Sjukdomsinformation om hivinfektion

Hiv - knoppande viruspartiklar (från humana lymfocyter) Foto: Kjell-Olof Hedlund Alla har vi hört och läst om hiv och aids, och om den världsomfattande epidemi som härjar svårt i stora delar av utvecklingsländerna, men också i många industriländer.

Orsakande mikroorganism, smittvägar och smittspridning

Hivinfektion och aids orsakas av Humant Immunbrist Virus, ett så kallat retrovirus med ganska låg smittsamhet. Utmärkande för retrovirus är att de lagras i kroppens arvsmassa. En hivinfektion läker inte ut spontant, utan den smittade bär på viruset resten av livet. Blod och andra kroppsvätskor kan sålunda vara smittsamma för andra under mycket långa tider, även om smittsamheten vid exponering inte är särskild stor.

Smittan kan överföras vid samlag och från en infekterad kvinna till hennes barn. Man kan också smittas om man får i sig blod eller annan vävnad från en smittad person, till exempel om man delar spruta eller får blodtransfusion.

Hiv smittar inte vid sociala kontakter. Som smittad behöver man inte vara rädd för att smitta vänner, släktingar eller barn i sin omgivning i vardagslivet. Det är vid sex och samlag och om man blöder respektive ska hantera blod eller blodspill på något sätt som man ska vara försiktig. Symtomfri hivinfektion leder nästan aldrig till någon begränsning i yrkesverksamheten.

Symtom, komplikationer, behandling och diagnostik

En del nysmittade får en lindrig och snabbt övergående period med feber, ont i halsen, svullna lymfkörtlar och utslag några veckor efter det att de smittats, en primärinfektion. Andra märker ingenting.

Det kan dröja flera år från smittillfället tills man blir sjuk. Sjukdomsbilden i denna senare fas kan delvis hänföras till viruset som sådant, men framför allt beror symtomen på andra infektionssjukdomar man ådrar sig på grund av nedsatt immunförsvar. Vissa ovanliga tumörer som till exempel Kaposis sarkom kan också uppträda.

Det är dessa sekundära infektioner som ligger bakom det sjukdomstillstånd som kallas aids och som man först lade märke till och noterade som något nytt och tidigare okänt, långt innan man identifierat själva viruset.

Ett besked om att man är smittad med hiv betyder inte att aids är nära förestående. Om inte någon bromsmedicin insätts har dock hälften av de smittade insjuknat inom tio år. Någon specifik behandling, som en gång för alla botar infektionen och får smittan att elimineras ur kroppen, finns inte. Däremot finns nuförtiden ganska effektiva så kallade bromsmediciner som minskar mängden cirkulerande virus och effektivt fördröjer sjukdomsutvecklingen. Dagens bromsmediciner har dock en hel del biverkningar.

Diagnos ställs genom att antikroppar mot hiv påvisas i patientens blod.

Allmänt förebyggande åtgärder

Det finns hittills inget vaccin mot sjukdomen. Skyddet måste baseras på att man undviker exposition för virus via blod/blodprodukter eller andra kroppssekret samt smitta via sex.

Kondom är ett bra skydd mot hiv och andra sexuellt överförbara sjukdomar, såvida den är hel och används under hela samlaget.
Personer som hjälper till med att lägga om sår eller på annat sätt kommer i blodkontakt ska använda plasthandskar eller motsvarande.
Blodfläckar på t.ex. golv ska torkas bort, blodstänk på hud, slemhinnor eller i ögon tvättas eller sköljs bort så snart som möjligt.
En patient som har hiv spärras för all framtid från blodgivning etc.

Åtgärder vid inträffade fall och/eller utbrott

Hivinfektion klassas enligt smittskyddslagen som allmänfarlig sjukdom, och inträffade fall anmäls (med kod) till smittskyddsläkaren i landstinget och till Smittskyddsinstitutet (SMI). Hivinfektion är en smittspårningspliktig sjukdom.

En smittad måste följa de förhållningsregler som den behandlande läkaren meddelar med stöd av smittskyddslagen. Detta för att undvika att andra smittas.