Sjukdomsinformation om difteri

Annan benämning: äkta krupp

Difteri är en mycket allvarlig sjukdom som obehandlad kan leda till döden (fem till tio procent). Sjukdomen var för 100 år sedan vanlig i Sverige och dödade årligen tusentals barn. Genom förbättrad hygien samt vår allmänna vaccination är difterifall hos oss numera mycket ovanliga. Många fall rapporteras dock fortfarande från många utvecklingsländer.

Orsakande mikroorganism, smittvägar och smittspridning

Difteri orsakas av en bakterie, Corynebacterium diphtheriae. Bakterien kan bilda ett bakteriegift (toxin) som kan skada många av människans organsystem. Det är detta toxin som ligger bakom merparten av difterins sjukdomssymtom. Difteri sprids enbart mellan människor.

För att man ska bli smittad behövs nära kontakt med en smittsam person, t.ex. genom kontakt med saliv, om man pussas och kramas eller delar glas, flaska eller cigarett. De flesta fall inträffar inom den nära vän- eller familjekretsen.

Man kan vara bärare av difteribakterier utan att uppvisa några symtom alls. Symtomfria personer är dock betydligt mindre smittsamma än de som har halssymtom.

Inkubationstiden är i regel två till fem dygn men kan vara betydligt längre.

Symtom, komplikationer, behandling och diagnostik

Difteri ger i regel en halsinfektion. Difteri kan också ge upphov till infektion i huden, huddifteri, som setts hos en del svenska tropikresenärer. Man kan också vara bärare av smittan utan att vara sjuk.

Vid svalginfektion brukar de första symtomen uppträda två till fem dygn efter det att man blivit smittad. I början liknar sjukdomen vanlig halsfluss. Vid svår infektion får man dock tjocka beläggningar i svalg och luftrör, som kan ge andningssvårigheter, s.k. äkta krupp, och man kan t.o.m. kvävas till döds. Ett gammalt namn på sjukdomen är också "strypsjukan".

Komplikationer utlösta av toxinet tillstöter ofta i form av hjärtmuskelinflammation, nervförlamningar samt njurskador. Sjukdomen kan behandlas med flera antibiotika, vilka dock ej påverkar det bakteriegift som redan spridits i kroppen.

Diagnos ställs genom bakterieodling från i första hand svalg eller näsa.

Allmänt förebyggande åtgärder

Difterisymtom kan förebyggas genom vaccination (som egentligen riktar sig mot toxinet), och de flesta svenskar är vaccinerade (ingår i barnvaccinationsprogrammet).

Skyddet avtar så småningom, varför påfyllnadsspruta kan behöva ges om lång tid (mer än 20–30 år) förflutit sedan den senaste injektionen. Detta gäller särskilt vid en påtaglig smittrisksituation. Trippelvaccination infördes 1953–1955, varför många svenskar födda dessförinnan har ett bristfälligt vaccinationsskydd. De flesta som blir svårt sjuka är helt ovaccinerade eller blev vaccinerade för lång tid sedan.

Åtgärder vid inträffade fall och/eller utbrott

Difteri klassas enligt smittskyddslagen som allmänfarlig sjukdom och inträffade fall anmäls till smittskyddsläkaren i landstinget och till Smittskyddsinstitutet (SMI). Difteri är en smittspårningspliktig sjukdom. Beroende på sjukdomens allvarliga konsekvenser bör smittskyddsläkaren kontaktas så snart misstanke om difteri väcks.

Den som är sjuk eller bär på smitta bör vårdas på infektionsklinik. Man blir normalt smittfri efter antibiotikabehandling. När behandlingen är avslutad tas kontrollprov från svalget. Alla som varit i nära kontakt med den sjuke eller smittade ska undersökas med svalgprov och bör vid behov vaccineras.

Kommentarer

År 1984 och 1985 inträffade i Göteborg och Stockholm en begränsad difteriepidemi och ett par personer dog. Flera drabbade var alkoholmissbrukare och hade druckit ur samma flaska.

Ett större utbrott pågick i Ryssland i mitten av 1990-talet. Smittspridningen är nu begränsad men enstaka fall rapporteras fortfarande från Ryssland och Baltikum.

I december 1998 dog i Köpenhamn en 23-årig ovaccinerad kvinna i difteri. Hennes 18-årige bror, som sannolikt blivit vaccinerad under småbarnsåren, insjuknade senare i en klassisk difteri. Någon smittkälla kunde man ej finna, och ungdomarna hade inte varit utomlands.

I östra Finland dog år 2001 en tre månader gammal och ovaccinerad pojke. De övriga familjemedlemmarna, som var vaccinerade, insjuknade inte.