EPI-aktuellt, vol 9, nr 38 (23 september 2010)

Nyheter från Smittskyddssverige

Redaktionen

Redaktör: Frida Hansdotter
Ansvarig utgivare: Annika Linde

Tipsa om nyheter!

Har du tips om smittskyddsnyheter är du välkommen att e-posta redaktionen.

Prenumerera

Prenumerera på nyhetsbrevet EPI-aktuellt

Innehåll

Fall av inhemsk denguefeber i södra Frankrike

I slutet av augusti insjuknade en 64-årig man i Nice, Frankrike, med feber, muskelvärk och allmän svaghet. Blodprover visade att han smittats av denguevirus. Mannen hade inte varit utanför Frankrike under inkubationstiden. Den 11 september insjuknade ytterligare en person i denguefeber i närheten av det första fallet. Lokala hälsomyndigheter har vidtagit åtgärder för att bekämpa vektorerna (myggor) i fallets hemtrakt. Sjukvården har informerats om att vara uppmärksam på ytterligare fall med misstänkt dengueinfektion. Eftersom Nice och hela Rivieran är ett turisttätt område finns viss risk för att turister sprider smittan även till andra länder. Diskussioner pågår om vilka åtgärder som ska vidtas på den internationella flygplatsen i Nice för att minska denna risk.

En infektion som kan ge allvarliga symtom

Denguefeber orsakas av ett virus som sprids via myggor av släktet Aedes (framförallt arten A. aegypti). Sjukdomen finns i tropiska och subtropiska länder i såväl Asien och Afrika som i Mellan- och Sydamerika. Upp till 80 procent av alla dengueinfektioner är asymtomatiska. Inkubationstiden för dem som insjuknar i denguefeber är 3-7 dagar. De vanligaste symtomen är hög feber, svår huvudvärk, muskel- och ledsmärtor samt mindre hudblödningar. Hos en mindre andel av patienterna (vanligen färre än 5 procent) utvecklas sjukdomen till ett allvarligare tillstånd med blödningar i inre organ liksom från mag- och tarmkanalen. Detta tillstånd är vanligare hos barn och unga vuxna och kan i värsta fall vara dödligt.

Första fallet av inhemsk smitta i Europa sedan 1928

Höstens fall av denguefeber i Nice är de första konfirmerade fallen som smittats inhemskt på europeiska kontinenten sedan ett stort utbrott i Grekland mellan 1927- 1928 (bortsett från en sjukhussmitta i Tyskland 2004). Att denguevirus nu spridits inhemskt i området var inte helt oväntat, eftersom det är välkänt att kompetenta vektorer (A. albopictus) finns i södra Frankrike. Det är oklart om spridningen orsakats av en smittad mygga som kommit med flyg eller båt från ett endemiskt område, alternativt av en lokal mygga som smittats av en person som infekterats utomlands.

Sannolikt liten risk för ytterligare spridning i Europa

Risken att dengue ska spridas till andra delar av Frankrike eller Europa är sannolikt liten eftersom A. albopictus inte är en särskilt effektiv vektor. Den mer effektiva vektorn A. aegypti har inte funnits på europeiska kontinenten sedan mitten av 1900-talet. Årligen importeras ett stort antal denguefall till Europa. Detta sker även till de områden där etablerade vektorpopulationer finns, utan att sjukdomen tidigare fått fäste.

I Sverige finns idag inga myggor som kan sprida denguevirus. Däremot kommer varje år ett hundratal människor hem, framför allt från Thailand, infekterade med denguevirus.

Läs mer om denguefeber och hur du kan skydda dig här

Marika Hjertqvist, Avdelningen för Epidemiologi, Smittskyddsinstitutet

Publicerad i nyhetsbrevet EPI-aktuellt 2010-09-23

Kikhosta – en allvarlig sjukdom för spädbarn

I Kalifornien har i år nio spädbarn avlidit i kikhosta under ett pågående utbrott. Alla dödsfall har inträffat bland barn under 3 månader som är för unga för att vara vaccinerade. Totalt har över 4000 fall av kikhosta rapporterats i delstaten, vilket är det högsta antalet sedan 1958.

Hälsomyndigheterna i Kalifornien har utfärdat en rekommendation för påfyllnadsvaccination. Den omfattar barn över 7 år som inte har fått 5 doser tidigare, kvinnor i barnafödande ålder, gravida, närkontakter till spädbarn, personal inom barnomsorg samt sjukvårdspersonal.

Enligt CDCs senaste vaccinationsrapport var 84 procent av barnen i åldrarna 19-35 månader fullvaccinerade mot kikhosta i Kalifornien. Omkring 2 procent av förskolebarn uppgavs vara ovaccinerade. I Sverige var 98 procent av tvååringarna fullvaccinerade mot kikhosta 2009. Varken vaccination eller genomgången infektion ger livslångt skydd mot kikhosta. Skyddet klingar av med tiden och en ökning av fall bland tonåringar och vuxna har noterats i flera länder.

