Sjukdomsinformation om pest

Pesten har under lång tid varit en av våra mest fruktade infektionssjukdomar och har under historien kallats bland annat för digerdöden och svarta döden. Fruktan för sjukdomen finns fortfarande i tredje världen, även om sjukdomen blir allt ovanligare. Pest ses nuförtiden inte i Sverige. Sjukdomen är en zoonos, det vill säga en sjukdom som kan överföras mellan djur och människa.

Orsakande mikroorganism, smittvägar och smittspridning

Pesten orsakas av en bakterie, Yersinia pestis. Flera olika gnagare fungerar som reservoar för bakterien. Sjukdomen förekommer nuförtiden i delar av Asien, Afrika och i Nordamerika.

Bakterien sprids i första hand via råttor och deras loppor. Epidemiska utbrott har i regel föregåtts av en "pestepidemi" bland gnagare, vanligen råttor. Människan smittas primärt i regel av pestsmittade loppor men kan sedan sprida smittan vidare via luften.

Inkubationstiden är vanligen två till fyra dygn (ett till sju dygn).

Symtom, komplikationer, behandling och diagnostik

Efter bett av pestsmittad loppa insjuknar patienten akut med hög feber, huvudvärk och förstoring av de lymfkörtlar som är belägna i anslutning till bettstället – böldpest. Förstoringen kan bli mycket uttalad, och smältning kan ske så att var töms genom huden.

Bakterien når i regel blodbanan med en allmän blodförgiftning (sepsis) som följd. Hudblödningar med vävnadsdöd kan uppträda, vilket är bakgrunden till begreppet "svarta döden". Om inte behandling sätts in i tid är dödligheten vid böldpest över 50 procent.

Genom att bakterierna ofta når lungorna och där kan ge upphov till lunginflammation, kan patienten bli höggradigt smittsam via luftvägarna. Andra människor kan då smittas direkt av pestsjuka personer och insjukna i lungpest, där förloppet är särskilt stormande och dödligheten nästan 100 procent utan behandling.

Pestbakterien är känslig för flera olika antibiotika. Det är viktigt att behandlingen sätts in tidigt i sjukdomsförloppet för att patienten skall kunna överleva. Diagnosen bygger på typisk sjukhistoria, typisk sjukdomsbild kompletterad med framodling av bakterien.

Allmänt förebyggande åtgärder

Vaccin med viss skyddseffekt finns tillgängligt, dock ej i Sverige. Det finns alltid möjlighet till profylaktisk antibiotikabehandling, om risken för pest bedöms vara mycket stor.

Åtgärder vid fall och/eller utbrott

Pest klassas enligt smittskyddslagen som allmänfarlig sjukdom och inträffade fall anmäls till smittskyddsläkaren i landstinget och till Smittskyddsinstitutet.

Pest är en smittspårningspliktig sjukdom. Beroende på sjukdomens allvarliga konsekvenser bör smittskyddsläkaren kontaktas redan om pestmisstanken skulle väckas. Då sjukdomen också, enligt gällande internationella hälsovårdsbestämmelser, klassas som "karantänssjukdom" ska eventuella fall också rapporteras till Socialstyrelsen och Världshälsoorganisationen (WHO).

Kommentarer

Epidemiska utbrott finns rapporterade sedan antiken. Sverige drabbades senast av pestutbrott på 1800-talet. Pestutbrott bland människor förekommer fortfarande, om än i begränsad omfattning.

• Efter kraftiga monsunregn i en delstat i Indien under sommaren 1994 ökade antalet råttor och loppor. Under en kort period rapporterades 90 fall av böldpest. Därefter inträffade cirka 450 misstänkta fall av lungpest, varav 41 dog.