Sjukdomsinformation om campylobacterinfektion

Campylobacter är en vanlig bakterie över hela världen, och den finns hos både djur och människor. Campylobacterinfektion är sålunda en zoonos, d.v.s. en sjukdom som kan överföras mellan djur och människor. Omkring 7 000 fall rapporteras per år i Sverige, med en kraftig ökning under juni, juli och augusti. Av dessa är ca 35 procent smittade inom landet, övriga är utlandsresenärer som smittats t.ex. under semester i Europa och Sydostasien.

Orsakande mikroorganism, smittvägar och smittspridning

Det finns flera olika campylobacterarter, varav några, framför allt Campylobacter jejuni och C. coli, orsakar mag- och tarmsymtom hos människa. Campylobacter förekommer, förutom hos människa, också hos många olika djurarter som t.ex. diverse fåglar, gris, nötkreatur, får, get, hund, katt och gnagare.

Bakterien utsöndras med avföringen hos människor och djur, och sjukdomen sprids huvudsakligen via förorenade livsmedel. En orsak till många sporadiska fall kan vara förorening via flugor. Bakterien tillväxer dåligt i de flesta födoämnen, men den kritiska infektionsdosen, d.v.s. den minsta mängd smittämne som krävs för att sjukdomen ska slå an, är låg.

Tiden för bärarskap är normalt omkring tre veckor. Längre bärarskap är ovanligt i Sverige men kan förekomma t.ex. hos barn i utvecklingsländerna. Sekundärfall kan någon gång ses, speciellt kring spädbarn med diarré.

Inkubationstiden är vanligen 1–3 dygn men kan variera 1–10 dygn.

Symtom, komplikationer, behandling och diagnostik

Oftast ses ett akut insjuknande med diarréer (ibland blodtillblandade), magsmärtor, illamående, kräkningar och feber. Komplikationer kan vara ledbesvär (reaktiv artrit) och i sällsynta fall Guillain-Barré (en förlamningssjukdom).

Normalt behövs ingen antibiotikabehandling, men ibland måste vätskeersättning ges. Diagnos ställs genom att bakterien påvisas via odling i ett avföringsprov.

Allmänt förebyggande åtgärder

Allmän god hygien förebygger smitta. Livsmedel som kan tänkas innehålla Campylobacter (t.ex. kyckling, annan fågel, får- och fläskkött) ska tillagas så att hela köttet uppnår minst +65°C. Vatten ur bäckar och älvar bör man undvika att dricka, eftersom dessa kan vara smittförande. Opastöriserad mjölk bör också undvikas, många utbrott kan härledas till just opastöriserad mjölk. Man bör skydda maten mot flugor. Något vaccin mot sjukdomen finns ej.

Åtgärder vid inträffade fall och/eller utbrott

Campylobacterinfektion är enligt smittskyddslagen en allmänfarlig sjukdom och inträffade fall anmäls till smittskyddsläkaren i landstinget och till Smittskyddsinstitutet (SMI). Misstänkta utbrott från vatten och livsmedel skall meddelas miljökontoret eller motsvarande i kommunen.

Campylobacterinfektion är en smittspårningspliktig sjukdom. Isolering av den sjuke behövs inte, men en god personlig hygien är angelägen.

Kommentarer

Livsmedelsburna campylobacterutbrott är inte särskilt vanliga. I Sverige rapporteras mest sporadiska fall. Av livsmedelsburna utbrott har främst uppmärksammats smitta från dåligt tillagad kyckling och konsumtion av opastöriserad mjölk.

• Några militärer på övning skulle tillaga kyckling. De var hungriga och väntade inte tills kycklingen blivit ordentligt genomvarm och insjuknade med campylobacterinfektion.
• Flera campylobacterutbrott med opastöriserad mjölk som smittkälla har förekommit: 13 skolbarn var på studiebesök hos en bonde. De blev bjudna på mjölk och samtliga 10 barn som drack av den obehandlade mjölken insjuknade. En bonde hade med sig mjölk från egen gård till ett kalas. 40 gäster åt gröt och mjölk och cirka 20 av dem insjuknade med campylobacterinfektion.

Vad gäller vattenburna utbrott i Sverige är Campylobacter den vanligast diagnostiserade mikroorganismen. Sedan 1980 har det i Sverige rapporterats mer än 20 vattenburna utbrott.

Vid de fyra största vattenburna campylobacterutbrotten insjuknade minst 2 000 vid varje utbrott. Bortsett från campylobacterfyndet var vattnen i samtliga dessa fall av god mikrobiologisk kvalitet (enstaka coliforma bakterier isolerades vid två av utbrotten, men det fanns ingen indikation på fekal förorening). Vid vattenburna campylobacterutbrott tycks det inte finnas något direkt samband mellan sedvanliga indikatorbakterier och vattenkvalitet, vilket försvårar möjligheterna att hitta orsaken till utbrotten.