EPI-aktuellt, vol 10, nr 13 (31 mars 2011)

Nyheter från Smittskyddssverige

Redaktionen

Redaktör: Frida Hansdotter
Ansvarig utgivare: Annika Linde

Tipsa om nyheter!

Har du tips om smittskyddsnyheter är du välkommen att e-posta redaktionen.

Prenumerera

Prenumerera på nyhetsbrevet EPI-aktuellt

Innehåll

Ökat antal sorkar ger fler sorkfeberfall

Under 2010 anmäldes 416 fall av sorkfeber, vilket är nära åtta gånger så många som året innan. Den stora ökningen beror på att skogssorkpopulationen befinner sig i en tillväxtfas i sin naturliga tre-fyra-åriga beståndscykel och att det därmed finns många infekterade individer som kan sprida smitta.

Figur: Antal rapporterade fall av sorkfeber 1997-2010

Majoriteten av de anmälda fallen är män

Under 2010 anmäldes som vanligt flest fall i åldersgruppen 40 till 70 år och incidensen var högst bland 60-69-åringar. Majoriteten av de anmälda fallen var män (58 %). Vad denna könsskillnad beror på är oklart. För de fall där sannolikt smittland angavs i anmälan, hade i stort sett samtliga infekterats i Sverige. Fyra fall uppgav att de smittats i Finland, där sorkfeber också är vanligt förekommande.

Liksom tidigare år anmäldes flest fall (81 %) från de fyra nordligaste länen, Jämtland, Västernorrland, Västerbotten och Norrbotten. Västerbotten uppvisade liksom de flesta föregående åren den högsta incidensen med 51 fall per 100 000 invånare. Som vanligt sjönk antalet rapporterade fall under våren och sommaren, men höstens karakteristiska ökning startade ovanligt tidigt redan i juli. Nära tre fjärdedelar av fallen anmäldes under andra halvan av 2010 med en topp på 70 fall under november.

Skogssorken den naturliga reservoaren

Sorkfeber (nephropathia epidemica) tillhör sjukdomsgruppen blödarfebrar med njurengagemang. Nära besläktade virus (se Virala hemorragiska febrar) finns på andra håll i världen och kan ge upphov till mycket allvarliga infektioner. I jämförelse med dessa är sorkfebern en relativt mild sjukdom. Sjukdomen karakteriseras av akut hög feber, muskel- och huvudvärk samt påverkat allmäntillstånd. I det typiska fallet tillkommer sedan buksmärtor och njurpåverkan. Blödningskomplikationer förekommer hos de svårare fallen. Sorkfebern orsakas av Puumalavirus (genus Hantavirus, Bunyavirusfamiljen).

Skogssorken (Myodes glareolus) utgör den enda kända naturliga reservoaren för virusets upprätthållande och cirkulation i naturen, även om andra däggdjursarter som till exempel hund, katt, räv och älg och även andra smågnagare kan infekteras. Virus sprids till människa från sorkexkrementer framförallt via inandning av viruskontaminerad luft. Smitta via sorkbett eller via öppna sår utgör också möjliga smittvägar.

I Sverige är incidensen av sorkfeber norr om den naturliga Norrlandsgränsen (Limes norrlandicus, ca 59-60 ° N) tydligt beroende av hur mycket skogssork det finns ute i naturen. Här varierar antalet skogssorkar i beståndscykler, med en periodicitet på tre till fyra år.

Åtgärder för att minska riskerna för smitta

Smittskyddsinstitutet har inlett en studie för att i detalj undersöka hur man på bästa sätt minskar risken för att drabbas av sorkfeber. Nedan listas de åtgärder som sannolikt minskar riskerna:

Undvik direktkontakt med gnagare
Undvik inandning av damm som kan vara förorenat av sorkens utsöndringar. När du städar bör du inte dammsuga eller torrsopa. Spraya istället med disk- eller desinfektionsmedel och gör sedan rent med en blöt engångstrasa. Använd handskar och tvätta händerna noggrant efteråt med tvål eller desinfektionsmedel
Använd handskar vid hantering av sorkspillning, döda sorkar eller föremål där sorkar ofta befinner sig, till exempel ved
Klipp eller kratta fjolårsgräs strax efter att det har regnat
Fånga sorkar med dödande slagfällor istället för med levandefällor

Läs Smittskyddsinstitutets sjukdomsinformation om sorkfeber här

/Marika Hjertqvist och Åke Lundkvist, Smittskyddsinstitutet

Publicerad i nyhetsbrevet EPI-aktuellt 2011-03-31

Fortsatta utbrott av mässling i Europa

Ytterligare ett fall av mässling, det sjätte i år, har rapporterats till Smittskyddsinstitutet. Det är en man i 30-års åldern som insjuknat efter en resa till Frankrike.

Frankrike är för närvarande det mest mässlingsdrabbade landet i Europa. Utbrottet i Frankrike har pågått sedan 2008 och en kraftig ökning av fall har noterats sedan december 2010. Bara under januari-februari i år har mer än 3 700 fall anmälts. Sjukdomen sprider sig mest i landets södra regioner. Majoriteten av de insjuknade är barn, medianålder bland förra årets fall var 14 år. Den högsta incidensen observerades bland barn under 1 år. Vaccinationstäckning för mässling-påssjuka-röda hund (MPR) vaccinet bland två-åringar har varit runt 90 % i Frankrike de senaste åren, vilket är lägre än den 95 %-iga täckning som krävs för att förhindra smittspridning i en befolkning. I Sverige har över 96 % av två-åringar rapporterats vara vaccinerade mot MPR.

