Sjukdomsinformation om gonorré

Gonorré var en vanlig könssjukdom i Sverige till 1980-talet, då den minskade. Den har åter börjat att öka. Majoriteten av de rapporterade gonorréfallen är smittade i Sverige.

Den inhemska smittspridningen förekommer framför allt i storstadsområdena. Sjukdomen harär vanlig i omvärlden, såväl i Öst- som Västeuropa, och många svenskar smittas varje år i Sydostasien. Utomlands är bakterierna ofta motståndskraftiga mot många läkemedel och även i Sverige ses en spridning av resistent gonorré.

Orsakande mikroorganism, smittvägar och smittspridning

Bakterien finns i slidan/livmoderhalsen och i urinröret hos kvinnor och i urinröret hos män, och kan även finnas i ändtarm och svalg. Det är inte ovanligt att man inte märker att man smittats, eftersom sjukdomen inte alltid ger några symptom.

Inkubationstiden är kort, något/några dygn till någon vecka.

Symtom, komplikationer, behandling och diagnostik

Eventuella symtom kan yttra sig som inflammation i urinrör, livmoderhals eller ändtarm. Kvinnor kan drabbas av inflammation av äggledarna med risk för sterilitet, och män kan få inflammation i bitestiklarna. Någon gång kan bakterien spridas ut i blodet och orsaka allvarligare sjukdom. Infektionen behandlas med antibiotikum, och om detta sker snabbt efter smittillfället är risken för följdsjukdomar mycket liten. Barn kan smittas under förlossningen och få ögoninfektion eller lunginflammation, om mamman har gonorré.

Diagnosen verifieras genom bakterieodling från urinröret och hos kvinnor även från livmoderhalsen samt ibland från ändtarmen och svalget. Kontrollprov skall tas efter avslutad behandling. Infektion i svalg och ändtarm kan vara mer svårbehandlad än infektion i urinröret.

Allmänt förebyggande åtgärder

Kondom är ett relativt säkert skydd mot gonorré och andra sexuellt överförbara sjukdomar, förutsatt att kondomen är hel och används under hela samlaget.

Eftersom många kan ha gonorré utan att veta om det, och detta kan leda till problem senare i livet, är det viktigt att personer som har anledning befara att de kan vara smittade låter undersöka sig hos sjukvård. Detta innebär t.ex. att de personer en smittad person har haft sexuell kontakt med kommer till sjukvård för information och undersökning (kontaktspårning). Om personen har stadigt sällskap får partnern också alltid medicin, även om man inte kan påvisa gonorrébakterien genom provtagning. Risken för smitta är nämligen stor, och ibland påvisar man inte bakterien trots att infektion föreligger.

Observera att medicinering av partner ej ska ske innan provtagning genomförts, detta för att fortsatt spårning skall vara möjlig om provresultatet från partnern visar att han/hon är smittad.

Åtgärder vid inträffade fall och/eller utbrott

Gonorré klassas enligt smittskyddslagen som allmänfarlig sjukdom, och påvisade fall anmäls (med kod) till smittskyddsläkaren i länet samt till Smittskyddsinstitutet (SMI). Kontaktspårning (smittspårning) enligt ovan för att finna andra smittade är viktig och därför obligatorisk. Man får ej ha samlag tills antibiotikakuren är genomförd och svar på kontrollprov erhållits. Då infektionen inte är så vanlig, och då gonokocken ofta har nedsatt känslighet för många antibiotika, bör alla fall av misstänkt gonorré handläggas av specialist.