Sjukdomsinformation om borreliainfektion

Annan benämning: Lyme disease, borrelios

Borreliainfektion, eller Lyme disease som sjukdomen ofta kallas i USA, är snarast ett sjukdomskomplex, där man kan se symtom från bl.a. hud, leder och centrala nervsystemet.

Sjukdomen är framför allt beskriven från Europa och Nordamerika men förekommer sannolikt globalt. I Sverige är den främst rapporterad i landets södra och mellersta delar och längs Östersjö- och Bottenhavskusten.

Sjukdomen är en vektorburen zoonos. Den sprids via fästingar och finns troligen på de flesta platser där dessa förekommer. Smittreservoaren är huvudsakligen vilda små gnagare.

Orsakande mikroorganism, smittvägar och smittspridning

Borreliainfektion orsakas av en grupp borreliabakterier, Borrelia burgdorferi sensu lato, som är spiralvridna bakterier, s.k. spirocketer. Bakterierna kan infektera både däggdjur och fåglar.

Sjukdomen sprids i naturen via fästingar av släktet Ixodes, i Sverige Ixodes ricinus. Fästingen har bakterierna i sin mag- och tarmkanal och kan "kräkas" upp smittan när den suger blod.

Tiden från att man smittats till dess att man får första symptom anges vara från tre dygn upp till en månad.

Symtom, komplikationer, behandling och diagnostik

Hos cirka hälften av fallen utvecklas en ringformad rodnad på platsen för fästingbettet, som efterhand sprider sig cirkelformat (erythema migrans). Infektionen kan efter ett par veckor till månader sedan utvecklas vidare med symtom från centrala nervsystemet (hjärnhinneinflammation, utstrålande smärtor, förlamning (främst i ansiktet)) men man kan även få ledbesvär och i sällsynta fall även påverkan på hjärtat.

Sjukdomen kan behandlas med antibiotika. En obehandlad sjukdom brukar i regel självläka, men hos en del kan bestående skador uppstå, bl.a. i huden och i centrala nervsystemet.

Diagnosen ställs genom att man påvisar specifika antikroppar i patientens blod eller ryggmärgsvätska. Många har borreliaantikroppar i sitt blod efter en smitta tidigare i livet (utan att de behöver ha blivit sjuka av smittan), varför fyndet i sig inte talar för en aktuell borreliasjukdom.

Allmänt förebyggande åtgärder

Forskning pågår för att ta fram ett vaccin mot borreliainfektion, men ännu finns inget fungerande vaccin. Vanliga råd om hur man ska skydda sig mot fästingbett och om hur man ska ta bort fästingar bör följas. Myggmedel ger inget tillförlitligt skydd mot fästingbett.

Skydd mot fästingbett

Fästingar brukar trivas i gräs- och buskvegetation, särskilt där det är fuktigt.

När Du vistas i fästingmiljö kan du tänka på följande:

Stövlar, långbyxor med byxbenen nedstoppade innanför stövelskaften samt en långärmad skjorta, nedstoppad innanför byxlinningen, ger gott skydd.
Kontrollera kläderna regelbundet och borsta bort eventuella fästingar, som lättast syns på ljusa kläder.
Då dessa åtgärder inte utesluter att fästingar kommit innanför kläderna kan det rekommenderas att man efter vistelse i fästingområde inspekterar hela sin kropp, speciellt mjuka och behårade kroppsytor det kan också vara klokt att duscha (eller bada) och kamma håret. Hos barn sitter fästingarna ofta på huvudet, speciellt vid öronen och i hårfästet. Eftersom fästingarna ofta tar ganska lång tid på sig att välja ett lämpligt bettställe har man på detta sätt god chans att få bort dem innan de hunnit bita.

Om Du blir fästingbiten

Fästingen bör tas bort så snart som möjligt, helst med en finspetsig pincett eller en fästingborttagare.

Fatta tag om fästingen så nära huden Du kan och dra rakt ut. Du ska inte vrida, detta kan göra att mundelar bryts loss och fastnar i huden, och Du ska inte smörja på fett eller nagellack, detta kan få fästingen att "kräkas".
Tvätta såret med desinfektionsmedel och tvätta händerna med tvål och vatten.
Om du inte fick bort hela fästingen, vänta några dagar. I regel uppstår en liten inflammation och då är det ofta enkelt att med pincett eller nål få bort kvarvarande delar.
Kontrollera huden där du blev biten. Om en påtaglig rodnad uppträder inom några veckor eller om du t.ex. får feber, huvudvärk eller känner dig sjuk på annat sätt, bör du söka läkare.