Sjukdomsinformation om fågelinfluensa

Bilden visar ett lågpatogent virus (H5N2) preparerat från hönsägg. Viruspartiklarnas form kan variera från sfäriska till mycket långa. Foto: SMI och SVA Annan benämning: aviär influensa, fågelpest, influensa H7N9

Fågelinfluensa är en zoonos. Vilda fåglar (främst andfåglar) anses utgöra den naturliga reservoaren för influensavirus. Hos vilda fåglar i hela världen cirkulerar en stor mängd olika influensa A-virus utan att orsaka påtaglig sjukdom hos fåglarna. Utbrott orsakade av influensavirus från vilda fåglar förekommer framförallt hos fjäderfä. Andra djurarter kan också smittas av influensa A-virus från fåglar ─ antingen direkt, via fjäderfä ─ eller via andra djurarter. I en del fall kan viruset också genom mutation anpassas till fortsatt spridning hos dessa arter. Så har till exempel gris, häst och människa utvecklat egna linjer av influensavirus.

Vad orsakar fågelinfluensa och hur sprids det?

Fågelinfluensa orsakas av influensa virus typ A. Utifrån två ytstrukturer på influensaviruset, hemagglutinin (HA) och neuraminidas (NA), indelas influensa A-virus i olika subtypskombinationer, till exempel H2N3. Sexton olika varianter av hemagglutinin och nio olika varianter av neuraminidas finns beskrivna och kan förekomma i olika kombinationer. De flesta subtyperna som finns hos vilda fåglar tros inte oförändrade kunna smitta och orsaka sjukdom hos människa.
Influensa A-virus med hemagglutininvarianterna H5 och H7 kan hos fjäderfä mutera till att bli aggressiva eller högpatogena. De orsakar då så gott som hundra procentig dödlighet i fjäderfäbesättningar och kan ha en utökad förmåga att infektera även andra djurarter inklusive människa. Människa kan i sådana fall smittas via nära kontakt med sjuka fåglar eller deras avföring. Influensavirus kan också förekomma i slaktkroppar och ägg från sjuka fåglar.
Inkubationstiden för smitta med H5N1 hos människa tros vara längre än för den vanliga säsongsbundna influensan och uppskattas till omkring sju dygn.

Symtom och komplikationer

Symptomen hos människa, som smittats i anslutning till influenssjukdom hos fjäderfä, har varierat mellan olika utbrott orsakade av olika subtyper och stammar. En del varianter har enbart orsakat mild sjukdom med exempelvis ögoninfektion (konjunktivit) och/eller övergående influensaliknande symtom, andra har orsakat allvarlig sjukdom med dödlig utgång.

I utbrott av fågelinfluensa har de svårast sjuka tidigt utvecklat lunginflammation och så småningom andningssvikt men symptom och komplikationer från många andra organ har varit vanliga. Det förekommer dock i vissa utbrott även fall med mildare symtom exempelvis ögoninflammation.

Diagnostik och behandling

Diagnos kan ställas via virusisolering, nukleinsyredetektion (PCR) samt serologi, tester som samtliga utförs på Smittskyddsinstitutet (SMI).

De på svenska marknaden förekommande antivirala medlen (”neuraminidashämmare”) har i laboratorietester visat sig vara effektiva mot fågelinfluensavirus. När man använt medlen för att behandla sjukdomsfall har dock behandlingseffekten varit mindre tydlig, sannolikt därför att den inte kunnat sättas in tillräckligt tidigt i sjukdomsförloppet. Behandlingen riktar sig i övrigt mot patientens aktuella symtom.

Förebyggande åtgärder

I länder med pågående utbrott av fågelinfluensa bör man undvika direktkontakt med fåglar och fågelspillning. Noggrann handhygien, i synnerhet efter djurkontakt, rekommenderas. Djupfrysning av mat påverkar inte viruset, men upphettning av fågelkött och ägg till 70°C är ett effektivt sätt att avdöda influensavirus – en åtgärd som kan rekommenderas oavsett pågående influensautbrott. Vaccin mot fågelinfluensa avsett för människa finns för närvarande ej kommersiellt tillgängligt.

För att förhindra att smitta drabbar även det svenska lantbruket rekommenderar Jordbruksverket att personer som varit i kontakt med fjäderfän eller andra fåglar i områden med utbrott av fågelinfluensa undviker att besöka svenska fjäderfäbesättningar de närmsta dagarna efter hemkomsten. Fågelinfluensa hos fåglar (aviär influensa) omfattas av epizootilagen.

Åtgärder vid inträffade fall eller utbrott

Det är endast fågelinfluensa av subtypen H5N1 som är anmälningspliktig enligt smittskyddslagen men vid misstänkta eller konstaterade fall av fågelinfluensa oavsett subtyp bör smittskyddsläkaren i landstinget kontaktas.

Exempel på utbrott

I mars 2013 startade ett utbrott av varianten H7N9 i Kina. I april 2013 hade ett hundratal fall inklusive dödsfall rapporterats.

Fortfarande pågår det hitintills största kända utbrottet av fågelinfluensa bland fjäderfä vilket orsakas av subtypen H5N1. Det startade i Asien 2003 och spred sig till länder i Europa, Mellanöstern och Afrika. Utbrottets utbredning har minskat men viruset orsakar fortfarande utbrott i tamfågelbesättningar i flera länder och i mindre utsträckning hos vilda fåglar. Viruset som orsakar det pågående utbrottet tycks inte smitta särskilt lätt till människa men orsakar svår sjukdom, ofta med dödlig utgång, hos dem som drabbas. Spridning mellan människor tros ha har skett vid ett par tillfällen till personer som haft mycket nära kontakt med en sjuk person. Smittspridning har förutom till människa även skett till några andra djurarter, främst kattdjur.

Fågelinfluensavirus av den högpatogena typen H5N1påvisades hos flyttfåglar i Sverige under 2006. Inga humanfall har rapporterats i Sverige.

Kommentarer

Det största hotet mot människors hälsa är inte smitta av fågelinfluensa i sig, utan möjligheten att den ska ge upphov till en för människa helt ny influensavariant. I synnerhet en variant med en bättre förmåga att spridas mellan människor och mot vilken vi inte har skyddande antikroppar. Detta skulle kunna ske om en människa eller annat djur samtidigt var infekterad av både fågelinfluensa och vanlig säsongsinfluensa. Vid en sådan dubbelinfektion kan influensavirusens genetiska material blandas om (rekombineras) till nya varianter.

Influensavarianter som tillkommit genom en sådan process tros ha orsakat flera av de influensapandemier som inträffat genom världshistorien t. ex Asiaten 1957-1958 (Influensa A/H2N2) och Hongkong 1968–1969 (Influensa A/H3N2). Anpassning till spridning hos människa skulle också kunna ske genom att fågelinfluensaviruset som infekterat en människa förändras (muterar) så att det förvärvar förmågan till ökad spridning.