Sjukdomsinformation om influensa

Influensa A Foto: Kjell-Olof Hedlund Influensan drabbar oss regelbundet varje vintersäsong och orsakar betydande frånvaro från arbetsplatser och skolor. Under influensasäsonger är det ofta en klar överdödlighet bland gamla människor beroende på influensan. Influensavirus har en förmåga att förändra sig och därför orsaka större epidemier vissa år. Om ett väldigt förändrat virus börjar spridas kan det leda till en så kallad pandemi. Utbrotten hos oss har i regel föregåtts av utbrott på södra halvklotet, och vi är därför ofta förvarnade och har möjlighet att vidta vissa förebyggande åtgärder, främst vaccinering.

Orsakande mikroorganism, smittvägar och smittspridning

Influensa är en virussjukdom orsakad av influensavirus. Det finns två influensavirustyper; A och B, som ger upphov till den typiska influensasjukdomen. Influensavirusets ytmolekyler hemagglutinin och neuraminidas (H och N) är avgörande för immunförvarets möjlighet att känna igen och bekämpa viruset och därmed för smittsamheten. Det finns många olika typer av H och N och olika influensa A virus benämns därför som till exempel influensa A (H2N3) eller A (H1N1) . Ytstrukturerna förändras ofta lite mellan varje säsong och därför hjälper inte alltid immunitet man fått från tidigare influensainfektioner och man kan därför insjukna i influensa flera gånger.

Med oregelbundna intervaller anpassas influensavirus från andra djurarter till att infektera människors övre luftvägar. Det rör sig huvudsakligen om influensa från svin och fåglar (se fågelinfluensa). Ett sådant anpassat influensavirus kan ha ytstrukturer som är mycket skilda från dem som orsakar säsongsinfluensa. Detta resulterar i att fler människor än normalt är mottagliga för infektionen eftersom det är färre som har immunitet sedan tidigare. Om ett sådant anpassat influensavirus kan smitta effektivt mellan människor kan en pandemi uppstå.
Vid influensainfektion finns smittämnet framförallt i svalget och övre luftvägarna hos den sjuke och sprids till andra främst som fin, luftburen droppsmitta men kan även smitta via direktkontakt. Smittsamheten är mycket stor.

Symtom, komplikationer, behandling och diagnostik

Tiden mellan smittotillfället och sjukdomsdebut är kort, mellan ett till fem dygn. Influensa börjar ofta akut med frossa, snabbt stigande feber (ofta upp över 40°C), allmän muskelvärk, huvudvärk och därefter tilltagande symtom från luftvägarna, främst hosta. Ibland, och mest hos barn, förekommer symtom från mag- och tarmkanalen som kräkningar och diarré. Efter några dagar brukar tillståndet ge med sig och de flesta har tillfrisknat efter cirka en vecka. Sjukdomsbilden är ofta lindrigare än så, många märker inte ens av att de är infekterade och för andra kan det mer likna en vanlig förkylning. Enstaka patienter blir allvarligt sjuka.

Underliggande riskfaktorer såsom kronisk lung- eller hjärtsjukdom, nedsatt immunförsvar eller annan svår, kronisk sjukdom samt hög ålder är riskfaktorer för svårare sjukdomsförlopp. För patienter med pandemisk influensa A (H1N1) 2009 har även grav fetma, flerfunktionshinder hos barn och graviditet visat sig vara riskfaktorer. Hos äldre är det ganska vanligt att man på grund av influensainfektionen drabbas av lunginflammation orsakad av bakterier som normalt finns inom luftvägarna. Det är framförallt dessa sekundära lunginflammationer tillsammans med hjärtsvikt som orsakar den influensaassocierade överdödligheten hos äldre. Sinusit och bronkit är andra vanliga komplikationer hos vuxna medan små barn ibland kan drabbas av otit och pseudokrupp. Det dominerande symtomet hos dem som blivit allvarligt sjuka av den pandemiska influensan A (H1N1) 2009 har varit virusorsakad lunginflammation med andningspåverkan.

