Sjukdomsinformation om Extended Spectrum Beta-Lactamase (ESBL)

Tarmbakterier som bildar ”Extended Spectrum Beta-Lactamase”, det vill säga ämnen som bryter ner de flesta antibiotika ur penicillingruppen, till exempel cefalosporiner, och gör att dessa inte kan användas är ett växande antibiotikaresistensproblem. Bakterier med ESBL påträffas både inom sjukvården och omsorg som till exempel äldreboenden, och även i samhället bland individer som aldrig varit i kontakt med vården. Patienter som är infekterade med dessa bakterier behöver inte vara sjuka men riskerar vid sjukdom att få dålig effekt av behandling med många viktiga antibiotika, bland annat penicilliner och cefalosporiner.

Orsakande mikroorganism, smittvägar och smittspridning

ESBL är inte ett traditionellt smittämne (som bakterie eller virus) utan ett enzym som bryter ner många betalaktamantibiotika som är den viktigaste antibiotikagruppen. Enzymerna medför resistens både mot de traditionella penicillinerna men också mot de flesta cefalosporinerna. Många olika ESBL-enzymer har kunnat identifieras. Generna för ESBL-produktion är ofta lokaliserade på så kallade plasmider, vilket innebär att förmågan att producera enzymerna kan överföras mellan olika släkten av tarmbakterier.

ESBL påvisades för första gången på 1980-talet hos bakterierna Klebsiella pneumoniae och Escherichia coli. Det är fortfarande hos dessa två arter som man oftast påträffar ESBL, enzymen kan också påvisas hos andra tarmbakterier som Enterobacter, Proteus, Pseudomonas och Salmonella.

Idag finns det endast en grupp av betalaktamantibiotika (gruppen karbapenemer) som ESBL-bildande bakterier fortfarande oftast är känsliga för. En oroande utveckling är dock att nya typer av ESBL, med förmåga att också förstöra karbapenemer, beskrivs allt oftare internationellt och har även påträffats hos svenska patienter.

Det finns ett tydligt samband mellan hög antibiotikaanvändning, framför allt av cefalosporiner med brett spektrum, och utvecklingen/spridningen av resistens orsakad av ESBL-bildande bakterier.

Spridningsvägarna för ESBL-bildande bakterier skiljer sig på intet sätt från spridningen av andra tarmbakterier. Det handlar främst om förorenade livsmedel och vårdkontakter. Vid bristande följsamhet till basala hygienrutiner kan förorenade händer och kläder föra smitta från en patient till nästa. Dåligt rengjord sanitär utrustning/instrument och överbeläggningar kan bidra till spridning av antibiotikaresistenta bakterier.

Bakteriestammar som bär på ESBL är vanligare utomlands än i Sverige. Under senare år har flera rapporter om sjukhusutbrott rapporterats till exempel från brännskadeavdelningar, rehabiliteringsavdelningar, urologiska avdelningar och nyföddhetsavdelningar. Det finns också studier som visar att en betydande andel av svenska charterresenärer blir smittade av ESBL-bildande bakterier under resan utan att bli sjuka.

Allmänt förebyggande åtgärder

God livsmedelshygien. Noggranna hygienrutiner skall tillämpas i alla vårdsituationer och i alla vårdmiljöer. Patienter som bär på, eller som kan misstänkas vara ESBL-bärare bör vårdas på enkelrum.

Åtgärder vid inträffade fall och/eller utbrott

Infektion med ESBL-bildande bakterier är anmälningspliktigt enligt smittskyddslagen till smittskyddsläkaren i landstinget och Smittskyddsinstitutet (SMI) av mikrobiologiskt laboratorium – någon klinisk anmälan är inte nödvändig. All handläggning och utredning av patienter med ESBL-bildande bakterier bör ske i samråd med vårdhygienisk expertis.

Kommentarer

• Under åren 2005-2007 hade man vid Akademiska Sjukhuset i Uppsala spridning inom sjukhusmiljön av ESBL-producerande Klebsiella pneumoniae. Många olika kliniker drabbades. En väsentlig orsak till smittspridningen anses ha varit bristande följsamhet till hygienrutiner.