Sjukdomsinformation om echinokockinfektion

Andra benämningar: blåsmasksjuka

Echinococcus (blåsmask) protoscolices Foto: Marianne Lebbad, Smittskyddsinstitutet Echinokockos är en parasitsjukdom orsakad av dvärgbandmask. Det finns olika typer av dvärgbandmaskar med delvis olika värddjur och sjukdomsbild hos människa. Echinokockos orsakad av Echinococcus granulosus var tidigare ganska vanlig i norra Skandinavien och hade här en koppling till rennäringen. Åtgärder har vidtagits för att eliminera smittan och sjukdomen sprids inte längre inom Sverige, men fall upptäcks emellanåt hos personer som härstammar från områden där sjukdomen fortfarande förekommer.

Orsakande organism, smittvägar och spridning

E. granulosus är spridd i större delen av världen och förekommer där hundar hålls som valldjur för får och ren. E. granulosus har framförallt hund som huvudvärddjur. Dvärgbandmasken sitter hos hundar fast i tarmväggen. Infekterade hundar uppvisar inga symptom men utsöndrar stora mängder maskägg via avföringen. Äggen sväljs av djur som betar på kontaminerad mark (till exempel får, get, nötkreatur, häst och ren). Dessa djur agerar mellanvärd för masken. När ett djur svalt maskägg kläcks de och larverna tar sig från tarmen via blodbanan till olika organ, framförallt levern, där de kapslar in sig i en blåsa. Larverna kan leva i åratal inuti en sådan blåsa. Om hundar sedan får äta inälvor från infekterade djur sluts cirkeln då hunden får i sig larverna som kan utvecklas till nya maskar.

Äggen från E granulosus är mycket kyltåliga kan leva länge i det fria med bibehållen smittsamhet. De tål inte kokning.

Människor smittas om man sväljer maskägg.

Inkubationstiden varierar från månader till flera år.

Echinokockinfektion orsakad av rävens dvärgbandmask Echinococcus multilocularis

E. multilocularis är spridd i stora delar av världen. I europa förekommer den främst i Mellaneuropa (alperna) men har även påvisats så långt norr ut som Danmark. För E. multilocularis är räven det vanligaste värddjuret men även andra köttätande djur till exempel hund, katt och mårdhund kan härbärgera parasiten. Även hos dessa djur sitter masken i tarmen och ägg utsöndras till omgivningen via avföringen.

För E. multilocularis är oftast sorkar och smågnagare mellanvärddjur. Dessa får i sig ägg när de födosöker på kontaminerad mark. Rävar eller andra köttätande djur får is sig larverna när de äter infekterade gnagare.

Äggen från E. multilocularis är mycket kyltåliga kan leva länge i det fria med bibehållen smittsamhet. De tål inte kokning.

Människor smittas om man sväljer maskägg.

Inkubationstiden varierar från månader till flera år.

Symtom, komplikationer, behandling och diagnostik

Echinokockcystor av både E. granulosus och E. multilocularis utvecklas långsamt, och det kan dröja många år innan symtom uppträder. Dessa betingas i regel av det tryck som cystan åstadkommer på sin omgivning, t.ex. gallstensliknande symtom, om cystan är lokaliserad till levern. Cystan kan spontant brista, vilket kan vara förödande eftersom detta kan orsaka en spridning av cystinnehållet.
Behandlingen är kirurgisk, men ofta behandlar man med läkemedel dessförinnan för att försöka döda cystinnehållet.

Vid infektion med E. granulosus är cystorna i regel välavgränsade, medan de vid infektion med E. multilocularis har växt mer infiltrativt, som en cancer, och är sålunda betydligt svårare att behandla. I vissa fall kan man behöva utföra levertransplantation.
Diagnosen ställs ofta genom en mikroskopisk undersökning av cystinnehållet, i många fall kan den också ske genom ultraljud/röntgen och samtidig påvisning av antikroppar mot parasiten i patientens blod.

Allmänt förebyggande åtgärder

Echinokockinfektioner pga E. granulosus har nästan utrotats från Nordkalotten genom att man inom rennäringen destruerar eller gräver ner de slaktade djurens inre organ i stället för att använda dessa till hundmat.

För att minska risken för smitta i de områden i Europa där E. multilocularis förekommer avråds människor från att äta okokta bär och rå svamp. Man rekommenderar också att fallfrukt ska värmebehandlas eller åtminstone noga sköljas före förtäring. Vidare rekommenderar man att hundar och katter, som ofta vistas ute, regelbundet avmaskas.

Något vaccin finns för echinokockinfektion finns ej.

Åtgärder vid inträffade fall och/eller utbrott

Echinokockinfektion är enligt smittskyddslagen en anmälningspliktig sjukdom.

Kommentar

Echinococcus multilocularis

Det finns risk för spridning och etablering av rävens dvärgbandmask även till vår svenska rävstam. Antingen kan detta ske via invandring av smittade rävar eller mårdhundar antingen via Danmark eller norrifrån via Finland. Men smitta kan också introduceras via införsel av smittade sällskapsdjur. Detta skulle vara katastrofalt då det skulle begränsa möjligheterna för att fortsätta vår urgamla vana att plocka och äta bär, svamp, frilandsodlade färska grönsaker etc.
Det är av detta skäl mycket viktigt att hundar och katter, som fått följa med på en utlandssemester, blir avmaskade vid återkomsten till Sverige.