På Själland i Danmark fortsätter ett utbrott sedan mitten av januari med 30 konfirmerade fall hittills. I Finland pågår utredning kring ett inhemskt fall där ett småbarn har insjuknat. Inhemska fall har inte inträffats i Finland på flera år.

Här kan du läsa mer om detta:

http://www.invs.sante.fr/surveillance/rougeole/Point_rougeole_220311.pdf (franska)

http://www.ssi.dk/Aktuelt/Nyheder/2011/2001_03_measles-update_250311.aspx

http://www.dagensmedicin.se/nyheter/2011/03/29/barn-insjuknat-i-massling/index.xml

Läs Smittskyddsinstitutets sjukdomsinformation om mässling här

/Tiia Lepp, Smittskyddsinstitutet

Publicerad i nyhetsbrevet EPI-aktuellt 2011-03-31

VRE-utbrott i Västernorrland tar ny fart

Som tidigare redogjorts för i bland annat EPI-Aktuellt (se länkar nedan) har det under 2010 pågått ett nosokomialt utbrott av vancomycinresistenta enterockocker (VRE) inom Landstinget Västernorrland. Det startade i februari på Sundsvalls sjukhus som snabbt fick utbrottet under kontroll. Via en ännu icke diagnostiserad bärare spreds det dock till Sollefteå sjukhus där utvecklingen blev mer långdragen.

Motåtgärder baserade på erfarenheter från tidigare svenska utbrott i Stockholm, Halland och Västerås infördes. Åtgärderna innefattade dels utbildning om smittvägar, hygienrutiner och om antibiotikatryckets betydelse för spridning av resistenta bakterier, dels isolering av kända bärare och screening av avdelningar med kända inneliggande bärare. I början av sommaren verkade utbrottet klinga av, men dessvärre visade sig detta bara vara tillfälligt. Nya fall upptäcktes efter sommaren i Sollefteå. I oktober inträffade åter fall på Sundsvalls sjukhus, så gott som helt begränsade till Infektionskliniken. Efter upplysning om problemet på flera nivåer, och kraftfullare implementering av tidigare initierade åtgärder, sågs en stadig minskning av antalet fall under vintern. I februari 2011 var man åter nere i ett lågt antal fall, endast två fall rapporterades under hela februari.

Flera fall rapporterade under mars månad

Under mars månad har det hela dessvärre tagit en ny vändning och ett ökande antal nya fall har anmälts, såväl på Infektionskliniken i Sundsvall (preliminärt sju fall) som på sjukhuset i Sollefteå (preliminärt tre fall). Länets tredje sjukhus, sjukhuset i Örnsköldsvik, har inga kända fall. Totalt rapporterades 60 fall under 2010. I och med denna ”nystart” av utbrottet under 2011 har redan preliminärt 18 fall rapporterats hittills i år.

Typningsresultat talar för stor spridning inom sjukhusen

Alla isolat är Enterococcus faecium med vanB-gen, alltså VRE. Inom den epidemiologiska utredningen görs typningar med hjälp av pulsfältsgelelektrofores vid SMI. Typningarna visar att en helt dominerande andel av isolaten tillhör samma typ kallad SE-EfmB-1001. Detta talar otvetydigt för en omfattande spridning inom sjukhusen, som uppenbarligen ännu inte kunnat stoppas.

Det nuvarande läget gör att angränsande län bör vara medvetna om att VRE-utbrottet i Västernorrland inte längre kan bedömas vara under kontroll.

Tidigare artiklar i EPI-Aktuellt:

18 mars 2010, Utbrott av VRE och ESBL i Västernorrland

16 september 2010, Nya fall av VRE på Sollefteå sjukhus

Läs SMIs sjukdomsinformation om vancomycinresistenta enterokocker här

/Lars Blad, Biträdande smittskyddsläkare, Landstinget Västernorrland
Barbro Olsson-Liljequist, Smittskyddsinstitutet

Publicerad i nyhetsbrevet EPI-aktuellt 2011-03-31

Smittskyddsinstitutet utför kostnadsfri epidemiologisk typning av VRE

Sverige har i regel en låg incidens av VRE, med undantag av den omfattande smittspridning som identifierades i Stockholm, Halland och Västmanland under 2007-2010 (se länkar nedan) och den nu pågående smittspridningen i Västernorrland.

Smittskyddsinstitutet har sedan 2008 löpande utfört kostnadsfri epidemiologisk typning av isolat från rapporterade VRE-fall med PFGE (pulsfältsgelelektrofores). Målet med löpande typning är att tidigt upptäckta spridning av specifika VRE-stammar såväl lokalt som nationellt för att identifiera eventuella utbrott. Resultaten kan också användas för utvärdering av riktade interventioner mot smittspridningen. Evidensbaserade interventioner är nödvändiga för att kunna behålla en låg incidens av VRE i Sverige även i framtiden.

Samtliga inskickade VRE-stammar typas med PFGE och samlas i en nationell databas. Namngivningen på specifika stammar baseras på bakterieart (Efm för E. faecium och Efs för E. faecalis) följt av typ av van-gen (A eller B) samt år för första kända isolatet (t. ex 07) och ett löpnummer (t. ex 01). Resultaten av den epidemiologiska typningen förmedlas både till insändande laboratorium och till aktuell Smittskyddsenhet via SmiNet.

Lästips:

15 januari 2009: Misstänkt nationell spridning av vankomycinresistenta Enterococcus faecium, vanB

Epidemiologisk typning av MRSA och VRE

/Barbro Olsson-Liljequist och Karin Tegmark Wisell, Smittskyddsinstitutet

Publicerad i nyhetsbrevet EPI-aktuellt 2011-03-31