pneumokocker är den vanligaste orsaken till bakteriella luftvägsinfektioner. Sjukdomar orsakade av pneumokocker finns över hela värden. Den är en av de viktigaste orsakerna till lunginflamation och dödsfall hos framför allt gamla människor är vanliga.

Orsakande mikroorganism, smittvägar och smittspridning

Pneumokocker (Streptococcus pneumoniae) är närmast att betrakta som ”normalflora” i näsan hos små barn, och vanligast är att bakterierna koloniserar näsan utan att ge några symtom. Uppskattningsvis hälften av alla barn som vistas på daghem är bärare av pneumokocker.

Eftersom bärarskap av pneumokocker i näsan är vanligast förekommande hos småbarn och dessa ofta är snuviga och infekterade också med andra bakterier och virus sker den mesta smittspridningen av pneumokocker mellan och från barn i förskoleåldern. Framför allt sker detta i daghemsmiljöer. Individer som nyligen ätit antibiotika smittas lättare av penicillinresistenta pneumokocker (PRP) och smittspridning är vanligare på daghem och på orter med hög antibiotikaförbrukning bland småbarn.

När en individ kommer i kontakt med "nya" pneumokocker avgörs det sannolikt under den första veckan om bakterierna kommer att orsaka infektion eller om individen kommer att bli bärare utan symtom. Mycket talar för att bärarskap av pneumokocker i näsan faktiskt kan skydda barnet från infektion av andra bakterier. Småbarn blir vanligen bärare av pneumokocker under längre tid (en till flera månader) än äldre barn och vuxna (en till ett par veckor).

Det finns ett 90-tal olika serotyper av pneumokocker. Ett tiotal av dessa är dominerande hos småbarn, sannolikt på grund av att det omogna immunförsvaret hos barn upp till sexårsåldern ännu inte förmår bekämpa dessa serotyper effektivt. Penicillin- och annan antibiotikaresistens ses framför allt bland dessa "barnserotyper".

PRP har utvecklat resistens (motståndskraft) mot penicillin, det viktigaste antibiotikumet mot pneumokocker. PRP är ofta också resistenta mot ett eller flera andra vanliga antibiotika. I många länder har andelen PRP ökat kraftigt de senaste 10 åren och utgör där ett stort medicinskt problem. Även om det i de flesta fall finns alternativa läkemedel innebär penicillinresistensen ofta att påbörjandet av en effektiv behandling fördröjs. De senaste åren har 500-600 fall av PRP anmälts i Sverige.

Symtom, komplikationer, behandling och diagnostik

Pneumokocker är den vanligaste orsaken till bakteriella luftvägsinfektioner såsom lunginflammation, öroninflammation och bihåleinflammation. Dessa är sjukdomar som förekommer i alla åldrar, även om pneumokockinfektioner främst drabbar de yngsta och äldsta individerna.

Bakterien är också en av de vanligaste orsakerna till hjärnhinneinflammation och blodförgiftning (sepsis). När en bakteriell infektion uppträder som komplikation till en virusinfektion i de övre luftvägarna (t.ex. i anslutning till en influensa) är det i regel pneumokocker som är orsaken. Pneumockinfektioner är i regel lätta att behandla med antibiotika och det är ovanligt att i övrigt friska personer dör av infektionen.

Diagnos ställs via bakterieodling från luftvägssekret, blod, cerebrospinalvätska etc.

Allmänt förebyggande åtgärder

De pneumokockvacciner som funnits tillgängliga sedan 1970-talet har god effekt mot invasiv pneumokockinfektion (främst hjärnhinneinflammation och blodförgiftning) hos vuxna och ges ofta till samma grupper som vaccineras mot influensa (personer äldre än 65 år och personer med vissa kroniska sjukdomar). Vaccinering bör upprepas efter 5–10 år. Dessa äldre pneumokockvacciner har dålig effekt på småbarn och påverkar inte bärarskap av PRP.

En ny generation pneumokockvacciner (s.k. konjugatvacciner) har visat sig ha god effekt mot invasiv pneumokocksjukdom även hos barn och har också kunnat minska risken för PRP-bärarskap. Dessa vaccin erbjuds alla nyfödda från år 2008.

Den viktigaste åtgärden för att minska spridningen av PRP är att undvika onödig antibiotikaanvändning. En expertgrupp under Socialstyrelsen har också rekommenderat att barn inte skall vistas på daghem så länge de är bärare av PRP. Dessa rekommendationer har anammats i ett flertal landsting, medan man i andra landsting hävdar att nyttan av dessa åtgärder inte är tillräckliga för en sådan drastisk åtgärd.

Åtgärder vid inträffade fall och/eller utbrott

Infektion/bärarskap med pneumokocker med nedsatt känslighet för penicillin G är enligt smittskyddslagen en allmänfarlig sjukdom och inträffade fall anmäls till smittskyddsläkaren i landstinget och till Smittskyddsinstitutet (SMI). Infektion/bärarskap med pneumokocker med nedsatt känslighet för penicillin G är en smittspårningspliktig sjukdom.

Invasiv pneumokockinfektion är enligt smittskyddslagen en anmälningspliktig sjukdom och anmäls på samma sätt till smittskyddsläkaren i landstinget och till Smittskyddsinstitutet (SMI). Handläggning och utredning av individer med PRP sker i samråd med smittskyddsläkaren. Övriga pneumokockinfektioner, t.ex. öroninflammation och bihåleinfektion föranleder inte några smittskyddsåtgärder.