Sjukdomsinformation om denguefeber

Denguefeber, eller enbart dengue, är en influensaliknande febersjukdom. Den orsakas av ett virus som sprids via myggor och rapporteras från de flesta länder i tropikerna, såväl från Afrika och Asien som från Mellan- och Sydamerika. Sjukdomen är en vektorburen zoonos, d.v.s. en sjukdom som kan överföras mellan djur och människa.

Epidemiska utbrott har under senare år rapporterats från bl.a. Brasilien och Kuba. Dengue är inte helt ovanlig hos hemvändande svenskar. Varje år anmäls 30 till 60 fall, men då många av de smittade är ute på långresor (”ryggsäcksfolket”) är det säkert många fler svenskar som drabbas av sjukdomen.

Orsakande mikroorganism, smittvägar och smittspridning

Dengue orsakas av ett virus tillhörande gruppen flavivirus. Sjukdomen överförs till människa via myggor tillhörande Aedes-släktet. Förutom människa kan sannolikt vissa apor fungera som reservoar. Sjukdomen sprids ej direkt från människa till människa.

Inkubationstiden anges vanligen vara 5–10 dygn.

Symtom, komplikationer, behandling och diagnostik

Dengue debuterar akut med feber, huvudvärk, rygg-, muskel- och ledsmärtor samt kärlsprängda ögon. Efter några dagars sjukdom uppträder ofta också ett mässlingliknande hudutslag. I ett senare skede kan punktformiga hudblödningar ses på främst fotryggar och händer samt i armhålor. Sjukdomen är i regel godartad och många får enbart en övergående feber.

Hemorragisk dengue är ett mycket allvarligare sjukdomstillstånd med en inte obetydlig dödlighet. Vid hemorragisk dengue ses blödningar i många inre organ liksom från mag- och tarmkanalen, och patienten kan dö i en blödningschock. Tillståndet uppstår hos patienter som återinfekteras med denguevirus och uppfattas i dessa fall som en "immunologisk katastrof".

Denna allvarliga sjukdomsform drabbar sålunda nästan uteslutande den inhemska befolkningen, framför allt barnen, medan turisterna som regel klarar sig från denna komplikation.

Det finns inte något specifikt läkemedel mot denguevirus. Terapin är därför symtomatisk, d.v.s. inriktas mot patientens aktuella symtom. Diagnos ställs genom att antikroppar mot denguevirus påvisas i patientens blod.

Allmänt förebyggande åtgärder

Det finns inget vaccin mot sjukdomen. Genom att skydda sig mot myggstick kan man minska risken för dengue, liksom för andra insektsöverförda smittor.

Aedes-myggorna är, till skillnad från många andra myggor, aktiva även under dagtid. Man bör, särskilt på kvällarna, den tid då myggorna dock främst biter, bära långärmade tröjor och långbyxor. Man bör också smörja in huden med myggmedel och till natten kan man ligga under myggnät. Fläkt eller luftkonditionering håller i viss mån även borta myggen.

Åtgärder vid inträffade fall och/eller utbrott

Denguefeber är enligt smittskyddslagen en anmälningspliktig sjukdom, och inträffade fall anmäls till smittskyddsläkaren i landstinget och till Smittskyddsinstitutet (SMI). Den sjuke behöver inte isoleras.

Kommentar

Under 2008 har många länder beskrivit en fortsatt ökning av antalet fall av dengue. Orsakerna bakom detta är inte klarlagda men faktorer som ökad förekomst av myggor till följd av klimatförändringar, misslyckade kontrollåtgärder, demografiska förändringar i samband med urbanisering och vissa fall försvagade folkhälsoprogram, kan ha betydelse.

I Asien har antalet fall ökat under 2008 på många olika platser. Vietnam hade under årets första 11 månader ca 80 000 fall med bland annat 35% ökning i Ho Chi Minh staden. Utbrott rapporteras också från Thailand, Kambodja, Lahore i Pakistan, Yemen, Jakarta i Indonesien och från Filippinerna. I november 2008 startade ett utbrott också i Cairns i Queensland, Australien.

Från Afrika rapporteras om ökning bland annat i Elfenbenskusten och Mali.

I Sydamerika har ett ökat antal fall rapporterats bl a i Brasilien, Guyana, Peru och Bolivia. Epidemin i Rio de Janeiro är en av de allvarligaste som någonsin drabbat Brasilien rapporterar kontinuerligt om fortsatta insjuknanden och att antalet fall är ovanligt högt.