EPI-aktuellt, vol 9, nr 34 (26 augusti 2010)

Nyheter från Smittskyddssverige

Redaktionen

Redaktör: Frida Hansdotter
Ansvarig utgivare: Annika Linde

Tipsa om nyheter!

Har du tips om smittskyddsnyheter är du välkommen att e-posta redaktionen.

Prenumerera

Prenumerera på nyhetsbrevet EPI-aktuellt

Innehåll

Antalet rapporterade tuberkulosfall fortsätter att öka

Under första halvåret 2010 (1 januari-30 juni) rapporterades 336 fall av tuberkulos i Sverige. Detta är 39 fall fler jämfört med samma period föregående år (fig 1). Ökningen utgörs av utlandsfödda personer och är relaterad till migrationsflödet från länder med hög incidens av tuberkulos.

Figur 1

De utlandsfödda är framförallt smittade före ankomst till Sverige. Det går dock inte att utesluta att viss smittspridning sker bland asylsökande även efter ankomst till Sverige inom exempelvis flyktingförläggningar. Ungefär 85 procent av alla odlingsverifierade tuberkulosfall i Sverige typas för att se om de tillhör något kluster (2 eller fler fall med samma RFLP mönster). Vid klusteranalys är ursprungsland ofta minsta gemensamma nämnare. Det är då svårt att avgöra om man smittats i sitt födelseland eller av landsmän i Sverige.

Inom Sverige är smittspridningen begränsad. Av de som sannolikt har smittats i Sverige har majoriteten haft känd kontakt med ett annat tuberkulosfall, vanligtvis en annan familjemedlem. Utlandsfödda, barn vars föräldrar är födda utomlands, äldre svenskar som smittats i ungdomen och hemlösa utgör riskgrupper för tuberkulos i Sverige.

Flest fall i storstadsregionerna

Flest fall rapporterades från Stockholms läns landsting (93 fall) och Västra Götalandsregionen (58 fall) (fig 2). Cirka hälften av tuberkulosfallen rapporteras från de tre storstadsregionerna där också ungefär hälften av alla asylsökande finns.

Figur 2

Rapporterade fall bland svenskfödda

Under perioden rapporterades 39 fall (21 kvinnor och 18 män) bland svenskfödda. Bland dessa drabbas framförallt äldre åldersgrupper jämfört med utlandsfödda (fig 3). Medianåldern bland de svenskfödda var 70 år (med variation mellan 1-90 år). 31 fall hade sannolikt smittats i Sverige, fem utomlands och för tre fall saknades information om troligt smittland. Bland svenskfödda barn under sju år rapporterades fyra fall. Tre av dessa hade smittats inom familjen av en annan familjemedlem med känd tuberkulos, den fjärde har bedömts blivit smittad utomlands.

Figur 3

Rapporterade fall bland utlandsfödda

Bland utlandsfödda rapporterades 296 fall (135 kvinnor och 161 män), vilket är 65 fall fler jämfört med motsvarande period 2009. Medianåldern i gruppen var 29 år (med variation mellan 0-90 år). Av dessa hade 36 fall sannolikt smittats i Sverige, för 16 fall var smittland okänt och resten rapporterades vara smittade utomlands. Av de utlandsfödda som sannolikt varit smittade vid ankomst till Sverige hade hälften anlänt till Sverige under 2008 eller senare. Hur stor andel som upptäcktes i samband med den hälsoundersökning som ska erbjudas samtliga asylsökande är inte känt.

Sjukdomslokalisation

Av alla 336 fallen hade 192 (57 procent) lungengagemang, vilket innebär att de potentiellt är smittsamma (fig. 4). Av dessa var 60 direktpositiva i sputum-mikroskopi och klassades som högsmittsamma. Närmare 80 procent av fallen är odlingsverifierade vilket är något färre än under samma period 2009.

Figur 4

Multiresistent tuberkulos (MDR-TB)

Under första halvåret 2010 rapporterades sex fall av MDR-TB, vilket inte är någon större skillnad i antal jämfört med samma period 2009. Samtliga MDR-TB fallen är födda utomlands och har bedömts blivit smittade i sitt födelseland. Alla utom ett fall hade flyttat till Sverige under den senaste två-års perioden. Åldern hos fallen varierade mellan 16 och 39 år. Två av fallen rapporterades ha fått behandling tidigare i sitt hemland. Alla fall hade direktpositiv lungtuberkulos och var smittsamma.

Viktigt att nyanlända personer erbjuds hälsoundersökning tidigt

Sedan 2003 har antalet rapporterade fall av tuberkulos i Sverige ökat näst intill varje år. Trots detta hör Sverige ändå till de länder i världen som har lägst förekomst av tuberkulos (6 fall per 100 000 invånare och år). Ökningen utgörs av utlandsfödda personer och är relaterad till migrationsflödet från länder med hög incidens av tuberkulos.

