Sjukdomsinformation om cryptosporidiuminfektion

Cryptosporidium oocystor Foto: Marianne Lebbad, Smittskyddsinstitutet Cryptosporidiuminfektion är en zoonos, d.v.s. en sjukdom som kan överföras mellan djur och människa. Det är framför allt unga djur, som kalvar och lamm, som drabbas av sjukdom. Hos människan ger infektionen upphov till framför allt diarré.

Sjukdomen, som är relativt nyupptäckt, finns över hela världen. Mikroorganismen identifierades första gången hos människa år 1976, och det första kända utbrottet rapporterades så sent som 1984.

Orsakande mikroorganism, smittvägar och smittspridning

Cryptosporidium parvum är ett s.k. urdjur, protozo, d.v.s. ett litet encelligt djur. Det finns hos många olika djurslag över hela världen, t.ex. nötboskap och får. Cryptosporidium måste ha en värd (djur eller människa) att föröka sig i. Ingen förökning sker fritt i miljön. Människa, nötboskap (särskilt kalvar), lamm och andra djur kan vara reservoar. Smittämnet utsöndras (i s.k. oocystform) med avföringen och smitta sker framför allt via fekalt förorenat vatten eller via födoämnen. Smitta från person till person genom direkt och/eller indirekt kontakt kan också förekomma.

Infektionsdosen, d.v.s. den minsta mängd av smittämnet som behövs för att få infektionen, är liten. Inkubationstiden är inte säkert känd men är troligen c:a 7 dygn (2–12 dygn har angetts).

Symtom, komplikationer, behandling och diagnostik

Sjukdomsbilden karaktäriseras av vattniga diarréer, buksmärtor, illamående, huvudvärk och feber. Kräkningar är mindre vanliga, framför allt hos vuxna. En del smittade får inga symtom alls. Komplikationer är ovanliga men om patienten är immunsupprimerad (som vid aids) kan diarrén vara livshotande. Behandlingen är symtomatisk och består av vätskeersättning vid behov.

Diagnosen ställs genom att oocystor påvisas i avföringen i mikroskop. Oocystorna är små, endast 4–6 µm.

Allmänt förebyggande åtgärder

God hand-, vatten- och livsmedelshygien förebygger smitta. Cryptosporidium är, liksom flera andra protozoer, mycket motståndskraftiga mot klorering. Något vaccin finns ej.

Åtgärder vid inträffade fall och/eller utbrott

Infektion med Cryptosporidium är enligt smittskyddslagen en anmälningspliktig sjukdom, och inträffade fall anmäls till smittskyddsläkaren i landstinget och till Smittskyddsinstitutet (SMI). Misstänkta inhemska vattenburna utbrott skall meddelas till miljökontoret eller motsvarande i kommunen. Infektion med Cryptosporidium är en smittspårningspliktig sjukdom. Den sjuke behöver inte isoleras, men en god personlig hygien är angelägen.

Kommentarer

Trots att cryptosporidiuminfektion är vanligt förekommande vid vattenburna utbrott i många länder verkar Norden vara ett undantag.

• Ett enda dricksvattenburet utbrott är känt från Sverige. Avloppspåverkat vatten från en å hade tryckts in i det kommunala nätet.
  
• I Milwaukee i USA insjuknade år 1993 c:a 400 000 personer. Av dessa lades 4400 in på sjukhus, och 100 personer avled. Smittspridningen hade skett via det kommunala vattnet. Vissa brister kunde konstateras i vattenhanteringen, men anläggningen var ändå godkänd utifrån amerikanska normer.
  
• Två bassängbadsassocierade vattenburna utbrott inträffade i Sverige den varma sommaren 2002. Det största av dem drabbade en kommunal utomhusbassäng med c:a 1000 besökare per dag. Mer än 500 personer insjuknade.