Sjukdomsinformation om leishmaniainfektion

Leishmania-infekterad makrofag Foto: Marianne Lebbad, Smittskyddsinstitutet Leishmaniasis är en infektionssjukdom som kan uppträda i olika sjukdomsformer beroende på art av Leishmania. Sjukdomen förekommer inte i Sverige men har diagnostiserats hos personer som vistats i Medelhavsområdet liksom i tropiska och subtropiska områden.

Sjukdomen är en vektorburen zoonos, d.v.s. en sjukdom som kan överföras mellan djur och människa.

Orsakande mikroorganism, smittvägar och smittspridning

Leishmania är ett encelligt urdjur (protozo) med en komplicerad livscykel, där reservoaren är något djur i människan omgivning (bl.a. hund och olika gnagare). Kutan (hud-) leishmaniasis (Orientböld) orsakas av bl.a. L. tropica och ses främst i Orienten och Medelhavsområdet. Subkutan leishmaniasis (Espundia) orsakas av bl. a. L. braziliensis och ses främst hos personer som vistats i Central- och Sydamerika. Visceral leishmaniasis (Kala Azar) orsakas av L. donovani och sjukdomen förekommer i Medelhavsområdet, Asien och Afrika.

Smittan överförs till människa via sandmyggor inom Phlebotomus- och Lutzomyia-släktena. Leishmaniasis har vid några tillfällen överförts till människa via blodtransfusion.

Inkubationstiden är ofta lång, månader till något år.

Symtom, komplikationer, behandling och diagnostik

Kutan leishmaniasis (Orientböld): På platsen för insektsbettet uppträder en hudknottra som ökar i storlek och som så småningom kan övergå i ett stort sår, som efter en längre tid brukar självläka. Sjukdomen kan behandlas med läkemedel.
Subkutan leishmaniasis (Espundia): Sjukdomen liknar orientböld, men är oftast inte självläkande. Parasiten kan här också angripa och förstöra underliggande vävnader ända ner till skelettet. En infektion i ansiktet kan leda till ett mycket vanställt utseende. Det finns tämligen effektiva läkemedel men det är vid detta tillstånd viktigt att behandlingen sätts in tidigt.
Visceral leishmaniasis (Kala Azar): Detta är den allvarligaste formen av leishmaniasis och utan behandling dör i regel patienten. Sjukdomsbilden karakteriseras av en alltmer stigande feber, en tilltagande avmagring samt ofta av diarré. Levern och mjälten förstoras och patienten utvecklar en "blodbrist" (anemi). Sjukdomen kan behandlas med läkemedel.

Diagnosen vid de olika leishmaniaformerna ställs utifrån sjukdomsbild samt genom mikroskopisk undersökning av olika vävnader, t.ex. hud, blod och benmärg. Man odlar även fram parasiten från vävnadsprov bl.a. för artbestämning. Påvisning av antikroppar mot parasiten i patientens blod utförs också.