Normalt behöver influensasjuka inget annat än symtomlindande behandling . Antivirala läkemedel bör dock ges till personer med förhöjd risk för svår sjukdom och till svårt sjuka (sjukhusfall) . Antiviral behandling bör sättas in så tidigt som möjligt i sjukdomsförloppet för att ha effekt. Om insatt tidigt kan den lindra symtomen, förkorta sjukdomstiden med drygt ett dygn och minska risken för komplikationer. I vissa situationer kan antiviral behandling även ges som profylax för att förhindra att framförallt personer med förhöjd risk för allvarlig sjukdom insjuknar. Bakteriella komplikationer behandlas med antibiotika om det behövs. Vid mycket svår influensasjukdom kan behandling i respirator eller i så kallad konstgjord lunga (ECMO) behövas.

Diagnosen ställs vanligen utifrån klinisk bild och epidemiologi. Influensavirus kan laboratoriemässigt påvisas i prov taget från övre svalget via näsan (nasofarynxprov) Provtagning under en epidemi är viktigt för att virus ska kunna karakteriseras avseende vaccinlikhet och resistens mot antivirala medel

Allmänt förebyggande åtgärder

Man kan vaccinera sig mot influensa. Vaccinet ges vanligen under oktober-november inför den kommande säsongen och innehåller i regel tre olika stammar. Utbrotten hos oss har i regel föregåtts av utbrott på södra halvklotet och vi är därför ofta förvarnade om vilka influensastammar som kan förväntas dyka upp och orsaka sjuklighet. Den pandemiska influensastammen A (H1N1)2009 ingår f.o.m. säsongen 2010-2011som en komponent i säsongsvaccinet. Säsongsvaccin rekommenderas i första hand till personer som av medicinska orsaker kan drabbas extra svårt av sjukdomen, så kallade medicinska riskgrupper, t.ex. personer med känd hjärt-/lungsjukdom och alla över 65 år (Information om vilka medicinska riskgrupper som rekommenderas vaccination uppdateras årligen på Socialstyrelsens hemsida). Skyddet mot insjuknande i influensa anges till 50–80%. Vaccinets överensstämmelse med de stammar som ger epidemin och patientens förmåga att bilda immunitet avgör hur bra skyddet blir. Äldre svarar ofta sämre på vaccinationen än unga. Hos dem som vaccinerats men likafullt insjuknar blir symtomen oftast lindrigare och komplikationerna färre.

Åtgärder vid inträffade fall och/eller utbrott

Den pandemiska influensan influensa A(H1N1) 2009 är anmälningspliktig enligt smittskyddslagen. Laboratorieanmälan ska göras för patienter som har positiv laboratorieanalys. Klinisk anmälan kan göras för patienter som vårdas på sjukhus.
Övriga fall av säsongsinfluensa är inte anmälningspliktiga enligt smittskyddslagen, och några speciella smittskyddsåtgärder är inte motiverade vid inträffade fall. Smittskyddsinstitutet följer dock varje säsong influensans geografiska utbredning och förlopp via olika indikatorer och frivilliga rapporteringssystem.

Kommentarer

• Under 1900-talet hade vi tre stora pandemier, Spanska sjukan 1918 orsakad av varianten H1N1, Asiaten 1957 (H2N2) och Hongkong-influensan 1968 (H3N2). Spanska sjukan inträffade i kölvattnet av första världskriget och skördade fler människoliv än antalet stupade under själva kriget. Man räknar med att omkring 50 miljoner människor avled. Hur många som insjuknade i Sverige är obekant, men man räknar med att cirka 35 000 svenskar dog till följd av sjukdomen, i stort sett alla var under 45 år. Veterligen har ingen annan infektionssjukdom krävt så många liv under så kort tid.
• Sjöfåglar är influensavirusets naturliga värdar och hos dem cirkulerar en mångfald olika influensa A virus. De influensavirusvarianter som orsakat pandemier tros ha haft sitt ursprung i virus som cirkulerat bland fåglar men som efter anpassning hos grisar eller sammanblandning med säsongsinfluensavirus börjat spridas bland människor.
• 2009/2010 drabbades världen av en pandemi orsakad av en ny variant av A(H1N1) virus. Detta virus var ett blandvirus med ursprung i virus från människa, gris och fågel. Denna influensa blev i folkmun benämnd svininfluensan men kallas officiellt influensa A 2009 (H1N1). I augusti 2010 deklarerade WHO att världen befinner sig i en postpandemisk fas avseende den pandemiska influensan A (H1N1) 2009. Därför betraktas den nu som en av tre cirkulerande säsongsinfluensor. De övriga är influensa A(H3N2) som har sitt ursprung i Hongkonginfluensan 1968 och influensa B.