EPI-aktuellt, vol 9, nr 28 (15 juli 2010)

Nyheter från Smittskyddssverige

Redaktionen

Redaktör: Frida Hansdotter
Ansvarig utgivare: Annika Linde

Tipsa om nyheter!

Har du tips om smittskyddsnyheter är du välkommen att e-posta redaktionen.

Prenumerera

Prenumerera på nyhetsbrevet EPI-aktuellt

Innehåll

Badklåda – en sommarplåga

Under varma somrar med många badande får Smittskyddsinstitutet in rapporter om personer som drabbats av intensivt kliande utslag efter bad i framför allt insjöar. Badklåda (simmarklåda, cerkarie-dermatit) är en åkomma som uppstår då en fågelparasit av misstag försöker tränga igenom mänsklig hud. Kraftigt kliande blåsor uppstår inom ett dygn, vilket beror på en överkänslighetsreaktion som utvecklas till följd av tidigare kontakt med parasiten. Klådan avtar vanligtvis inom en vecka men kan pågå betydligt längre. Feber, svullnad, illamående och diarré kan förekomma i sällsynta fall. Symtomatisk behandling kan behövas för att lindra klådan. Badklåda drabbar inte alla personer som kommer i kontakt med parasiten. Varför vissa inte utvecklar badklåda är okänt.

Cerkarier orsakar badklåda
Maskinfekterade fåglar, vanligen infekterade med Trichobilharzia-arter, utsöndrar maskägg i avföringen. Dessa ägg kläcks då de hamnar i vatten och frigör larver. Larverna infekterar vattenlevande snäckor i vilka de fortsätter utvecklas till ett stort antal så kallade cerkarier, ett annat larvstadium. Cerkarier är knappt skönjbara för det mänskliga ögat. Det är denna livsform som ger maskinfektion hos fåglar och även kan orsaka badklåda hos människa.

Misstänkt badklåda i många kommuner
SMI har tidigare gjort enkätundersökningar i landets kommuner via miljökontoren angående förekomst av badklåda omfattande åren 1997 till och med 2003. Topparna under åren 1997 och 1999 (figur 1) sammanfaller väl med högre temperaturer än genomsnittet dessa år. Enkäten visade att nästan 60 procent av kommunerna hade konstaterat eller starkt misstänkt badklåda i mer än 200 sjöar och kustbad någon gång under studieperioden. Dock kände cirka 15 procent av kommunerna inte till om badklåda hade förekommit.

Figur 1

Om möjligt undvik bad vid känd förekomst av cerkarier i vattnet
I nuläget finns det inga andra säkra sätt att undvika badklåda än att avstå från bad när vattnet innehåller cerkarier. Badplatsen bör hållas fri från vegetation för att minska antalet snäckor och fåglar skall inte matas där. På badplatsen bör allmänheten upplysas om risken för badklåda. För att minska risken rekommenderas kortvariga bad och noggrann torkning efteråt.

Läs Smittskyddsinstitutets sjukdomsinformation om badklåda här

/Cecilia Thors, Avdelningen för parasitologi, mykologi, vatten och miljö, Smittskyddsinstitutet

Publicerad i nyhetsbrevet EPI-aktuellt 2010-07-15

Högtryck, värme och bad – dags att påminna om badsårsfeber

Badsårsfeber är ett begrepp som myntades den fina badsommaren 2006. Badsårsfeber omfattar sårinfektioner orsakade av bakterier som tillhör släktet Vibrio och drabbar badare i framförallt sydsvenska vatten. I Östersjöns bräckta vatten från Stockholms skärgård och söderut samt på sydkusten trivs framför allt arten Vibrio cholerae. Bakterien har ett saltoptimum på 0,4 till 1,7 procent, men förekommer också i insjöar med sötvatten i mindre omfattning. På västkusten, som har högre salthalt, förekommer framför allt Vibrio parahaemolyticus. Vibrobakterierna utgör den normala floran i havet och bland dem finns både human- och fiskpatogener.

Årets långa högtrycksperiod med sol, värmerekord och tropiska sommarnätter har snabbt drivit upp vattentemperaturen. Detta innebär en ökad tillväxt av vibriobakterier i våra kustvatten. Det är viktigt att uppmärksamma den ökade risken att bada med öppna sår när vattentemperaturen har överskridit 20 °C i mer än en vecka. Framför allt gäller detta äldre personer och personer med nedsatt immunförsvar av andra orsaker. Sjukdomsförloppet kan vara mycket snabbt. Symtom på infektion av sår uppträder redan inom 3-24 timmar med svullnad, rodnad och värk. Obehandlad infektion kan leda till sepsis med högt blodtryck och feber och kan vara dödlig om den inte behandlas i tid. Infektionen behandlas vanligen med doxycyklin eller ceftazidim.

