Sjukdomsinformation om mjältbrand

Annan benämning: antrax

Mjältbrand (antrax) är en mycket allvarlig, akut bakteriell infektionssjukdom som kan drabba många djurslag, framför allt gräsätare men även människan. Sjukdomen är en zoonos, d.v.s. en sjukdom som kan överföras mellan djur och människa. Humana fall i Sverige sågs främst bland personer som haft beröring med importerad ull eller fårhudar.

Orsakande mikroorganism, smittvägar och smittspridning

Mjältbrand orsakas av Bacillus anthracis, en sporbildande bakterie. Sporernas förmåga att överleva i många år i djurprodukter och i jord är en viktig faktor för sjukdomens utbredning och fortlevnad. Man har visat att mjältbrandssporer haft förmåga att infektera i cirka 45 år och att de kan överleva i mer än 100 år.
Bakterierna omvandlas till sporer när de kommer i kontakt med syre, t.ex. via de blodiga flytningar som kan förekomma hos sjuka djur eller om kroppen från ett djur som dött i mjältbrand skärs upp. Sporbildning sker alltså normalt inte i oöppnade kadaver.

Mjältbrand överförs vanligen via sår och efter kontakt med vävnader från sjuka djur, jord, ull, fällar, foder eller andra produkter som förorenats med bakterien eller sporer. Smittöverföring kan också ske genom inandning av bakteriesporer, t.ex. i damm från ull eller jord. Förutom detta kan förtäring av smittat kött ge mjältbrand i svalget eller i mag- och tarmkanalen. Det är inte visat att mjölk från infekterade djur kan överföra smittan. Laboratoriesmitta har påvisats. Smitta från person till person har däremot aldrig rapporterats. Djur smittas t.ex. vid bete på mark som förorenats med mjältbrandssporer.

Inkubationstiden är i regel kortare än 48 timmar, men kan dock vara längre.

Symtom, komplikationer, behandling och diagnostik

Då smittan sker via huden ses initialt oftast ett sår som efterhand blir ilsket, varigt och djupt men förvånansvärt smärtfritt. Vävnaden runt såret kan svullna upp och efterhand bildas en mörk skorpa (eschar) över såret. Bakterierna sprids sedan ibland via lymfknutorna till blodbanan, så att en blodförgiftning (sepsis) uppkommer. Om bakteriesporer inandas utvecklas en svår lunginflammation, som i sin tur följs av blodförgiftning (sepsis). Mjältbrand i mag- och tarmkanalen ger magsmärtor, feber, illamående, diarré, kräkningar och eventuellt blodförgiftning.

Framför allt lunginflammationen är ett sjukdomstillstånd som är mycket allvarligt och utvecklas snabbt, varför diagnosen är svår och adekvat behandling ofta inte hinner påbörjas i tid.

Sjukdomen kan behandlas med antibiotika. Vid tidig behandling är prognosen god. Dödligheten bland obehandlade fall är åtminstone fem till 20 procent. Vid lunginflammationen är prognosen mycket sämre. Behandlingen måste sättas in vid klinisk misstanke och diagnosen verifieras genom bakterieodling framför allt från blod vid allvarlig infektion eller sårodling vid hudinfektion.

Allmänt förebyggande åtgärder

Utbildning av berörd personal och goda arbets- och hygienrutiner vid fabriker som hanterar djurhudar, laboratorier och veterinärmedicinska anläggningar etc. utgör basen för skyddet mot infektioner hos människa. Det finns ett vaccin mot mjältbrand, men det är ej tillgängligt i Sverige.

Åtgärder vid inträffade fall och/eller utbrott

Mjältbrand klassas enligt smittskyddslagen som en allmänfarlig sjukdom och inträffade fall skall anmälas till smittskyddsläkaren i landstinget och Smittskyddsinstitutet (SMI). Mjältbrand är en smittspårningspliktig sjukdom. Eventuellt andra smittade personer måste spåras för information och undersökning. Om smitta bland djur kan misstänkas ska veterinärmyndigheter underrättas. Mjältbrand omfattas av epizootilagen.

Kommentarer

• Det senast kända inhemska fallet hos människa inträffade 1965. En person som arbetade på en mattfabrik insjuknade med förkylningssymtom, försämrades och avled inom loppet av några dygn. Vid mattfabriken hanterades importerad ull, och arbetslokalerna var mycket dammiga från ullen. Man kunde i flera av ullproven påvisa mjältbrandsbakterier.
• Då mjältbrandssporerna kan överleva extremt länge kan sporer finnas i jorden där man tidigare grävt ner mjältbrandssmittade djur. 2008 insjuknade och avled flera djur på en nötkreatursgård i Halland. Dock förekom inga sjukdomsfall på människor.
• I Sverdlovsk insjuknade ett stort antal personer 1979 i mjältbrand. Det har antagits att bakterierna härrörde från en anläggning för framställning av biologiska stridsmedel som hade läckt. Några fall insjuknade först efter många veckor.
• Mjältbrand är ett av de agens som oftast diskuteras som möjligt att använda vid terrorhandlingar. Flera nationer har haft omfattande utvecklingsarbete inom detta område och tillverkat stora mängder mjältbrandsbakterier, men såvitt man vet har det aldrig använts av en nation. Under hösten 2001 spreds brev med mjältbrandssporer i USA av en okänd person och orsakade flera sjukdomsfall och några dödsfall.
• Sedan december 2009 pågår ett utbrott av mjältbrand bland heroinmissbrukare i Europa. Fall har hittills upptäckts i Skottland, England och Tyskland. Smittan sprids troligen via kontaminerat heroin.