I Sverige har 174 fall av kikhosta rapporterats till Smittskyddsinstitutet i år, varav 37 är barn under 1 år. 19 fall har rapporterats bland barn som är yngre än 3 månader. Om trenden håller i sig verkar det bli det lägsta antalet rapporterade fall sedan 1997, men fallen bland spädbarn har inte minskat sedan 2008.

Trots att förekomsten av kikhosta i Sverige har minskat kraftigt sedan kikhostevaccinet infördes i barnvaccinationsprogrammet 1996 fortsätter kikhostebakterier att cirkulera i befolkningen. Ovaccinerade spädbarn drabbas allvarligast av sjukdomen. Det är därför viktigt att komma ihåg att kikhosta fortfarande förekommer, att snabbt ställa diagnos och att påbörja behandling av ett hostande spädbarn. Utbrottet i Kalifornien är en viktig påminnelse om att kikhosta inte har utrotats av vaccination.

Här kan du läsa mer om kikhosta

/Tiia Lepp, Avdelningen för Epidemiologi, Smittskyddsinstitutet

Publicerad i nyhetsbrevet EPI-aktuellt 2010-09-23

Stort mjältbrandsutbrott i Bangladesh

Just nu pågår ett stort utbrott av mjältbrand i Bangladesh. Nästan sex hundra fall har rapporterats. Enligt de uppgifter vi har haft att tillgå har hittills ingen avlidit. De personer som insjuknat har drabbats av kliande och smärtande hudsår. Fallen är spridda över stora delar av landet och smittan utgår från infekterade kor. Myndigheterna försöker nu begränsa utbrottet genom att vaccinera boskap.

Uppdaterad information om utbrottet i Bangladesh finns på www.iedcr.org.

Information om mjältbrand finns på smittskyddsinstitutets hemsida här.

/Anders Wallensten, Avdelningen för Epidemiologi, Smittskyddsinstitutet

Publicerad i nyhetsbrevet EPI-aktuellt 2010-09-23

Profylax och behandling vid graviditet hos hiv-1 infekterade kvinnor

Det föds årligen 40 – 50 barn av hiv-infekterade kvinnor i Sverige. Profylax, behandling med antiretrovirala läkemedel samt kejsarsnitt har gjort att risken för dessa barn att smittas är så låg som cirka 1 procent.

Trots detta behövs återkommande uppdateringar av rekommendationerna för ”Profylax och behandling vid graviditet hos hiv-1 infekterade kvinnor”. Uppdateringarna är nödvändiga eftersom det tillkommer nya hiv-läkemedel, den kliniska praxisen förändras, de allmänna hiv-behandlingsrekommendationerna för vuxna och barn uppdateras. Dessutom ökar kunskapen om resistens och dess betydelse. Referensgruppen för Antiviral terapi (RAV) uppdaterade därför vid ett expertmöte den 25 mars 2010 behandlingsrekommendationerna från 2007.

Här hittar du de uppdaterade rekommendationerna ”Profylax och behandling vid graviditet hos hiv-1 infekterade kvinnor, 2010”

Läs mer om hivinfektion på Smittskyddsinstitutets webbplats här

/Jan Albert, professor (i smittskydd), Institutionen för Mikrobiologi, Tumör- och Cellbiologi, Karolinska Institutet

Publicerad i nyhetsbrevet EPI-aktuellt 2010-09-23

Antibiotikaanvändning och resistens i Norge 2009

Smittskyddsinstitutets (SMI) och Stramas årsrapport SWEDRES 2009 publicerades tillsammans med Statens veterinärmedicinska anstalts (SVA) motsvarighet SVARM 2009 i början av sommaren. Nu publiceras dess norska motsvarighet, NORM/NORM-VET 2009.

För tionde året i rad presenteras norska data om antibiotikaresistens och förbrukning av antibiotika hos människa och djur. Hos människa är det framför allt bakterier från blododlingar som har undersökts och situationen liknar på många sätt den svenska. Det gäller inte minst den ökande förekomsten av ESBL-producerande enterobakterier, där vi ser att den globala ökningen också drabbar de nordiska länderna.

Den svenska situationen med en kraftig ökning av VRE (vancomycinresistenta enterokocker) som har observerats de senaste åren (se SWEDRES) har ingen motsvarighet i Norge just nu, men våra svenska erfarenheter har ändå fått en plats i den norska rapporten.

Rapporten ger tillfälle till detaljstudier av förbrukning och resistens hos både människa och djur mellan Sverige och Norge och bör också tjäna som underlag för fortsatt preventivt arbete. Rapportens slutsats är att antibiotikaresistens fortfarande är ett begränsat problem i Norge, men att den situationen bara kan upprätthållas genom ett fortsatt aktivt arbete för ett minskat antibiotikabruk.

Här kan du ladda ned NORM/NORM-VET 2009
Här kan du ladda ned SWEDRES 2009

Här kan du ladda ner SVARM 2009

/Barbro Olsson-Liljequist, Avdelningen för bakteriologi, Smittskyddsinstitutet

Publicerad i nyhetsbrevet EPI-aktuellt 2010-09-23