Sjukdomsinformation om Clostridium difficile-infektion

Att man vid antibiotikabehandling kan få tarmproblem har varit känt sedan länge. Orsaken har ansetts vara den att man rubbar den normala tarmfloran.

Sedan slutet av 1970-talet är det visat att den viktigaste orsaken till svårare diarré i samband med antibiotikabehandling är överväxt av bakterien Clostridium difficile.

Orsakande mikroorganism, smittvägar och smittspridning

C. difficile är en sporbildande bakterie vars sporer kan överleva i omgivningen runt smittade personer under lång tid och därigenom lätt spridas till andra. Bakterien kan bilda gifter, toxiner, som verkar irriterande på tarmslemhinnan.

Många personer, främst barn, har bakterien i tarmen utan att visa tecken till sjukdom. Om bakteriebärare av något skäl antibiotikabehandlas rubbas bakteriefloran i tarmen med ökande möjligheter för bakterien att växa till. Om sedan bakterien är toxinbildande kan patienten drabbas av diarré av varierande svårighetsgrad.

Om patienten dessutom vårdas på sjukhus kan andra patienter smittas, risken ökar om dessa också behandlas med antibiotika.

Någon egentlig inkubationstid kan man inte tala om, eftersom det oftast är patientens "egna" bakterier som utlöser sjukdomstillståndet.

Symtom, komplikationer, behandling och diagnostik

Symtomen börjar vanligen under pågående antibiotikabehandling men kan även debutera efter avslutad kur. Sporadiska fall, utan koppling till antibiotikabehandling, förekommer.

Sjukdomsbilden kan variera från mycket lindrig diarré till, vilket lyckligtvis är sällsynt, en stormande sjukdomsbild med hög feber och blodiga diarréer. I det sistnämnda fallet kan man se mycket uttalade skador på tarmslemhinnan. Dödligheten här anges vara cirka 20 procent.

En lindrig sjukdomsbild är alltså det vanligaste, och här kan det ofta räcka med att man avslutar antibiotikabehandlingen för att tillståndet ska gå tillbaka. Patienter med svårare sjukdomsbild eller som fortsätter att ha tarmbesvär, trots utsatt medicinering, kan i regel framgångsrikt ges andra antibiotika som slår ut C. difficile-bakterierna.

Diagnosen ställs främst genom att toxinet påvisas i patientens avföring.

Allmänt förebyggande åtgärder

Det finns inget vaccin mot sjukdomen. Utöver en allmän återhållsamhet med antibiotika finns knappast möjlighet att förebygga infektion.

Åtgärder vid inträffade fall och/eller utbrott

Infektion med C. difficile är inte anmälningspliktig enligt smittskyddslagen. Smittade patienter med symtom bör vårdas på isoleringsrum. Man bör betona handhygienens betydelse.

Kommentarer

En typ av C. difficile (027) med ökad resistens mot vissa antibiotika har under senare år spridits i Nordamerika och delar av Europa. Denna typ producerar mer gift, är mer smittsam samt ger svårare symptom hos de drabbade patienterna. Även om det främst är äldre personer som drabbats har även några yngre personer insjuknat. Endast ett fall av denna aggressiva typ har tills idag påträffats i Sverige, men det är viktigt att man inom sjukvården har den i åtanke hos patienter med svåra diarrétillstånd och vid anhopning av fall med C. difficile-associerad diarré.