Sjukdomsinformation om harpest

Annan benämning: tularemi

Harpest eller tularemi är en bakterieorsakad vektorburen zoonos, d.v.s. en sjukdom som kan överföras mellan djur och människa. Den drabbar främst olika gnagare, men smittan kan på flera olika sätt överföras till människan.

I Sverige rapporterades tidigare sjukdomen framför allt från Norrland, men har nu spridits till såväl Götaland som Svealand. Förekomsten varierar starkt och tidigare har det varit en koppling till s.k. gnagar- eller lämmelår.

Orsakande mikroorganism, smittvägar och smittspridning

Tularemi orsakas av en bakterie, Francisella tularensis. Reservoaren bland djur i vårt land har ansetts vara smågnagare, men en reservoar bland vattenlevande amöbor har börjat diskuteras.

Människan kan smittas på flera olika sätt, t.ex. genom:

• bett av smittad mygga eller eventuellt fästing
• direkt beröring med smittat djur
• inandning av damm, förorenat med sjuka djurs urin eller avföring
• intag av smittat vatten.

Bakterien kan också orsaka laboratoriesmitta, men sjukdomen smittar inte från människa till människa.

Inkubationstiden är kort, två till tio dygn, i genomsnitt tre dygn.

Symtom, komplikationer, behandling och diagnostik

Vid tularemi insjuknar patienten akut med hög feber, huvudvärk, illamående. Om man smittats via direktkontakt med sjukt djur (ofta hare) eller via insektsbett, uppstår i regel ett sår lokalt, och de näraliggande lymfknutorna förstoras och blir ömma (jämför symtombilden vid klassisk böldpest). Personer som smittats via luftvägarna insjuknar i lunginflammation (jämför lungpest).

Sjukdomen behandlas med antibiotika. Utan behandling tar det flera veckor innan man blir frisk. Dödligheten utan behandling är låg, högst någon procent. Diagnos ställs genom att man påvisar antikroppar mot harpestbakterien i blodprov eller påvisning av bakterie-DNA med PCR-teknik i prov från sår. Eventuell odling av bakterierna ska ske på säkerhetslaboratorium p.g.a. risken för laboratoriesmitta.

Allmänt förebyggande åtgärder

Skydd mot myggbett, med t.ex. täckande kläder och myggmedel, vid vistelse i skog och mark (t.ex. bärplockning), särskilt under s.k. smågnagarår, kan rekommenderas.

Om man befinner sig i ett område där harpest förekommer bör man vara försiktig i kontakten med gnagare. När man tar hand om döda gnagare bör man använda skyddsklädsel och handskar.

Vaccin bestående av levande, försvagade bakterier, finns tillgängligt i mycket begränsad omfattning och används till personer som är utsatta för extra stor smittrisk, t.ex. viss laboratoriepersonal.

Åtgärder vid inträffade fall och/eller utbrott

Tularemi är enligt smittskyddslagen en anmälningspliktig sjukdom, och inträffade fall anmäls till smittskyddsläkaren i landstinget och Smittskyddsinstitutet (SMI).