Det är viktigt att nyanlända personer, särskilt personer som anländer från länder där tuberkulos är vanligt förekommande, erbjuds hälsoundersökning snarast efter ankomst till Sverige. Enligt en kartläggning som gjorts av SKL (länk SKL) minskade andelen av asylsökande som hälsoundersöktes från 60 procent 2008 till att endast omfatta 38 procent 2009, vilket är bekymmersamt. Även om man inte är sjuk vid ankomst till Sverige är screening för latent tuberkulos värdefull. Dels för eventuell profylaktisk behandling, men också för att informera om symtom på aktiv tuberkulos så att kontakt tas med läkare vid behov. På så sätt kan eventuell vidare smittspridning begränsas.

Läs Smittskyddsinstitutets sjukdomsinformation om tuberkulos här

/Jerker Jonsson, Frida Hansdotter, Avdelningen för Epidemiologi, Smittskyddsinstitutet

Publicerad i nyhetsbrevet EPI-aktuellt 2010-08-26

Utbrott av West Nile Fever i norra Grekland

Den 7 augusti meddelade grekiska myndigheter att elva personer rapporterats med West Nile Fever-infektion från Centrala Makedonien, en region i norra Grekland. Den 20 augusti hade antalet fall ökat till 92 och 8 av dessa hade avlidit. Det finns inga tecken på en aktiv virusspridning bland fåglar eller hästar i området. Enligt grekiska experter förmodas de sjukdomsspridande Culex-myggorna finnas kvar i de norra delarna av Grekland till mitten av september.

Förändring i det epidemiologiska läget sedan 2008?

West Nile Fever orsakas av ett myggburet virus som tillhör släktet Flavivirus. Viruset isolerades första gången 1937 från en kvinna i West Nileprovinsen i Uganda. Sjukdomen rapporteras idag från många delar av världen och även i Europa förekommer relativt begränsade utbrott med oregelbundna mellanrum. Det första stora europeiska utbrottet skedde i Rumänien 1996 och senare har fall även rapporterats från Tjeckien, Frankrike, Italien, Ungern, Spanien och Portugal. Sedan 2008 verkar den epidemiologiska situationen hålla på att förändras. Det året rapporterades för första gången utbrott från ett flertal europeiska länder samtidigt.

Infekterade får oftast inga symtom

De flesta personer (ca 80 procent) som infekteras av West Nile-virus får inga symtom alls. Flertalet som blir sjuka får efter en inkubationstid på 3-14 dagar enbart influensaliknande symtom som feber, huvudvärk och ont i kroppen. Hos mindre än 1 procent av de infekterade personerna utvecklas en hjärnhinne- och/eller hjärninflammation. Hos dessa är dödligheten omkring 10 procent. Sjukdomen har generellt ett allvarligare förlopp hos personer över 50 år och hos dem som har en underliggande sjukdom eller försvagat immunsystem. Någon specifik behandling finns inte utan terapin inriktas på att lindra patientens symtom. Det finns inget vaccin mot sjukdomen, men det är under utveckling.

Faktorer som påverkar risk för smitta

Fåglar är virusets naturliga värddjur och från dessa kan viruset spridas via stickmyggarter till däggdjur som människor och hästar. Risken för lokal smittspridning av West Nile-virus till människor kräver att:

• West Nile-virus introducerats i området
• Fågelarter som är lämpliga värddjur förekommer i tillräcklig mängd
• Fågelbitande stickmyggor av släktet Culex förekommer i tillräcklig mängd
• Temperaturen är tillräckligt hög för att virus ska kunna föröka sig i myggorna

Flyttfåglar spelar troligen en viktig roll i den geografiska spridningen av infektionen. Sjukdomen kan inte spridas direkt från människa till människa eller från häst till människa. I mycket ovanliga fall har smitta via blodtransfusion eller organtransplantation dokumenterats.

Skydd mot myggstick minskar risk för smitta

Svenskar som reser till det epidemiska området i Grekland bör vara medvetna om smittrisken. Genom att skydda sig mot myggstick kan man minska risken för West Nile Fever. Man bör särskilt på kvällarna, den tid då myggorna främst biter, bära långärmad tröja och långbyxor. En annan rekommendation är att smörja in huden med myggmedel och sova under myggnät. Fläkt eller luftkonditionering håller i viss mån borta myggen. Vattensamlingar, där myggor kan kläckas i närheten av bostadshus kan vara viktiga ur smittspridningssynpunkt.

Avvakta med att lämna blod efter vistelse i området

Det aktuella området i Grekland omfattas nu av Socialstyrelsens föreskrifter om blodverksamhet (SOSFS 2009:28). Detta medför att blodgivare som har rest i det aktuella området får lämna blod tidigast 28 dagar efter det att han eller hon lämnade området.

Liten risk för spridning i Sverige

Enligt Jan Lundström, forskare i populationsbiologi vid Uppsala universitet, finns både de potentiella smittbärarna, Culex-myggorna, och fågelarter som kan fungera som reservoarer för virus i Sverige. Han bedömer dock att det inte är någon större risk för spridning från en infekterad Greklandsresenär till svenska myggor, även om det inte helt kan uteslutas.

Läs mer om West Nile Fever här

/Marika Hjertqvist, epidemiolog, Avdelningen för Epidemiologi, Smittskyddsinstitutet

Publicerad i nyhetsbrevet EPI-aktuellt 2010-08-26