Läs Smittskyddsinstitutets sjukdomsinformation om badsårsfeber här

/Sven Löfdahl, chefsmikrobiolog, Avdelningen för bakteriologi, Smittskyddsinstitutet

Publicerad i nyhetsbrevet EPI-aktuellt 2010-07-15

Många sorkfeberfall att vänta till hösten

Redan under första halvåret 2010 har 111 sorkfeberfall rapporterats till Smittskyddsinstitutet och det ser ut som att spridningen av sjukdomen kommer att öka ytterligare under kommande höst/vinter. Efter att ha mätt sorkförekomsten i Västerbotten under maj/juni har forskare på Sveriges lantbruksuniversitet kunnat förutsäga, baserat på trolig tillväxttakt under sommarens fortplantningssäsong, att det kommer finnas rikligt med sork i höst och vinter. Eftersom det finns ett känt samband mellan skogssorksförekomsten på hösten och antalet anmälda fall under en sorkfebersäsong (1 juli till 30 juni) pekar allt mot ett nytt stort utbrott i höst och vinter.

Störst risk att smittas i norra Sverige under vinterhalvåret
Skogssork är den enda kända reservoaren för Puumalavirus, som orsakar sorkfeber, och infekterade sorkar utsöndrar viruset via saliv, avföring och urin. Smitta till människa sker sannolikt oftast via inandning av virus i luftburen form. I Sverige är sorkfeber en anmälningspliktig sjukdom sedan 1989 med tillförlitlig statistik över antal fall sedan dess. Antalet rapporterade fall i Sverige varierar mellan säsonger mycket beroende på om det är ”sorkår” eller inte. I rapporteringen ses regelbundna toppar med tre till fyra års mellanrum som varierar med skogssorkspopulationens storlek. Under vinterhalvåret är risken att komma i kontakt med skogssorkar som störst, eftersom de då ofta söker skydd och föda i närheten av eller i byggnader. Flest fall av sorkfeber, cirka 90 procent, anmäls från de fyra nordligaste länen: Jämtland, Västernorrland, Västerbotten och Norrbotten.

Sorkfeber kan ge varierande sjukdomsbild
Sorkfeber tillhör gruppen blödarfebrar med njurpåverkan och sjukdomen karakteriseras oftast av akut hög feber, huvud- och muskelvärk samt påverkat allmäntillstånd. I det typiska fallet tillkommer sedan buksmärtor och njurpåverkan. Det är generellt viktigt att läkare har diagnosen i minne eftersom sorkfeber kan ge en så varierande sjukdomsbild med alltifrån lindriga influensaliknande sjukdom till livshotande tillstånd. Man bör vara medveten om sorkfeber även i andra delar av Sverige än det högendemiska området. Patienter kan tillfälligt ha vistats i norra Sverige och sedan få sjukdomen konstaterad på sin hemort i någon annan del av landet.

Det finns skäl att iaktta försiktighetsåtgärder för att undvika smitta
Inför kommande höst och vinter finns det skäl att inom vården vara beredd på en ökad tillströmning av patienter med sorkfeber och för allmänheten att försöka iaktta rekommenderade försiktighetsåtgärder.

Läs den fullständiga rapporten Sorkfeberprognos: Sorkdata pekar på nytt, stort utbrott i Läkartidningens webbupplaga här.

/Marika Hjertqvist, epidemiolog, Avdelningen för Epidemiologi, Smittskyddsinstitutet

Publicerad i nyhetsbrevet EPI-aktuellt 2010-07-15

Ny rapport om det zoonotiska sjukdomsläget i Sverige

Statens Veterinärmedicinska Anstalt (SVA) har nyligen gett ut en rapport som beskriver övervakningen av zoonoser, det vill säga sjukdomar som smittar mellan djur och människor, och andra djursjukdomar i Sverige under 2009. Rapporten “Surveillance of zoonotic and other animal disease agents in Sweden 2009” beskriver zoonossituationen i Sverige gällande djur, foder, livsmedel och människor och är ett samarbete mellan Statens Veterinärmedicinska Anstalt, Jordbruksverket, Livsmedelsverket och Smittskyddsinstitutet. Rapporten är en sammanslagning av den tidigare så kallade Zoonosrapporten samt rapporten för Övervakning och kontrollprogram i Sverige.

Rapporten hittar du här:

Surveillance of zoonotic and other animal disease agents in Sweden 2009

/Sofie Ivarsson, Epidemiolog, Avdelningen för Epidemiologi, Smittskyddsinstitutet

Publicerad i nyhetsbrevet EPI-aktuellt 2010-07-15